ALMEDALEN.
Oavsett vilken regering som styr hamnar de mest ekonomiskt utsatta i kläm. Det visar en rapport från Swedbank som presenterades i Almedalen på onsdagen.
- De mest marginaliserade ökade från 185.000 i början av nittiotalet till 305.000 år 2006, eller från 3,9 till 6 procent av befolkningen, sade Cecilia Hermansson på Swedbank.
Ökningen har nu stannat av, men någon nedgång märks inte, trots de goda åren i svensk ekonomi.
Sedan 1970-och 80-talen har inkomstfördelningen i Sverige blivit alltmer ojämn. De bäst betalda har ökat sina inkomster kraftigt, även om kapitalvinster inte räknas in. Samtidigt har de med sämst inkomster halkat efter.
Ett nytt mått har använts för vilka som räknas som mest ekonomiskt utsatta. De ska under tre år i rad haft minst 80 procent av sin disponibla inkomst i form av sådant som sjuk- och aktivitetsersättning, försörjningsstöd(socialbidrag), sjukpenning eller arbetsmarknadsstöd.
- Det är de som står längst bort från arbetsmarknaden, sade Cecilia Hermansson.
Den absoluta fattigdomen har visserligen minskat i Sverige. Men den relativa fattigdomen, mätt i förhållande till genomsnittsinkomsten har ökat.
I gruppen 22-64 år har ökningen av de ekonomiskt utsatta varit stor bland unga vuxna. Den största andelen står däremot 55-64-åringarna för, speciellt kvinnorna.
Ökningen märks i alla landets län. Andelen fattiga är högst i Örebro, Gävleborg och Norrbotten med drygt 7 procent och lägst, knappt 5 procent, i Kronoberg och Halland.
Bland de äldre har den relativa fattigdomen minskat om man ser till hela gruppen. Däremot ökar andelen fattiga bland kvinnor över 75 år.
Rapporten presenterades vid ett seminarium som ordnades av Swedbank, opinonsinstitutet Synovate och tidningen Fokus. Det blev också debatt med moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Sven-Erik Österberg.
Schlingmann fick frågan om moderaterna anser att ökade inkomstskillnader är något negativt.
- Det är svårt att ge ett rakt svar på det, sade han. Om alla får det bättre kan man leva med det. Men det viktiga, som vi ska fokusera på, är att de marginaliserade får bättre förutsättningar.
- Det är viktigt att ha ett Sverige som håller ihop och att fler kommer ut på arbetsmarknaden.
Sven-Erik Österberg höll med om att det är viktigt att fler kan försörja sig på ett arbete.
- Men det finns oerhört starka krafter i samhället som talar för ökad inkomstspridning och det är en uppfattning jag inte delar.
Det rättvisepatos som funnits i Sverige har varit en styrka, ansåg han.