Tiden har inte förändrat minnet eller sorgen, säger Mona Sahlin.
- Nej, jag har hennes bild på jobbet och varje gång jag ser den minns jag något. Det är ett slags evigt pågående samtal.
I dag läser hon oftare än tidigare Anna Lindhs tal och artiklar.
- Ja, jag hämtar inspiration, hur fånigt det än kan låta. Jag har känt så starkt att minnet för oss i partiet måste handla om vad Anna gjorde och det hon gav som politiker.
Framför allt är det Anna Lindh som utrikesminister som inspirerar.
- Anna hittade mer än någon annan i mitt parti ett sätt att prata och ha visioner om utrikespolitiken som inte var krångligt. Det blev så självklart, menar Mona Sahlin, att vad som sker utrikes påverkar oss liksom att Sverige, fastän ett litet land, ändå kan förändra något.
Hur tar du vara på det här arvet efter henne?
- När jag reser utomlands tittar jag ofta först på vad Anna sade om det här landet, vilka politiker noterade hon var viktiga eller kommande. Det har hjälpt mig väldigt mycket när jag varit i Palestina eller i Indien. Jag har försökt gå lite i hennes fotspår, inte bokstavligen, men jag har dragit nytta av hennes kontakter och tankar.
- Sen betydde Anna, Margot (Wallström) och jag så oerhört mycket för varandra under så många år. Det fanns ett stöd, ett systerskap och en uppbackning. Jag är noga med att ha den typen av nätverk och stötta yngre kvinnor, det är ett starkt arv från Anna.
När du läser hennes tal mer noga, har du blivit överraskad av något?
- Ja, jag är imponerad över djupet och bredden. När man känt människor sen de var finniga femtonåringar låter man sig inte alltid imponeras. Vännen skymde politikern. Hon var inte bara käcka, duktiga lilla Anna med den rosa kavajen.
Kompisen Anna kände på sig när man var ledsen, berättar Mona Sahlin.
- Då plingade det i mobilen eller också kom det en kärleksroman på posten.
I den utrikespolitiska världen for den raka och direkta Anna Lindh fram som en virvelvind.
- Ingen behövde tvivla på vad hon tyckte, och det draget tror jag uppskattas i diplomatins korridorer.
Tiden efter mordet tänkte Mona Sahlin på riskerna med att vara toppolitiker, men det gör hon inte längre.
- Den där frågan som Anna och jag lovade att fråga varandra varje morgon - "är det värt det?" - fick ju en annan innebörd då. Men nu har jag bestämt mig för att jag är trygg, jag är inte rädd.
Du sade när du nominerades till partiledarposten att det borde ha varit Anna.
- Ja, fortfarande känns det så. Vi gick verkligen ut och in ur olika skeden av livet tillsammans, i riksdagen, i regeringar, vi fick barn Jag saknar henne något fruktansvärt, så är det.