V-kongressen 19-22/2

Ryktet om förnyarnas död är nämligen överdrivet. De kontrollerade redan riksdagsgruppen, och efter kongressen har förnyarna ett alternativt program och egna partiledarkandidater.

De är alltså en kraft som Lars Ohly inte kan ignorera. I sitt avslutningstal på söndagen sträckte han ut handen men lade också till en tydlig varning:
- Vänsterpartister sluter sig inte samman i block eller grupper utan demokratisk insyn av alla partimedlemmar, sade Ohly.

Enligt socialdemokraternas partisekreterare har v-kongressen "förnedrat och förnekat" förnyarna, alltså den grupp som tar avstånd från kommunismen, misstror förstatliganden, bejakar regeringssamarbetet och kan se fördelar med EU-projektet.

Kort sagt, den grupp som står närmast socialdemokratin.

De har slängts ur partistyrelsen och kommunister har valts in i stället, förnyaren Johan Lönnroths partiprogram röstades ned och han själv kom inte ens med i partistyrelsen.

När traditionalisternas segrar var på väg att övergå i ren plundring, tvingades förnyarna vädja från kongressens talarstol om ödmjukhet och besinning. Resultatet blev några tröstposter som ersättare i partistyrelsen.

Men paradoxalt nog har förnyarna aldrig varit starkare. Förra vårens upprop mot "teskommunism" och "dogmatism" har samlat på sig ett brett stöd bland partiets pragmatiker i kommun- och landstingspolitiken.

Bara på mejllistan för det uppropet finns mellan 300 och 400 namn. Det som för något år sedan var en strömning, är nu en tydlig grupp med offentliga sympatisörer. Själva menade de sig ha stöd av ungefär en tredjedel av ombuden på kongressen.

I flera mindre partidistrikt som Bohuslän, Dalarna och Västmanland dominerar förnyarna. I riksdagsgruppen är de sedan tidigare i majoritet.

Vad partikongressen framför allt skänkt dem är ett alternativt partiprogram (det som kongressmajoriteten röstade ned) och några egna partiledarkandidater som förre vice ordföranden Johan Lönnroth, riksdagsledamoten Alice Åström och kommunalrådet Stig Henriksson från Fagersta.

Byt ut något av de namnen mot den populäre EU-parlamentarikern Jonas Sjöstedt, som också skrev under upprop våren 2003, så öppnar Lars Ohly det andra ögat också.

Efter traditionalisternas triumf på vänsterpartiets 35:e partikongress ligger alltså en "inofficiell partistruktur" färdig för vänsterpartiets förnyare. Den kommer kanske aldrig till annan användning än som en påminnelse till den nya partiledningen.
- Ni har vunnit en pyrrhusseger, kamrater. Den frihetliga socialismen kommer att segra, sade Johan Lönnroth utmanande till kongressen när han på söndagen hade avtackats av Lars Ohly.
- Förhoppningsvis blir det i vänsterpartiet, lade Lönnroth till.

För den praktiska politiken på kort sikt medför v-kongressen sannolikt ingen vänstersväng. Programkraven på EU-utträde och banksocialisering är inga nyheter för partiet.

Möjligen får en partistyrelse som domineras av renläriga ideologer svårare än hittills att acceptera de uppgörelser med regeringen som pragmatikerna i riksdagsgruppen förhandlar fram, särskilt om det skulle handla om nedskärningar.

Mycket pekar dock på att Lars Ohly, som har hög trovärdighet på vänsterflygeln, både vill och kan undvika att hamna i den politiska isolering som ett brutet samarbete med regeringen skulle innebära.

Först valåret 2006 blir det riktig returmatch mellan partiets politiska huvudinriktningar, då nästa kongress antar partiets valplattform och valsedlarna till kommun- och riksdagsval skall fastställas.

Om traditionalisterna skulle ta för sig lika glupskt då, som de gjort på helgens kongress, vore det en allvarlig provokation. Då kan det totala sammanbrottet mellan kommunister och förnyare, som redan har inträffat i Skåne, sprida sig till andra delar av landet.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut