Centerpartiet och Socialdemokraterna har under ett par decennier samarbetat om kärnkraften, i ett samförstånd som grundats i att båda partierna på olika sätt är ansvariga för att frågan blivit så politiskt känslig. Det var Centern som gjorde kärnkraftens risker till en del av sitt varumärke, det var Socialdemokraterna som ledde utbyggnaden som gjorde Sverige så tungt beroende av energiformen, och de var båda avgörande för att det blev en folkomröstning om hur snabbt den skulle avvecklas.

Både Centerledaren Maud Olofsson och Socialdemokraternas Mona Sahlin har strävat efter att kärnkraftspolitiken även fortsättningsvis ska styras genom breda politiska uppgörelser. Båda partierna har kongressbeslut på att de vill avveckla kärnkraften, men de har genom sina uppgörelser kontinuerligt skjutit det målet allt längre bort i framtiden samtidigt som de släppt fram mer kärnkraft genom uppgradering av reaktorerna.

Men när Folkpartiet i början av förra året krävde att det även ska få byggas nya kärnkraftverk avvisades det av både Maud Olofsson och Mona Sahlin. Båda leder partier som är splittrade i frågan och vill därför undvika att ensamma stå för ett entydigt ställningstagande för eller emot kärnkraften.
Olofsson har flera gånger under det senaste året utlovat blocköverskridande samtal, och socialdemokratiska partiledningen har signalerat kompromissvilja genom att avvisa krav på att ett kärnkraftverk ska stängas före 2014.

Men den allt hårdare kopplingen till olika politiska block begränsar deras handlingsfrihet. De tre andra partierna i den borgerliga alliansen har pressat Maud Olofsson med att de fyra måste kunna visa upp en enad front när de inleder förhandlingar med Socialdemokraterna. Samtidigt har Mona Sahlin i strid med stora delar av sitt parti bundit sig för ett rödgrönt valsamarbete och skulle få svårt med trovärdigheten om hon skulle inleda det med att bryta samarbetet i den för Miljöpartiet så viktiga kärnkraftspolitiken.

När S-, V- och MP-ledarna mötte journalisterna på Bommersvik på måndagen var det centrala att försöka visa upp lika glada miner som när de fyra borgerliga partiledarna möttes hemma hos Maud Olofsson hösten 2004. De borgerliga har visat en remarkabel förmåga att lösa upp gamla schismer och surdegar mellan sig, och trycket är därför hårt på oppositionspartierna att börja leverera gemensam politik för att framstå som ett samlat regeringsalternativ.

Både Maud Olofsson och Mona Sahlin säger nu att de verkligen vill ha en bred uppgörelse om kärnkraften, men de är låsta av sina samarbetspartner i den centrala frågan om möjligheten att bygga nya kärnkraftverk.
Kärnkraftsmotståndaren Maud Olofsson är knuten till statsminister Fredrik Reinfeldt som vill ta täten i Europa som blivande EU-ordförande där allt fler talar om att bygga nya kärnkraftverk och Tysklands förbundskansler Angela Merkel vill upphäva landets avvecklingsplan.

På andra sidan står Mona Sahlin med ett LO som anser att "investering i ny kärnkraft inte bör uteslutas" och Miljöpartiet som vill avveckla på 10-12 år.

Frågan är vems fel väljarna tycker det är att energibolagen inte kommer att kunna planera längre än till hösten 2010.