Strikta regler
Numera måste politikerna följa en uppsättning strikta regler när de utformar och klubbar statens budget. Reglerna kom till efter finanskrisen på 1990-talet för undvika att politisk oenighet ledde till underskott och ofinansierade satsningar. En följd är att oppositionen har svårare att fälla regeringens förslag till budget, eftersom partierna i så fall måste presentera en helt gemensam budget. Det går inte att gå in och förändra enskilda delar.

Reglerna kallas för ”budgetpolitiska ramverket”. Dit hör överskottsmålet, som betyder att budgeten långsiktigt ska uppvisa ett plus på en procent. Utgiftstaket innebär att regeringen föreslår och riksdagen beslutar om en maxgräns för statens utgifter de närmaste tre åren. Eventuella ökningar av utgifter på ett område måste sedan täckas av minskningar på ett annat.

Regeringen föreslår
Det är regeringen som lägger fram ett förslag om hur statens budget för det kommande året ska se ut. Förslaget kallas för budgetpropositionen (även ”budgetproppen”). Vanliga år ska propositionen vara klar den 20 september, men ett valår har regeringen längre tid på sig.

Dessförinnan har regeringen i april samma år lagt en vårproposition som innehåller en övergripande bedömning av det ekonomiska läget och hur stora statens utgifter totalt kommer att bli (se utgiftstaket).

Detta innehåller budgeten
Budgetpropositionen består av cirka 500 ”anslag”, som vart och ett är en summa pengar till en viss verksamhet. Det kan exempelvis vara maxtaxa i barnomsorgen eller underhåll av vägar. Anslagen är i sin tur fördelade på 27 olika utgiftsområden: rättsväsendet, arbetsmarknad, utbildning med flera.

Regeringens förslag ska inte bara peka ut hur mycket pengar som ska spenderas och på vad. Där ska också finnas en beräkning av hur stora intäkter staten kan förväntas ha. Huvuddelen kommer från olika skatter och är därför beroende av hur ekonomin i stort utvecklar sig. Går det inte jämt upp behöver staten låna.

Riksdagen fattar beslut
I riksdagen är det utskotten som bearbetar regeringens förslag. Finansutskottet spelar huvudrollen. Samtidigt är det fritt fram för oppositionen att lämna motförslag, en så kallad skuggbudget. Den period då budgeten behandlas kallas också för ”allmänna motionstiden”. Det innebär att riksdagsledamöterna får lämna förslag (motioner) om vad som helst.

Riksdagen fattar beslut om budgeten i två steg.

• Först tas beslut om budgetens ramar: hur stora statens utgifter får vara, hur pengarna ska fördelas på de olika utgiftsområdena, vilka skatter och avgifter som ska ändras samt en beräkning av statens inkomster. Oppositionen måste också lägga fram sitt (eller sina) motförslag som hela paket (se ovan).
• Därefter bearbetar riksdagens utskott de olika utgiftsområdena. Inom områdena kan pengar flyttas mellan olika anslag (se ovan) men totalkostnaden får inte ruckas. Undantag kan bara göras efter att riksdagen i sin helhet fattat beslut om detta. I december är utskottens förslag (betänkanden) klara och riksdagen kan klubba budgeten i sin helhet.

Om regeringen föreslagit tilläggsbudgetar beslutar riksdagen även om dem. Tilläggsbudgetar är korrigeringar för innevarande år när utvecklingen inte blivit som regeringen förutsett.

Mer om statsbudgeten hittar du på regeringen.se