Det tornar upp sig till ett nytt krig mellan regeringen och bloggvärlden. Men det finns stora skillnader mellan FRA-striden och fildelningskonflikten, särskilt för socialdemokraterna.
Likheterna är uppenbara:
Det handlar om en lag som innebär ytterligare hot mot den personliga integriteten. Fildelningslagen kan till och med sägas innebära en större inskränkning eftersom den just är inriktad på att granska privatpersoner, medan FRA-lagen inte har privatpersoner i Sverige som sitt främsta mål.
Båda lagförslagen har också lett till "bloggbävning" i form av namnlistor på nätet med tiotusentals som klickat för protestuttalanden.
I den politiska världen har båda lagförslagen lett till interna konflikter i de borgerliga partierna där ungdomsförbunden och riksdagsledamöter som är ideologiska motståndare mot varje inskränkning i den personliga friheten står mot partiledningarna som vill upprätthålla rättssäkerheten för film- och musikbranschen och för dem som arbetar med kultur.
Men det finns också skillnader som kan leda till att proteststormen inte blir av samma omfattning som mot FRA-lagen:
I FRA-striden var det bloggvärlden mot hemliga FRA-byråkrater och handfallna politiker. I fildelningsstriden är det bloggvärlden mot folkkära artister och mer förberedda politiker som redan försökt skriva in skydd för integriteten i form av domstolsprövning och löfte om omedelbar utvärdering.
I FRA-striden var det lätt för oppositionen att ansluta sig till protestvågen mot regeringen eftersom priset "bara" var att skjuta upp lagen några år i väntan på en ny utredning med minskad spaningsförmåga som följd. I fildelningsstriden måste socialdemokraterna gå i konflikt med musik- och filmindustrin som tidigare s-regeringar gärna gjort reklam för utomlands och ta strid med artister som Mona Sahlin och Leif Pagrotsky tidigare gärna stått vid sidan av i strålkastarskenet.
Miljöpartiet har uppenbarligen inte sådana nära kontakter med branschen. Partiet har redan tagit ställning mot fildelningslagen men gör det utifrån modellen att både äta upp kakan och ha den kvar, med kravet att fildelning inte ska förbjudas men kulturarbetarna ändå ska få betalt för sitt arbete.
Grundproblemet handlar om att internet skapat en helt ny värld där allt är gratis. Med allt bättre datorer och allt snabbare bredband är den världen på väg att ta över från de tidigare kanalerna för distribution av kulturarbetarnas arbete: teve, radio, skivor, tidningar och böcker. Det problemet löses knappast med en fildelningslag som internetindustrin redan är på väg att hitta kryphål i.