Kongressförlusterna har kommit slag i slag för vänsterpartiets förnyare, och de var på lördagen mycket nedslagna.
- Det känns lite spöklikt att vara ende representant för en strömning som enligt partiledningen inte finns, säger Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson, som blir nästan ensam som utpräglade förnyare i den nya partistyrelsen.
Henriksson syftar på att partiledningen ogärna medger att vänsterpartiet skulle bestå av två politiska falanger.
Margareta Olofsson, förnyare och socialborgarråd i Stockholm, beklagar särskilt att varken förre vice ordförande Johan Lönnroth eller riksdagsledamoten Alice Åström, som utmanade Lars Ohly i partiledarvalet, fick ordinarie platser i partistyrelsen.
- Det är väldigt ogeneröst av kongressen att inte rösta in en större politisk bredd i partistyrelsen, säger Margareta Olofsson.
Riksdagsledamoten Karin Svensson-Smith kommer från Skåne där partidistriktet är djupt splittrat mellan förnyare på ena sidan, och traditionalister och kommunister på den andra.
- Det är klart att som gröna vänstersocialister uppskattar vi inte att andelen k-märkta i partistyrelsen nu ökar, säger Svensson-Smith, som säger sig vara nyfiken på hur partiledningen nu skall leva upp till partiprogrammets ord om att socialisera banker och storföretag.
- Skall de konfiskeras eller köpas in till marknadspris? frågar Svensson-Smith ironiskt.
Johan Lönnroth, som alltså varken kom in i partistyrelsen eller fick gehör för sitt alternativa partiprogram, ägnar lördagen dels åt att virka i bänken, dels åt att uttrycka fortsatt kampvilja.
- Nu kan jag bli pensionerad yrkesrevolutionär, säger Lönnroth, som säger sig se fram emot att få se Lars Ohly gå tillbaka till Riksdagshuset för att skriva motioner om att förstatliga banker.
- Det är fullständigt omöjligt, det är en icke-linje, sammanfattar Lönnroth den ekonomisk-politiska inriktningen i det nya partiprogrammet.
Men han är ändå optimistisk om att den "frihetliga socialismen" skall segra i partiet på sikt.
- Det är faktiskt en ganska stark minoritet på den här kongressen som står för dessa idéer, och det är den enda möjliga vägen för vänstern i framtiden.
Den politiska bataljen mellan förnyare och traditionalister i vänsterpartiet har sällan varit så offentlig som under den här kongressen.
Förnyarna förenas bland annat av att de ogillar begreppet kommunism, och ofta har en relativt positiv syn på regeringssamverkan med socialdemokraterna och det svenska EU-medlemskapet.
I ett upprop förra våren, som till slut undertecknats av över 300 vänsterpartister, beskrev förnyarna sin oro över att partiet skall återfalla i "teskommunism" och "dogmatism" och ifrågasatte tron på statligt ägande som en lösning på alla samhällsproblem.
Allas blickar riktas nu mot Lars Ohly, som i dag, söndag ,håller sitt första linjetal som partiledare. Han är inte beredd att ursäkta förnyarnas formuleringar.
- Det var ett erbarmligt dåligt formulerat upprop, säger Ohly som ändå lovar att sträcka ut handen till de som känner sig besvikna.
Enligt Ohly är kritikerna också "bra vänsterpartister".
- Ingen uppfattning som har uttryckts har varit av den karaktären att den inte hör hemma i vänsterpartiet, säger Ohly. De här medlemmarna hör hemma hos oss.
Socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernkvist, som följer v-kongressen på distans, beklagar förnyarnas motgångar.
- De har inte bara förlorat, utan också förnekats och förnedrats, säger Stjernkvist.
Han tycker att det är en "sorglig politisk utveckling", men Stjernkvist håller åtminstone med den nyvalde vänsterledaren på en punkt:
- När plakatfalangen vinner en så förkrossande seger är det logiskt, precis som Lars Ohly säger, att partiet inte är aktuellt för någon regeringsmedverkan.