MALMÖ.
Segregationen håller på att permanentas på ett helt nytt sätt och nu måste vi våga diskutera de problem som faktiskt finns, säger Aje Carlbom, som bodde tre år i Rosengård för att skriva sin doktorsavhandling.
I dag, onsdag, ska riksdagen diskutera den svenska migrationspolitiken, bland annat mot bakgrund av kommunalrådet Ilmar Reepalus förslag om ett femårigt invandrarstopp till Malmö.
- Det är ett bra förslag, säger Aje Carlbom. Det är att visa respekt och solidaritet med de invandrare som försöker få sitt liv att fungera i Malmö.
Aje Carlbom menar att invandrardebatten mer handlar om att slåss för en ideologiskt grundad modell än att se de problem som faktiskt finns.
- Att förklara invandrarnas problem som ett utslag av svenskars rasism är att vara moraliskt "god". Det är ett sätt att stå på den rätta sidan i debatten. Då slipper man de politiska risker som finns med att diskutera sådant som sverigedemokraterna och andra nationalister pekar på. Ingen vill ju bli sammanblandad med dem.
- Problemet med denna godhet är att den mörklägger en rad av de problem som blivit en konsekvens av invandringen. I Malmö har den stora arabiska gruppen blivit en egen enklav som gör det möjligt att helt och hållet leva ett arabiskt vardagsliv. Man kan göra sina dagliga inköp i arabiska affärer, besöka moskén som administreras av landsmän, sätta sina barn i arabiska skolor, läsa arabiska tidningar och se på tjugo olika arabiska tevekanaler.
- Man behöver helt enkelt inte lämna Rosengård, man kan leva sitt liv där. Och någon integration i det svenska samhället är det inte tal om. Barn som växer upp i denna struktur lär sig inte svenska och på så sätt permanentas segregationen.
- När det sedan kommer nya invandrare integreras de i dessa enklaver och inte i det svenska samhället.
Vad är det då för fel på invandringspolitiken?
- Det är ett ekonomiskt problem. De flesta diskuterar integration som det vore en administrativ fråga; om vi förändrar politiken så uppstår integration. Men de personalintensiva industrier som lockade invandrare till Sverige på 1960- och 70-talet finns inte. Vi förvandlas till ett tjänstesamhälle, och då krävs det bra svenska och bra utbildning.
Kommer de unga i Rosengård att få jobb?
- Inte så länge de inte lär sig bra svenska. Och det gör de inte så länge de bor kvar där.
Vilket är ditt starkaste minne från dina år i Rosengård?
- Jag insåg fördelarna med att leva segregerat, faktiskt. Att det finns väldiga fördelar på kort sikt. Men jag vet ju samtidigt att det är förödande på lång sikt.