På lördagen meddelade Håkan Juholt att han avgår som partiledare för Socialdemokraterna. ”Jag har förstås tänkt i de här banorna länge. Men jag bestämde mig de senaste dygnen”, säger Juholt till lokaltidningen Östran/Nyheterna.
När Håkan Juholt kallade till presskonferens i Oskarshamn på lördagen anade de flesta vad det handlade om. Inför ett samlat pressuppbåd meddelade Juholt att han med omedelbar verkan lämnar jobbet som partiordförande för Socialdemokraterna.
Håkan Juholt ville inte svara på några frågor efter presskonferensen. Någon timme tidigare hade han dock låtit sig intervjuas av Östran/Nyheterna, lokaltidning i regionen.
– Min uppgift är att vinna val. Jag är inte en politiker som klamrar mig fast. Socialdemokratin förtjänar en ledare som har ett brett stöd och inte ständigt är ifrågasatt. Och som känner att han eller hon kan vinna den breda allmänheten. Och jag kände att det var inte jag, säger Håkan Juholt till Östran/Nyheterna.
I intervjun betonar Juholt att han fortfarande känner stort stöd från den socialdemokratiska rörelsen men att stödet från allmänheten har gått förlorat.
– Jag tvivlar på att jag kan återvinna allmänhetens breda stöd.
Håkan Juholt säger att han har funderat på att avgå en längre tid men att det slutgiltiga beslutet fattades för ett par dagar sedan.
På frågan om han aldrig har accepterats i ”de fina politiska salongerna i Stockholm” svarar Håkan Juholt:
– Jag har känt klassföraktet i vissa kretsar. Det har varit legitimt på borgerliga ledarsidor att göra karikatyrer av mig och ge mig öknamn. Det startade mycket snabbt. Jag förstår att man kände provokationen när den person som betraktades som en bonnläpp sedan började skriva debattartiklar om Malmöoperans ”Les misérables” och publicerade åtta sidor existentiell mejlkonversation i Dagens Nyheter. Jag var Åsa-Nisse. Jag skulle hålla mig till det. Men kontrasten roade mig, jag blev uppiggad av att se förvirringen.