Det socialdemokratiska partiet kan utifrån te sig som en svårbegriplig labyrint av olika organ på olika nivåer. Här förklarar DN.se hur det funkar.
S-föreningarna är gräsrötternas hemvist
Partiets gräsrötter är verksamma i så kallade s-föreningar, cirka 2.800 stycken, som är organisationens grundstenar. De kan ha lokal anknytning till en stadsdel eller ort. De kan också vara fackklubbar på arbetsplatser eller knyta an till ett visst tema, exempelvis utrikespolitik. Bland de lokala s-föreningarna finns också de med koppling till ungdomsförbundet SSU, den kristna broderskapsrörelsen (kallar sig numera Tro och solidaritet) liksom partiets kvinnoförbund och studentförbund.
Arbetarekommunen nästa nivå
Här möts medlemmarna från de olika s-föreningarna i en kommun. Det kan ske genom medlemsmöten öppna för alla eller på vissa håll genom delegater som föreningarna valt. Det finns 290 arbetarekommuner som leds av en ordförande.
På denna nivå formuleras kommunalpolitiken och utses folk till kommunala poster. Här sållas också fram förslag från medlemmarna som kan gälla regionala frågor eller rikspolitik och som ska drivas vidare uppåt i s-hierarkin.
Partidistrikten väger tungt
Arbetarekommunerna är samlade länsvis i 26 partidistrikt. Ordförandena i distrikten räknas till partiets tungviktare. De är i högsta grad aktiva i spelet när partiledare ska tillsättas (eller som i Juholts fall avsättas).
Tio av disktriktsordförande sitter dessutom i partistyrelsen och fem även i det mäktiga verkställande utskottetn (faktaruta här intill). Distriktsordförandena har dessutom andra uppdrag som riksdagsledamöter eller kommunalråd. Högsta beslutande organ är distriktskongressen. Här utses representanter till landsting och regioner samt kandidater till riksdagsval.
VU är den innersta kretsen
När Håkan Juholts öde skulle avgöras var det verkställande utskottet (VU) som stängde in sig på partihögkvarteret för att hålla krismöte. VU är partiets tyngsta instans mellan kongresserna (se nedan) och sköter det löpande arbetet. Det består av sju ordinarie ledamöter (se faktaruta här intill) plus suppleanter och adjungerade som möts ungefär en gång i veckan.
VU ska spegla partiets många sidor: partikansliet, olika landsändar, kommunal-, riks- och EU-politik, facket och sidoorganisationer som SSU med flera. Här ingår också partiledaren och partisekreteraren (som är chef för partihögkvarteret).
De som sitter i VU ingår också i partistyrelsen som dessutom räknar 26 ytterligare ledamöter. Partistyrelsen sammanträder ett tiotal gånger per år och är formellt det högsta beslutande organet mellan kongresserna. En gång om året möts partistyrelsen och förtroenderådet för rådslag. I rådet sitter 120 ombud utsedda av partidistrikten.
Valberedningen vaskar fram ledare
Enligt socialdemokratisk tradition tävlar inte kandidater öppet om ordförandeposten. Istället är det valberedningen som sonderar terrängen och tar emot nomineringar från distrikten. I praktiken är valet redan varit klart när valberedningen lägger fram sitt förslag för kongressen. Under särskilda omständigheter kan partistyrelsen välja partiledare, vilket skedde när Olof Palme mördats.
Ytterst bestämmer kongressen
Vart fjärde år hålls partikongress. Det är här nya partiordförande utses, efter förslag från en valberedning. Kongressen utser även partistyrelse och partisekreterare.
Motioner om vilken politik partiet ska föra kan lämnas av enskilda medlemmar, förening eller distriktsstyrelse. 350 ombud, utsedda av partidistrikten, har rösträtt på kongressen. Hur många ombud distrikten får skicka beror på hur många partimedlemmar de har. Även riksdagsledamöter och EU-parlamentariker är ansvariga inför kongressen.
Källor: Socialdemokraterna.se, Nationalencyklopedin, Dagens Nyheter