En historiskt förödande kritik har riktats mot regeringens hantering av tsunamikatastrofen. Tidigare från katastrofkommissionen och nu av en enig riksdag. Ändå verkar Göran Persson vägra ta till sig det viktigaste i kritiken _ hur nästa katastrof inte ska leda till ett nytt fiasko för regeringen.
Katstrofkommissionen riktade i december i fjol sin hårdaste kritik mot statsminister Göran Persson för att han inte sett till att regeringen hade en fungerande krisorganisation när tsunamikatastrofen inträffade. Och att han tidigare avvisat flera förslag om att inrätta en krisledning.
Försvarsberedningen instämde en drygt månad senare och föreslog att regeringen skulle inrätta en krisledning som kunde fatta snabba beslut för att omedelbart få igång räddningsinsatser om larmet kommer.
Och flera av ledamöterna i riksdagens konstitutionsutskott underströk vikten av att deras eniga kritik leder till att det nu skapas en krisorganisation.
Men regeringen har redan svarat på kritiken. I förra veckan presenterade försvarsminister Leni Björklund, lite i skymundan av den flod av propositioner som vällde över riksdagen, regeringens förslag till framtida krisorganisation.
I den finns inget förslag om krisledning i regeringskansliet, med operativa befogenheter.
I stället föreslås en ny supermyndighet, genom en sammanslagning av Krisberedskapsmyndigheten och Räddningsverket. Vilka befogenheter den nya myndigheten ska få över andra myndigheter ska utredas, och det ska träda i kraft tidigast 1 januari 2008.
Men efter tsunamikatastrofen försvarade samtliga myndighetschefer sin inaktivitet med att det krävs regeringsbeslut för att sätta igång stora räddningsinsatser. Och den här nya byråkratorganisationen löser inte det problemet.
Leni Björklund kunde inte svara på vem som skulle ha beslutat att snabbt sätta igång räddningsinsatserna till Thailand efter tsunamikatastrofen med den nya krisorganisationen.
Statsminister Göran Perssons viktigaste svar på den omfattande kritiken för tsunamihanteringen är alltså att än en gång säga nej till att inrätta en operativ krisledning i regeringskansliet. Den enda skillnaden vid nästa katastrof är att det kommer att finnas en avdelning i regeringskansliet, som finns på plats dygnet runt och följer världshändelserna och kan rapportera till regeringen om katastrofer som inträffar. Men om några räddningsinsatser kommer igång kommer fortfarande att vara avhängigt av att statsministern och övriga ministrar reagerar och agerar.
Men Göran Persson hoppas uppenbarligen att det mesta av kritikstormen är överstånden nu. För det kunde ha slutat ändå värre.
Det kunde ha slutat med misstroendeomröstning och regeringskris den här veckan ett knappt halvår före valet. Men den omröstning som de borgerliga var inriktade på, och var övertygade om att de skulle vinna med miljöpartiets stöd, blåstes av genom Laila Freivalds hastiga avgång.
Nu försöker socialdemokraterna få frågan om tsunamihanteringen avslutad så fort som möjligt, och med så lite politisk strid som möjligt. Det kan förklara att de socialdemokratiska ledamöterna i KU gått med på att skriva under på en mycket hårdare kritik mot en lång rad av ministrar än de egentligen velat.
Men även om inget parti vill framstå som att det utnyttjar tsunamikatastrofen i valet kommer den troligen ändå att ha fått en långsiktig effekt. Ett av socialdemokratins viktigaste argument i val efter val, sin regeringsduglighet, har ifrågasatts i grunden. Det kan innebära att valet 2006 i högre utsträckning än tidigare val avgörs av vilka politiska förslag de båda blocken lägger fram.