analys.
Kristdemokraternas Göran Hägglund inledde marschen mot valet 2010 i sitt Almedalstal. Han trappade upp attackerna mot ”kulturvänstern”, men än så länge har den utpekade kultureliten ignorerat hans försök att få en ideologisk motståndare i hans försvar för ”verklighetens folk”.
– Ett ovanligt ideologiskt laddat tal, förklarade Göran Hägglund inför talet på torsdagskvällen. Och nog var det laddat, med hårda tillmälen mot vänsterns kultursyn:
– Från vänstern hörs inte mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.
Göran Hägglund inledde relanseringen av partiets profil som värdekonservativt på rikstinget i Västerås i förra veckan, även om han bara vill kalla KD för ett ”värdeorienterat” parti. Men hans uppenbara försök att reta upp kulturdebattörer på vänsterkanten med särskilt sikte på Aftonbladet har än så länge inte haft någon effekt.
Men Göran Hägglund vill samtidigt sudda ut den gamla bilden av KD som ett förbudsparti. Han pekade på avskaffat Apoteksmonopol och kortade vårdköer, och nyhetsutspelet för dagen var att ge möjlighet till skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer.
Det ingår numera i internationell politisk strategi att söka en motståndare för att få uppmärksamhet och kunna vinna stöd från en ”tyst majoritet”. Precis som Folkpartiet lyckades med lanseringen av förslaget om språktest för invandrare i valrörelsen 2002.
– Vi Kristdemokrater är verklighetens folk. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest; och som får höra av krönikörerna och teaterregissörerna att de ska skämmas att de är inskränkta och att deras tillvaro är falsk och förljugen, sade Hägglund provocerande.
Hans ensidiga ”krig” har nu gått så långt att om det inte blir någon reaktion riskerar en fortsatt upptrappning att framstå som en desperat kamp mot väderkvarnar.