– För tre år sedan diskuterade vi mycket mer hur vi skulle producera mer energi och hur vi skulle distribuera den. I dag handlade det mer om hur vi ska kunna använda den energi som vi har, sa värden för mötet näringsminister Maud Olofsson.

Ministrarna ska inte fatta några formella beslut här hur det ska gå till att spara energi. Men deras diskussioner ska ligga till grund för kommande direktiv och handlingsprogram på energiområdet, och på det sättet visar diskussionerna vad man kan vänta för förslag från EU-kommissionen.
 

Men hur hårda krav ska man ställa på medlemsländerna för att de ska göra de behövliga energibesparingarna? Än så länge har EU nöjt sig med att ställa upp mål för hushållningen, alltså inga krav.
 

Maud Olofsson lutar åt att det också möjligen ska vara så i fortsättningen, mycket beroende på att det är så svårt att mäta hur mycket som verkligen sparas.
 

Energikommissionären Andris Piebalgs håller med om att energieffektivisering är ett viktigt medel. Men han tror – till skillnad från Olofsson – att det nu kan vara dags att göra om målet till ett bindande krav på tjugo procents besparing till 2020.
 

– Om det är en politiskt prioriterad fråga behöver vi också ett bra instrument att mäta vad man ska uppnå. Detta för att få till en politisk drivkraft och motivation, sa han men varnade samtidigt för att ett bindande krav kan leda till att man fastnar i en diskussion om hur bördan ska fördelas mellan medlemsstaterna.
 

Tidigare på torsdagen hade Sven Werner, energiprofessor vid högskolan i Halmstad, visat siffror på att två tredjedelar av all energi som vi använder för att få el, värma upp våra hus eller driva våra bilar försvinner till ingen nytta.
 

Det är ett helt omotiverat slöseri, ansåg han.
 

– En tredjedel av det som försvinner i dag är säkert återvinningsbart på 20 till 30 års sikt. De områden man kan återvinna mest på är kraftproduktion, industriproduktion och avfallsförbränning, sa han.