Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Järnbandet mellan M och C framstår nu som skör tråd

Maud Olofson och de andra dåvarande partiledarna planterar träd i skogen i Högfors. I bakgrunden från vänster: Göran Hägglund, Lars Leijonborg och Fredrik Reinfeldt.
Maud Olofson och de andra dåvarande partiledarna planterar träd i skogen i Högfors. I bakgrunden från vänster: Göran Hägglund, Lars Leijonborg och Fredrik Reinfeldt. Foto: Sofie Wiklund/TT

Förr anklagades de borgerliga partierna för att bara vara överens om en sak – att de ville regera tillsammans.

Nu är det just regeringsfrågan som hotar alliansen.

”Det bästa vi har är varandra” stod det i sirlig skrift på väggbonaden över kökssoffan hemma hos Maud Olofsson i Högfors. Det var där som de fyra borgerliga partiledarna klämde ihop sig i augusti 2004 för en symbolisk bild av den nybildade alliansen i svensk politik.

Med journalisterna i släptåg promenerade de ut i skogen för att plantera tall. En reporter skämtade om ”maktskiftet”. Andra kommentatorer avfärdade hela tillställningen som ett borgerligt kafferep, en välregisserad tillställning utan politiskt innehåll.

Vid den här tiden betraktades regeringsdugligheten som de borgerliga partiernas svagaste kort. Tidigare försök att styra Sverige hade präglats av uppslitande strider och avhopp. Under långa perioder framstod de politiska motsättningarna om alltifrån kärnkraften till familjepolitiken och försvaret som omfattande. De borgerliga partierna fick höra att de bara var överens en enda sak – att de ville regera tillsammans.

Ewa Stenberg: Anna Kinbergs Batras utspel kan spräcka alliansen

Men två partiledarskiften hade banat väg för en ny energi i borgerligheten efter millennieskiftet: I Centerpartiet hade Maud Olofsson barskt avfärdat idén om fortsatt samverkan med Socialdemokraterna och i Moderaterna hade Fredrik Reinfeldt inlett förflyttningen mot mitten.

När Centerpartiet blev ett stabilt borgerligt parti, och när Moderaterna omfamnade åtminstone delar av välfärdssamhället, blev det enklare för de fyra borgerliga partierna att göra upp.

Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt utgjorde det järnband som höll ihop alliansen. Orosmomentet var Folkpartiet och oenigheten i socialförsäkringsfrågorna. Men även folkpartisterna hade dragit slutsatser av valet 2002, när de gick starkt framåt utan att nå regeringsmakten. Under mötet hemma hos KD-ledaren Göran Hägglund i Bankeryd lyckades de fyra partiledarna hitta en kompromiss om arbetslinjen. Sedan kom uppgörelse på uppgörelse.

”Vi gjorde åtaganden som gjorde att vi band oss vid masten och tvingades ta nästa steg”, konstaterade Göran Hägglund i TV4 härommånaden.

Varken han eller någon av de andra grundarna av alliansen är kvar i topppolitiken. Järnbandet mellan Centerpartiet och Moderaterna framstår nu som en mycket skör tråd.

För några år sedan var det nykomlingen Annie Lööf som väckte irritation i det borgerliga lägret genom att klaga över den falnade glöden i samarbetet. Det slog inga gnistor om alliansen under korvgrillningen i hennes barndomsby Maramö i februari 2013.

Nu är det Moderatledaren Anna Kinberg Batra som tvärvänder om SD-strategin, och förankrar utspelet med ett sms till Annie Lööf kvällen före. Skillnaden mot åren före alliansbygget är att borgerliga strider nu kan följas i realtid i sociala medier: tongångarna på Twitter var hårda mellan centerpartister och moderater under torsdagen.

Här finns en ödets ironi. Få bedömare tvivlar numera på att de borgerliga partierna kan göra upp om ekonomin eller säkerhetspolitiken eller vinsterna i välfärden. De politiska motståndarna har också svårt att leda i bevis att allianspartierna saknar erfarenhet av att styra Sverige. I stället är det just i regeringsstrategin som oenigheten blir påtaglig.

Maud Olofsson har flyttat från Högfors och överlåtit maktskiftet till ett av barnen. Det är tveksamt om hennes efterträdare har tid över för broderi. Men nog finns det en bonad som fångar stämningen på borgerliga sammankomster år 2017: ”Själv är bäste dräng”.

 Foto i tidslinjen: TT

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.