De tre oppositionspartierna får tillsammans 48,8 procent mot 45,2 för de fyra regeringspartierna, jämfört med 49,7–45,0 i augustimätningen. Skillnaden mellan de politiska blocken är dock inte statistiskt säkerställd och i praktiken väger det jämnt på dagen ett år före nästa val. Samma jämna läge ges i tre av de fyra opinionsmätningar som publicerats den senaste veckan.

Efter ett år med dramatiska opinionssvängningar är den enda statistiskt säkra förändringen en nedgång för Folkpartiet till 6,0 procent, mot 8,4 i augusti. FP är tillbaka på samma nivå som före EU-valet i juni. Moderaterna är åter nära 30-procentsnivån med 29,8 i mätningen, högt över valresultatet från 2006. Centern ligger på 5,1 och Kristdemokraterna på 4,2 procent. Socialdemokraterna backar till 34,0 och är åter under valresultatet. Vänsterpartiet är åter på nivån före EU-valet och får 6,8.

– Miljöpartiet är det enda parti som lyckats behålla den framgång man fick i EU-valet och har i tre mätningar efter varandra nått 8 procent, säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.

Valet 2010 som för ett år sedan såg ut att bli en promenadseger artar sig nu till en gastkramande fotbollsmatch. Oppositionslaget hade en till synes ointaglig ledning i halvtid. Men efter ett gigantiskt oväder i början av andra halvlek är det utjämnat när 20 minuter återstår och regeringssidan har övertag i spelet ute på plan.

Enligt alla experter blir kampen på mittfältet avgörande för utgången. Och mittfältet är stort – en tredjedel av väljarna betraktar sig som varken höger eller vänster i politiken. I ett sånt läge riskerar vildsinta anfall på ytterflankerna bara att leda till applåder från de ivrigaste supportrarna och avgörande förluster på mittfältet.

Regeringspartiernas drömscenario för att ta över mittfältet förverkligades när Mona Sahlin tvingades ta med Vänsterpartiet i sitt rödgröna lag. Sahlins regeringsalternativ kunde betecknas ”vänsterexperiment”.

När finanskrisen slog till fick regeringen dessutom chansen att visa sin duglighet. De krisinsatser som sattes in av Sverige och andra länder gav höga opinionspoäng. Regeringen Reinfeldt talade om att ta ansvar för statsfinanserna, och tidigare borgerliga regeringars krishistorik blev överspelad.

Moderaterna har gjort en medveten ompositionering för att stärka sin roll på mittfältet.

Finansminister Anders Borgs angrepp på ”näringslivets ideologiska megafoner” i debatten i somras om arbetsrätten är ett led i den strategin. Statsminister Fredrik Reinfeldt tog ytterligare ett steg på partistämman när han lanserade M som det ”statsbärande partiet” och förklarade det som ett parti som ”ser alla människor” och inte driver intressegruppers krav.
I höstbudgeten har regeringen överraskat oppositionen med större satsningar än väntat till kommuner och landsting för att undvika personalnedskärningar.

Regeringen kombinerar det med besked om att en ekonomisk ljusning gör att det är läge att sätta fart på uppgången med ännu en skattesänkning.

Mona Sahlin verkade i våras gå rakt in i den borgerligt riggade fällan. Hon gav besked om att det blir ”höjda skatter för alla”. Och när de rödgrönas granskningsgrupp lade fram en rapport om att klyftorna ökat presenterades statistik där de flesta heltidsanställda, som tjänar över 20.000 kr/mån, kategoriserades som grupper som fått stora skattesänkningar.

Det krävs en djup krisstämning i landet för att få stöd för stora försämringar för väljarna. Den kriskänslan fanns i 90-talskrisen och S vann valet 1994 med ett skattehöjnings- och nedskärningspaket i 60-miljardersklassen. Men frågan är om den finns hösten 2010. S-strategerna tycks nu ha insett faran. Skattehöjningarna sägs begränsas till miljonärer och huvuddelen av den slopade statliga fastighetsskatten får ligga kvar. Och Sahlin svävar på målet om ytterligare skattehöjningar; det lutar mot att S accepterar tre av fyra steg i regeringens sänkningar.

Partiledningen försöker samtidigt vagt ställa sig mittemellan i de interna bråken om vinster i vården och skolan.

Problemet är att stora delar av partiet lär bli besviket om vänstersvängen inte fullföljs. Särskilt som det gör att S-löftena om att återställa a-kassan och socialförsäkringsnivåer inte kan uppfyllas. Mona Sahlin talar nu om att ”börja reparera” a-kassan.

Ovanpå oklarheten om partiets profil kommer Mona Sahlins sjunkande förtroendesiffror. Sahlins privatliv har mer än en gång skadat henne som politiker. Uppgifterna på fredagen i Expressen om att hon deltar på ett kändisparty på Mallorca riskerar att öka den bördan.

Kampen om mittenväljarna blir hård, men det gäller också att få de lojala yttergrupperna till valurnorna den 19 september 2010.