Björklund ny fp-ledare

Kritiken mot partiledningen var stenhård inför landsmötet. Mot hur ledningen drev krav på stoppåtgärder mot nya EU-medborgare, mot hanteringen av dataintrångsskandalen. Men när partimedlemmarna nu möts känns det i hela kongresslokalen en längtan efter att se framåt och lägga den dystra perioden bakom sig.

De långa stående applåderna för Lars Leijonborg blir en ursäkt för det kuppartade sätt han avsattes på i våras, och dechargeutskottets kritiska granskning av partiledningen läggs till handlingarna efter bara några få inlägg med uppmaningar om att "sluta idissla det förflutna".

I den allmänpolitiska debatten går alla falanger i partiet upp och framför sina förhoppningar om att den nye partiledaren Jan Björklund ska lyssna till dem och börja driva deras krav - återvinna de kristna väljarna, återgå till den socialliberala linjen, fortsätta uppgörelsen med snällismen, ta strid i regeringen för hårdare integrationspolitik, lägga om miljöpolitiken, begränsa marknadskrafternas makt.

Men den krassa verkligheten är att valet av Jan Björklund innebär att partiet inte väljer förändring i någondera riktningen. Björklund har varit vice ordförande i folkpartiet i tio år, och i praktiken varit djupt ansvarig för den inriktning som partiet tagit.

Den nye partiledarens entydiga besked inför valet har också varit att det inte blir någon förändring av den politiska linjen.

Ändå tycks folkpartisterna här på landsmötet tro att Jan Björklund ska kunna helbrägdagöra partiet, läka alla motsättningar mellan socialliberaler, högerliberaler och nyliberaler i partiet, och samtidigt vinna nya väljare på den gamla politiken.

Det låter som en övermänsklig uppgift, men Björklund har visat att han har en formidabel förmåga att nå ut som politiker. Han besegrade socialdemokratiska skolministrar på rad oavsett vilka statsminister Göran Persson skickade fram. Björklund hamrade in budskapet så envetet att socialdemokraterna i dag själva erkänner att de stått för "flumskolan".

I veckan fick vi ett nytt exempel på förmågan, när Jan Björklund lyckades ta över den politiska debatten i landet för en dag med ett krav som var en sju år gammal nyhet. Björklunds krav på en lag mot åldersdiskriminering toppade tidningar, radio, tv och ledarsidor landet runt. Att beslutet om en sådan lag fattades redan år 2000 hade de flesta glömt, och den blivande folkpartiledaren lyckades nå ut med sitt budskap till äldre väljare om att han är deras vän.

Så i förmågan att manövrera i det politiska landskapet kan det se ut som att han kan gå på vatten. Men allt kan hastigt avslöjas som en illusion.

Jan Björklunds vill säkerligen ge en ny socialliberal framtoning av sig själv och partiet efter allt tal om "kravliberalism". Men hans ambitioner kan skjutas i sank redan på lördagskvällen om landsmötet som det ser ut beslutar att följa i centerpartiets marknadsliberala riktning i debatten om fackens och de anställdas rättigheter ska urholkas.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut