Efter snart två år av försvarsstrid mellan regeringen och militären verkar nu försvarsminister Sten Tolgfors och ÖB Håkan Syrén gå i samma riktning. Men i stället har partiernas sammanhållning havererat efter Georgienkrisen.
Militärens strid mot politikerna nådde sin höjdpunkt i maj i fjol då ÖB dömde ut den försvarsstrategi som samtliga riksdagspartier ställt sig bakom.
Men trots det verkade politikerna stå på sig och den parlamentariska Försvarsberedningen lade månaden efter fram ett enigt förslag om hur svenska försvaret ska förändras.
Men så inträffade Georgienkonflikten den 8 augusti 2008, med Rysslands snabba militära inmarsch. Och därmed ställdes hela den politiska försvarsdebatten på huvudet.
Inom regeringsblocket profilerar sig nu folkpartiets Jan Björklund med kravet militären tillbaka till Gotland.
Inom socialdemokratin har tidigare försvarsministrar som Thage G Peterson och Björn von Sydow klättrat upp på försvarsbarrikaderna igen. De går på tvärs mot s-ledningens krav på sänkta försvarsanslag och kräver mer nationellt försvar.
Men när försvarsministern och ÖB framträdde på Folk och försvars rikskonferens tidigare i veckan framstod de som ovanligt samspelta.
Sten Tolgfors lovade att det inte blir några besparingar på försvaret under mandatperioden. Försvaret ska inte längre satsa på internationella insatser i första hand, utan nu handlar det om att både värna Sveriges territorium och göra insatser internationellt. Och Tolgfors medgav att "15 års försvarsomställningar har inte förankrats."
Håkan Syrén å sin sida deklarerade att Försvarsmakten ska lägga ett förslag till försvarsinriktning som utgår ifrån regeringens anvisningar och att det sker i "sund dialog mellan högkvarteret och departementet". Och han medgav att den nödvändiga förändringen av svenska försvaret varit svår att "förankra i Försvarsmakten".
Försvarspolitiken har under drygt tio år styrts av partiernas företrädare i Försvarsberedningen, med socialdemokraternas Håkan Juholt, folkpartiets Allan Widman och miljöpartiets Annika Nordgren Christensen som de mest erfarna. Men sedan försvarsstriden bröt ut 2007 har en rad politiker brådstörtat kastat sig in i debatten och det är nu oklart vem som står för försvarslinjen i flera partier.
Folkpartiets utspel om ökade försvarsanslag får nog mest tolkas som ytterligare ett försök att profilera partiet i hopp om att locka över väljare från andra borgerliga partier, tillsammans med tidigare utspel om Nato, kärnkraft och euro.
Däremot är det mer oklart vilken väg socialdemokraterna och den nya rödgröna alliansen ska gå i försvarspolitiken. En återgång till en nationalistisk inriktning för försvaret eller en fortsättning utifrån Försvarsberedningen? Det som ändå talar för det senare alternativet är att socialdemokraterna valt varken Thage G Peterson eller Björn von Sydow utan i stället fd vice statsminister Lena Hjelm-Wallén till en av sina företrädare i de tre partiernas arbetsgrupp för internationella frågor. Hjelm-Wallén var utrikesminister då s-regeringen 1996 för första gången beslutade ställa svensk militär under Natobefäl vid en FN-insats i Bosnien.