VÄSTERÅS.
Kristdemokraternas riksting den här helgen tar inga stora beslut, men det kan ändå i efterhand visa sig bli en vändpunkt för partiledaren Göran Hägglund. Han utmanade den svenska kultureliten i hopp om att få rollen som medelsvenssons hjälte.
Kristdemokraterna har kongress varje år, men partiledningen har ändå lyckats tidsplanera de slutgiltiga besluten om viktiga frågor för partiet som familjepolitiken till i höst. Det blir på så sätt partistyrelsen som utformar inriktningen för valrörelsen.
Göran Hägglund valde i stället rikstinget till att forma en ny ideologisk grund för partiet.
Tidigare har hans tid som partiordförande sedan 2004 mest präglats av rader av disparata utspel, som började med förslag om straffskatt på socker, fortsatte med krav som sänkt bensinskatt och toppades med avskaffad statlig fastighetsskatt i valrörelsen 2006.
Visserligen blev det sänkt fastighetsskatt och borgerlig valseger, men rollen som kravmaskin har ändå gett sura efterspel. Och KD:s regeringsansvar för socialdepartementet och finanskrisen har inte gett någon utdelning i opinionsmätningarna.
Inför en växande intern kritik tog nu Göran Hägglund ett steg tillbaka till partiets grundläggande konservativa värderingar men med slutsatsen att det är KD som är den tysta majoritetens kulturbärare.
Men för att få någon att bry sig om ett partis åsikter är det viktigt att det finns en motståndare. Och Göran Hägglund hoppas uppenbarligen att kultureliten ska provoceras och agera fiende när KD går ut till försvar för svenssonlivet.
Göran Hägglund tog sin utgångspunkt i boken av Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg om hennes kommunistiske far i Västerås och utvecklade det till ett angrepp på den ”svenska kultureliten”.
– På många håll inom kulturlivet handlar det inte längre om att skapa det vackra eller originella. I stället är det den som väcker mest anstöt – och förstås uppmärksamhet – som vinner, sade Hägglund.
Han drar i stället en lans för medelklassens liv och värderingar:
– Strävsamma hyggliga människor ska inte behöva tåla att bli föraktade för sin livsstil. Man är inte sämre för att man bildar familj, har ett hederligt jobb och ser fram emot semestern.
– Den världen, människornas riktiga värld, det är Kristdemokraternas värld. Vi sitter inte i Stockholm och försöker tolka den världen, vi är den världen, sade Hägglund.
Mycket av idéerna verkar vara hämtade från kulturkonservativa tidskriften Axess och dess finansiärer. Men KD skapar en politisk profil utifrån dem.
För att det ska bli framgångsrikt behövs nu att kulturdebattörerna tar upp den kastade handsken. Sedan kan Göran Hägglund åka till dansbandsveckan i Malung och stärka sin nya ideologiska hållning.