> Försvarets framtid

- Det finns många höga officerare som inte har rätt kompetens eller relevant teoretisk utbildning för det de gör, säger Karl Ydén, forskare på Försvarshögskolan och Handelshögskolan i Göteborg. Väldigt få åker utomlands på insatser, och de andra vill inte att insatserna ska bli viktiga för karriären.

Samtidigt är försvaret i ekonomisk kris. ÖB vill flytta hundratals miljoner från materiel- till driftsbudgeten och måste ändå korta värnplikten och ställa Jasplan på marken. Det var svårt att skaka fram pengar till en förlängd insats i Tchad. Materielsatsningar stryks.

Officerskåren hamnar däremot sällan i kikarsiktet.

Med kalla krigets död har det svenska försvaret förändrats drastiskt. Före Berlinmurens fall 1989 kunde Sverige mobilisera 600.000 soldater om Sovjet försökte exportera kommunismen. I dag är det en tiondel, inklusive hemvärnet.

Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten har dalat. Värnplikten i fredstid är på väg ut. Den inhemska försvarsindustri som byggde på myten om den svenska neutraliteten är nu till stora delar utlandsägd. Högtflygande Jasprojekt efterträds av materielinköp på marknaden, "från hyllan".

Några känner en begynnande oro för en rysk militär comeback. Men doktrinen är att det inte existerar något militärt hot mot Sverige under överskådlig tid. Den svenska freden försvaras med insatser i Afghanistan, Afrika och på Balkan - tillsammans med EU eller Nato.

På 80-talet gjorde nästan alla unga män lumpen, nu är det förbehållet några få tusen i varje årskull. Utbildningsstopp och avhopp har krympt officerskåren något till runt 10.000 själar. Försvarsmaktens perspektivplan, som kom i december, fastslår dock behovet till 11.200. Det kan jämföras med 6.800 anställda och kontrakterade soldater, som ÖB vill ha i stället för dagens i snitt 8.000 värnpliktiga per år.

- Det är på tok för många hövdingar i förhållande till indianerna, säger Håkan Juholt (s), riksdagsman och ledamot i Försvarsberedningen.

Andra tar till Mumintrollet för att beskriva officerskåren: stort huvud, jättemage och små fötter. För två år sedan visade Försvarsförvaltningsutredningen att andelen höga officerare i Sverige är dubbelt så stor som i de andra nordiska länderna.

- Jämfört med våra grannländer är Högkvarteret mycket stort, säger Allan Widman, fp:s försvarspolitiske talesman.

809 officerare har varit i internationell tjänst någon gång det senaste året, enligt Försvarsmakten. Omräknat till årsarbetskrafter blir det 382.

- På sikt är det inte hållbart att en så liten andel gör utlandstjänst, säger Karin Enström (m), ordförande i Försvarsberedningen. Dessutom är jag rädd för att det är ungefär samma personer som drar ett väldigt tungt lass.

Om ett par procent av officerarna är på utlandsuppdrag - vad gör resten?

Utbildningen av värnpliktiga kräver sitt. Luftrummet och territorialvattnet ska bevakas. Beredskapsförbanden ska bemannas, liksom stödmyndigheter som Försvarets materielverk.

- Då krävs det de här mängderna officerare, det är ingen tvekan om det, säger Lars Norrström, personaldirektör i Försvarsmakten.

Men invändningarna är många.

Resurserna för värnpliktsutbildningen på förbanden är ofta snävt tilltagna. På högre nivå ser det annorlunda ut. En lärare på en officersskola kan ha en heltidstjänst med ett par månaders utbildningsansvar under ett år. Det ger rätt mycket tid över för att göra annat än att undervisa.

Enligt Allan Widman (fp) tillbringar en genomsnittlig officerare 40 procent av sin tjänst i betald utbildning. Kurserna är lärartäta, de kostar ofta traktamenten och övernattningslägenheter, och "det reses väldigt mycket".

Annika Nordgren Christensen (mp) i Försvarsberedningen häpnar samtidigt över hur yrkesofficerarna kan få säga nej till internationell tjänst, trots att det har blivit försvarets huvuduppgift:

- Är du anställd i ett företag som producerar skruvar kan du inte säga att du inte vill göra skruvar.

