Även om skärpta krav på flyktingar har stöd av såväl Moderaterna som Socialdemokraterna är det långtifrån säkert att förslagen genomförs. Båda blocken är djupt splittrade i invandringspolitiken. Och ingen har några förslag i den stora frågan – diskrimineringen på arbetsmarknaden.
Det är framför allt de högljudda ropen på hjälp från kommunpolitikerna i Malmö, Göteborg och Södertälje som driver på invandringsdebatten. De har fått ta emot en extremt stor andel av flyktingarna och lokalpolitikerna har länge krävt olika åtgärder för att stoppa inflyttningen.
Rikspolitikerna har tidigare sagt nej till kraven på att styra var flyktingarna bosätter sig. Migra-tionsminister Tobias Billström (M) har kallat det för ”kommunarrest”. Och Socialdemokraternas Mona Sahlin avvisade också sådana krav som integrationsminister.
Det senaste året har dock både Moderaterna och Socialdemokraterna inlett ett fotbyte och börjat närma sig kommunpolitikernas krav.
Men det är också uppenbart att det skärpta tonläget i flyktingdebatten är en politisk signal till invandringskritiska väljare om att de båda partierna är beredda till striktare regler. De är båda oroliga för att förlora väljare till invandringsfientliga Sverigedemokraterna. Det märks i att flera krav mest framstår som symboliska slag i luften. Moderaternas förslag om att kunna dra in medborgarskapet skulle beröra ytterst få personer, och avvisas dessutom omedelbart av andra partier.
Flera av den moderata gruppens förslag avvisas omedelbart i olika tonlägen av övriga regeringspartier. Och debatten inom Moderaterna har också visat att det finns en stor oenighet inom partiet, där statsminister Fredrik Reinfeldt tillhört de skeptiska till att styra flyktingarnas boende med sänkta ersättningar.
Samtidigt visar reaktionerna från oppositionen på sprickan i den rödgröna alliansen. Socialdemokraterna är beredda att diskutera ett skärpt regelverk med regeringen, medan Miljöpartiet driver kravet på en ny amnestilag för gömda flyktingar och Vänsterpartiet anklagar Moderaterna för att gå rasisterna till mötes.
Dessutom är det högst oklart om förslagen till skärpta regler verkligen kommer att få någon effekt. Den största skärpningen av flyktingpolitiken är redan på väg med regeringens planer att begränsa anhöriginvandringen med försörjningskrav för att maka, barn och föräldrar ska få komma hit.
Det enda som partierna tycks ense om är att den svenska migrations- och integrationspolitiken har misslyckats. Men inget parti har något förslag om hur man ska komma till rätta med det stora problemet med diskrimineringen av invandrare på svenska arbetsmarknaden. I stället gör de här utspelen att invandrarna skuldbeläggs ännu mer.