Enligt Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har partiet bara lagt fram en motion som handlar om invandring. Men det gör inte att partiet tappat bort sin kärnfråga menar både Daniel Poohl, chefredaktör på Expo, och författaren Niklas Orrenius, som skrivit en bok om Sverigedemokraterna.
– Sverigedemokraterna lyckas på något vis få in en retorisk dimension i sina frågor som är helt unik. De behöver inte prata om invandring för att det ska låta som om de pratar om invandring, säger Daniel Poohl.
– De har inte strövat så långt från vad de tyckte tidigare, så de har inte tappat bort sin kärnfråga. SD är ett nationalistiskt parti. Om frågan exempelvis rör skolpolitik, så ska det fosterländska i skolan stärkas. De vill återupprätta den svenska nationalkänslan, säger Niklas Orrenius.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson menar att partiet inte hunnit lära sig rutinerna än.
– Vi har fått bygga upp hela partistrukturen i riksdagen från noll. Och har egentligen inte fått någon möjlighet till arbetsro förrän nu, efter juluppehållet. Det tar ett tag och lära sig arbetsformen, rutinerna och traditionerna. Inget utskott arbetar som det andra. Jag tycker man ska vänta ett år eller två innan man recenserar vårt arbete. Innan dess har vi inte hunnit göra oss rättvisa fullt ut, säger han.
Men Sverigedemokraterna har inte gjort bort sig i själva riksdagsarbetet. Tvärtom har de gjort ett bra jobb. Undantaget är Margareta Sandstedts räknemiss i riksdagen. Under ett tal till statministern förvandlar hon 400.000 euro till fyrtiotusenmiljarder kronor, menar både Daniel Poohl och Niklas Orrenius.
Enligt Daniel Poohl kommer SD fortsätta att försöka få igenom enkla beslut, så länge opinionen är med dem. Deras största problem är att ingen vill samarbeta med dem i nuläget.
– Det är Sverigedemokraternas balansgång. De vill få vänner, men deras teknik att inte säga hur de röstar i riksdagen, ökar inte direkt samarbetsviljan mellan partierna. Det är bara ett sätt att irritera, säger Daniel Poohl.
Problemet finns inom den egna organisationen, menar Niklas Orrenius.
– Väljarna är inte missnöjda. Men om Sverigedemokraterna vill bli det 20-procentparti de pratar om, måste de rekrytera kompetent folk framförallt i nivån under riksdagen, i landsting och kommuner. Man ska inte glömma att de som sitter i riksdagen, med vissa undantag, är vad partiet själva bedömer vara den starkaste uppställningen. Det finns många svenskar som tycker invandringen är för stor, men som tycker att SD är för extrema och alldeles för klantiga, och litar inte på dem som företräder. Problemet är också att de har ett extremt rykte, så SD har svårt att attrahera vanliga politiker.
– Dessutom måste de rekrytera fler kvinnor. Om bara män hade röstat i valet hade SD fått 8-9 procent, men om bara kvinnor fick rösta hade SD inte ens kommit in i riksdagen, säger Niklas Orrenius.
Under den allmänna motionstiden har Sverigedemokraterna lagt fram 52 motioner. När Miljöpartiet var nya i riksdagen 1988-89, lämnade de under den allmänna motionstiden in 465 motioner.
– Andra småpartier har mer erfarna politiker som suttit tidigare i riksdagen och vet vilka frågor de vill driva. Och dessutom lägger de fram liknande motioner från år till år för att stärka sin position. Men Sverigedemokraterna har väl inte hunnit förbereda sig. Jag tror de har haft fullt upp med att hamna på rätt stolar och hitta rätt i korridorerna, säger Daniel Poohl.
– Jag vet inte om motionerna är så få. Jag tycker inte man ska jämföra oss med de andra partierna på det sättet. Eftersom vi är nya och kastar oss rakt in i motionerandet parallellt med budgetarbetet. Självklart jobbar man ju med motionerna under hela året. Vi kommer öka vårt motionsflöde under den allmänna motionstid som kommer till hösten. Det kan alla räkna med, säger Jimmie Åkesson.
Sverigedemokraterna har också under sin första period haft full upp med att släcka eldar ute i landet efter representanternas ofta rasistiska uttalanden, menar Niklas Orrenius.
– Strömmen av rasistiska uttalanden från fotfolket tycks aldrig ta slut. Det drar ett löjets skimmer över partiet. Sverigedemokraterna har inte blivit mer rumsrena. Fotfolket har svårt att förstå vad som är kränkande och rasistiskt eftersom partiledningen själva glatt använder sådana uttryck. Så man kan säga det är business as usual, säger han.
Sverigedemokraternas taktik är att välja ut motioner där det finns en liten men tydlig lobby- eller intresseorganisation bakom. Jaktfrågan är en typisk sådan, de tar ställning där det finns en stark opinion, för att hitta en grupp som inte fått sina intressen hörda, säger Daniel Poohl.
– På det viset kommer man sen att kunna peka på de här besluten när det är val igen, så man kan rikta in sig och hitta de här grupperna. Det tror jag man gör väldigt medvetet just nu, säger han.