Förklaringen är delvis historisk. Något krav på utlandstjänst fanns inte förr, och det är knepigt att ändra anställningskontrakt om den enskilde vägrar. 30 procent av kåren är så kallade fullmaktsofficerare, som inte kan sägas upp med arbetsbrist som skäl.

I det nya insatsförsvaret borde internationell erfarenhet ändå vara en merit? Tvärtom, säger kritikerna.

- Killar som sticker utomlands uppfattas som svikare. Och när de kommer tillbaka är deras arbetsuppgifter ofta borta, säger Allan Widman.

Karriär är nämligen något av kärnverksamheten i Försvarsmakten, som Karl Ydén uttrycker det. Officerare roterar mellan obligatoriska karriärbefattningar och verksamheten anpassas därefter.

- ÖB säger sig ha för många skrivbordsofficerare, säger Karl Ydén. Men Försvarsmakten fortsätter att göra om truppofficerare till skrivbordsfolk. Det är karriärsystemets inbyggda logik.

Bara interna utbildningar gillas, om officerare har andra akademiska meriter är det föga värt. En officerskurs ger en viss grad, vilket anses innebära en viss kompetens. Oavsett om kunskaper i sovjetisk pansartaktik har förlorat sitt skimmer.

- De som har gjort karriär de senaste åren är de som sitter och räknar. Andra, som varit ute flera vändor, uppfattas som jobbiga och blir aldrig generaler, säger Karl Ydén.

Personaldirektören Lars Norrström hänvisar till arvet från invasionsförsvaret och tycker att mycket ändå har hänt. Grad ska inte vara allena avgörande när befattningar tillsätts, man försöker skriva om anställningsvillkoren, utlandstjänst ska ha större vikt.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker förstår om folk tycker att proportionerna mellan antalet officerare och de som gör utlandstjänst ser konstiga ut. Han håller också med om att det finns en snedfördelning mellan officerare i aktiv trupptjänst och adminstratörer.

- Men man har inte varit beredd att ta kostnaderna, varken för karriärväxlingssystem eller kompetensutveckling, säger Lars Fresker. Insatser och utbildningsverksamhet skulle ju prioriteras, och då borde man ha bemannat organisationen nedifrån och upp. Så blev det inte.

Allt är inte Försvarsmaktens fel. Politikerna bär sin del av skulden för de ekonomiska bekymren. Försvarsförvaltningsutredningens besparingsförslag är bara delvis genomförda, värnplikten borde ha utretts för länge sedan, regementen och försvarsindustri har hållits under armarna av regionalpolitiska skäl.

ÖB har också försökt få undantag från las, lagen om anställningsskydd, för att kunna göra sig av med officerare som inte behövs. Socialdemokraterna har sagt tvärt nej.

- Så fort vi sa något om uppsägningar och las blev socialdemokraterna lätt illamående, säger Annika Nordgren Christensen (mp).

De gamla moderaterna hade sina egna ideologiska skäl att inte vilja stöta sig med officerskåren, hävdar en del. Inte sant, svarar Karin Enström (m), "men vi har en ordning på arbetsmarknaden som fungerar tillräckligt bra".

- För politikerna har det under ganska många decennier inte spelat så stor roll vilken verklig effekt försvaret har haft, säger Karl Ydén.

En tanke som aldrig har realiserats är att skapa en särskild avvecklingsorganisation, ungefär som när Securum tog över Nordbankens dåliga lån efter finanskrisen.

- I dag ska de som jobbar med att sätta upp svåra insatser till Tchad eller Kongo samtidigt sitta och avveckla sina arbetskamrater. Det är en övermänsklig uppgift, säger Håkan Juholt.

ÖB säger alltså 11.200 officerare. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson skrev i augusti på DN Debatt att 3.000 borde räcka. Allan Widman (fp) räknar utifrån regeringens målsättning för utlandsstyrkan, och med ett krav på en sexmånaderstjänst vart tredje år, fram ett behov på 6.000-7.000 officerare. Var Försvarsberedningen landar återstår att se.

- Varje tusental för många officerare motsvarar en miljard kronor, säger Håkan Juholt. Försvarsmakten gör det vansinnigt enkelt för sig när den vill skära i materielprojekt och forskning men inte i den egna strukturen. Så enkel ska inte den här resan bli.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut