Inför valet 2006 började de borgerliga formera sin segerrika allians två år innan. När det nu är två år kvar till nästa val ökar trycket på båda de politiska blocken att visa att de är regeringsdugliga. Men för att klara det har båda sidor ett flertal krisfrågor som blir svåra att lösa. Det framgår av samtal som DN fört med personer i partiernas inre cirklar inför den politiska hösten.
Den politiskt knepigaste frågan för den borgerliga alliansen är tveklöst FRA och hur den personliga integritetens ska värnas. Både centern och folkpartiet har nu accepterat oenigheten inom sina partier. Inte nog med det, de försöker till och med visa upp den som en styrka och bevis på att de förstår folks oro.
- Det är positivt att vi har en integritetsdiskussion i Sverige. Det är naturligt och bra att folkpartiet har en debatt kring den personliga integriteten. Det visar att den här typen av frågor är problematiska för folkpartiet, säger partisekreteraren Erik Ullenhag.
Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann vill slingra sig ur försommarens låsta debatt med hänvisning till att verkligheten har förändrats sedan Georgienkrisen.
- Detta föder en diskussion om det svenska försvaret och den säkerhetspolitiska inriktningen. Det sätter signalspaningen i ett annat sammanhang och pekar på lagstiftningens syfte, hävdar han
Inget parti uttrycker någon annan mening än att frågan kommer att lösas. Men ingen vet ännu hur.
Ännu svårare är det att se hur de fyra regeringspartierna ska kunna bli eniga om könsneutrala äktenskap. Tre av partierna - liksom de tre oppositionspartierna - är bestämt för. Kristdemokraterna stretar emot som enda parti och riskerar att bli överkört.
Partiledaren Göran Hägglund har skissat på tänkbara kompromissförslag.
- Men jag har inte hört några signaler om att man öppnat sig från något annat håll, säger kd:s gruppledare i riksdagen Stefan Attefall lite uppgivet.
Energin och kärnkraften är ytterligare en fråga där regeringspartiernas åsikter spretar åt olika håll: folkpartiet vill bygga ut kärnkraften och centern vill avveckla den. Näringsminister Maud Olofsson har regeringens uppdrag att inte bara jämka ihop regeringspartierna utan också få med oppositionen på en energi-
överenskommelse.
Utgången av detta projekt är svårbedömd. Att nå en kompromiss inom regeringen ter sig inte helt omöjligt. Men att dessutom få med sig hela eller delar av oppositionen, där socialdemokraterna är oense internt och mp och v kräver snabb avveckling av kärnkraften, verkar betydligt svårare.
Men om allianspartierna själva får skriva dagordningen inför hösten är det naturligtvis inte oenigheten som de vill ta upp. De vill tillbaka till åren före valet 2006 då de lyckades jämka ihop sig till den allians som nu styr Sverige.
Men samtidigt som de vill visa upp sin enighet känner åtminstone regeringens småpartier behov av att vässa sina profiler.
- Maud Olofsson är och ska vara mycket minister. Men det är också viktigt att hon visar partiets syn där vi inte har ministrar. Hon kommer att synas i många andra frågor, till exempel om välfärden och öppenheten, förklarar centerns partisekreterare Anders Flanking.
Per Schlingmann i moderaterna har inget emot att varje parti argumenterar för sin sak. Men det fördjupade allianssamarbete som han vill se leder honom också till en annan slutsats:
- Visst minskar det spelutrymmet för de enskilda partierna, säger han.
Socialdemokraterna seglar i medvind opinionsmässigt. Samtidigt pressas partiet på besked om alternativet till regeringens politik.
Under sommarens politikervecka i Almedalen krokade miljöpartiet arm med Mona Sahlin i flera utspel. Vänsterpartiets Lars Ohly hölls utanför till sin stora irritation.
- Nu har vi bjudit in både s och mp till vårt partistyrelsemöte i slutet av veckan, och de kommer. Då har vi ett jobb att göra, det handlar om vilken politik vi vill föra som alternativ. Och där har vi inte kommit särskilt långt, säger Lars Ohly.
- Det värsta är att vi ibland inte ens har gemensamma bilder av hur problemen ser ut.
Framförallt tycker han att de båda andra accepterar för mycket av alliansens skattesänkningar.
- Det är alldeles för defensivt att säga att man inte kan gå till val på att höja skatter.
Lars Ohly har siktet inställt på att de tre ska bilda regering gemensamt, men avvisar samtidigt en gemensam valplattform.
Han håller med om att de båda andra verkar stå närmare varandra än de står vänsterpartiet, men säger tvärt nej till att stå utanför och låta de andra bilda regering.
Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson hoppas att ett regeringsalternativ ska kunna presenteras under hösten. Om även vänstern ska ingå är oklart.
- Vår partistyrelse har sagt att vi i första hand tänker oss ett alternativ med socialdemokraterna, men vi utesluter inte att det kan vara andra, säger han.
Men DN:s samtal visar att det är tveksamt om socialdemokraterna verkligen är intresserade av en gemensam valplattform med något av eller båda de andra partierna.
Oppositionsrollen har visserligen bidragit till att socialdemokratin ändrat lite av sin inställning till de båda andra partierna på vänsterkanten. Detta enligt Sven-Erik Österberg, partiets gruppledare i riksdagen. Miljöpartiet har tydligt profilerat sig på att vara regeringsdugligt och vill inte ifrågasättas som flummigt, något som påverkat s-medlemmarna, tror han.
Moderaternas Per Schlingmann, hoppas för sin del att oppositionen går till val på en gemensam plattform.
- Det skulle innebära att Lars Ohly får ett stort mått av inflytande. Då skulle vi få en väldigt bra valrörelse med två tydliga alternativ, säger han.
Att frågan om jobben blir en av de dominerande under hösten är båda sidor överens om.
Finansminister Anders Borg presenterar i höstbudgeten prognoser om att utanförskapet kommer att minska med 210.000 personer under mandatperioden. Men det ifrågasätter socialdemokraterna.
- Regeringens stora fråga inför valet var resonemanget om utanförskapet. Den har man på ett sätt klarat då man kunnat peka på att sysselsättningen har ökat, säger Sven-Erik Österberg, som leder partiets rådslag om jobben.
- Men i ett läge då arbetslösheten ökar rannsakas de exakta sifferuppgifterna. Har de som står långt ifrån arbetsmarknaden nåtts av regeringens politik? Vi tycker inte det, säger han.
2010 års valrörelse verkar på många sätt kunna bli ganska lik den från år 2006.