Nu börjar det politiska och militära etablissemanget att släpa två av de tre heliga korna i den svenska säkerhets- och försvarspolitiken till slakt. Först värnplikten, sedan alliansfriheten. Det är bara den tredje heliga kon - stödet till försvarsindustrin i Sverige - som står kvar i båset.
I torsdags berättade försvarsminister Mikael Odenberg att regeringen ska utreda om den allmänna värnplikten kan avskaffas. Socialdemokraterna gick snabbt ut och stödde utredningen. Tidigare har allmän värnplikt varit en dogm för framför allt socialdemokraterna och centern. Nu kan bägge partierna tänka sig ett försvar med kontraktsanställda och fast anställda soldater och officerare. Det är politikerna själva som beslutat minska värnpliktsutbildningen så mycket att endast knappt 4.700 av 110.000 i åldersskullen gjorde lumpen förra året. Nu har de svårt att försvara att ett fåtal av de uttagna sätts i fängelse för värnpliktsvägran.
På fredagen presenterade Överbefälhavare Håkan Syrén och hans norske kollega Sverre Diesen ett förslag till utökat norsk-svenskt militärsamarbete. Sverige föreslås samarbeta om utbildning, övningar och inköp av bland annat u-båtar och stridsvagnar. Det är ett sätt att få pengarna att räcka till fler soldater och mer krigsmateriel. Samtidigt dras den heliga ko som heter svensk alliansfrihet ännu närmare slaktbänken när vi börjar fläta oss samman med Nato-landet Norge.
Syrén och Diesen skriver själva att samarbetet är ett sätt för deras länder att få större inflytande i EU och Nato och påpekar att det ställer gamla suveränitetsreflexer på huvudet.
Samarbete föder samarbete och redan finns det tankar om en gemensam helikopterflotta och nära samarbete för att ha råd att behålla u-båtvapen, luftvärn och artilleri. Socialdemokraten Håkan Juholt har fört in Finland i framtidsvisionerna genom att föreslå en gemensam finsk-svensk Östersjömarin.
Finland är på väg att göra upp med sin alliansfrihet och till skillnad från här diskuterar politikerna där öppet både för- och nackdelar med ett Nato-medlemskap.
Alla opinionsmätningar visar att svenska folket är motståndare till ett medlemskap i Nato. Men en allians med nordiska grannländer behöver inte ses lika negativt. Även om samarbetet med Oslo för oss närmare Washington.
Sverige deltar dessutom i Natos stora militära operationer utomlands. Försvaret har lagt ner stora pengar på att anpassa materiel och rutiner till Natostandard och är nu mer Natostandardiserat än vissa av Atlantpaktens medlemsländer.
I framtiden kan det finnas en finsk armé ett svensk flygvapen och en norsk flotta i Skandinavien.
Hur är det då med den tredje heliga kon? Stödet till den försvarsindustri som inte längre är svenskägd, men producerar, forskar och bedriver lobbyingverksamhet i Sverige? Ja, även om den ifrågasätts så verkar den ganska välgödd. Det kan knappast vara en slump att det närmare försvarssamarbetet med Norge sammanfaller exakt i tiden med det största vapenköpet i Norges historia, med en beräknad kostnad 100 miljarder norska kronor. Förutom det svenska stridsflygplanet Jas 39 Gripen står det norska valet mellan Joint Strike Fighter och Eurofighter.
Och om Sverige och Norge har en gemensam försvarshögskola ligger det nära till hands att också utbilda piloter tillsammans. Om man har samma typ av flygplan.