I folkomröstningen om euron 2003 blev det rungande nej. Men skulle frågan ha avgjorts i riksdagsomröstning hade Sverige med stor majoritet gått med i valutaunionen. Bara i Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet fanns då klara majoriteter för att behålla kronan.
Just nu befinner sig hela euroområdet i en svår situation som kan få stora följder för ekonomin i hela Europa. Utvecklingen har förändrat riksdagsledamöternas syn på valutaunionen, visar en enkät som DN genomfört bland riksdagsledamöterna. Endast i Folkpartiet finns det fortfarande en stark majoritet för euron.
Moderaterna deltog helhjärtat i ja-kampanjen 2003. Bara en av partiets dåvarande riksdagsledamöter, Anne-Marie Pålsson, var då öppet kritisk. Hon fick betala ett högt pris för sitt euromotstånd.
– Jag blev fråntagen uppdrag och var tvungen att avge ett löfte till gruppledaren om att jag inte skulle kampanja på nej-sidan, säger hon.
Nu är bilden en annan. Trots en låg svarsfrekvens uppger hela 16 av Moderaternas riksdagsledamöter att de skulle rösta nej i en ny folkomröstning, ytterligare 3 är osäkra medan 25 uppger att de skulle rösta ja.
En som svängt är Per Bill, vice ordförande i Konstitutionsutskottet. Han säger att han principiellt fortfarande är för valutaunionen men att bristerna visat sig vara för stora.
– Med den information vi hade då fanns det inget som talade för att samarbetet skulle utvecklas så här. Men när det kommer tillräckligt mycket ny information kan man behöva ändra sitt ställningstagande. Och här har det varit väldigt mycket ny information som har visat på bristerna, säger han.
Hanif Bali, ett av partiets unga stjärnskott, hade inte rösträtt vid folkomröstningen, men tvekar inte om hur han skulle rösta i dag.
– Det har gått bra för länder som inte har euron och dåligt för dem som har euron. Då ser jag inte varför vi ska genomföra det över huvud taget, säger han.
Störst är svängningen i Kristdemokraterna, som deltog helhjärtat i ja-kampanjen. I en enkät som tidningen Riksdag & Departement genomförde inför folkomröstningen uppgav 30 av 33 ledamöter att de var euroanhängare. Nu är läget det omvända. I dag är det bara 4 av de 15 kristdemokraterna som svarat för en svensk euroanslutning.
– Principiellt tycker jag att euron är en god idé, men det håller ju inte. Det gick inte, det fungerade inte, ekonomierna var för olika. Det är för väl att man kan ändra sig i någon fråga när man blir överbevisad, säger Tuve Skånberg (KD) som röstade ja för åtta år sedan.
Han är inte förvånad över att ledamöterna i hans parti har svängt.
– Man behöver inte vara någon professor i ekonomi för att inse att vi inte kan gå med i eurosamarbetet. Jag är förvånad över att någon i riksdagen över huvud taget vill driva den här frågan.
Bland dem som svarat på DN:s enkät finns en överrepresentation i nej-partierna, men trenden är ändå tydlig. 125 ledamöter, eller 62,5 procent av dem som svarat, skulle nu säga nej till en svensk euroanslutning. Av dessa uppger 31 ledamöter att de svängt sedan 2003. Ytterligare 13 tidigare euroanhängare säger att de är osäkra i dag. På ja-sidan finns 62 ledamöter, eller 31 procent.
Socialdemokraternas väljare och gräsrötter var för åtta år sedan kluvna i eurofrågan. I riksdagsgruppen fanns däremot en stor ja-majoritet, där fyra av fem ledamöter var euroanhängare. I dag dominerar motståndarna bland dem som svarat.
Även om samtliga Socialdemokrater som inte svarat på DN:s enkät, mot förmodan, skulle vara euroanhängare är andelen motståndare större nu än inför folkomröstningen.
Av de 45 socialdemokrater som svarat på enkäten säger 29 nej och 4 uppger att de är osäkra. Av dem har 12 ledamöter ändrat sig sedan folkomröstningen.
– Det nuvarande eurosystemet är inte tillräckligt genomarbetat när det gäller finanspolitiken. Dessutom har den svenska valutan fungerat som en buffert för oss under upp- och nedgångarna i konjunkturen. Därför hade jag röstat nej i dag, säger Björn von Sydow (S), riksdagsledamot och vice ordförande i Europarådets svenska delegation.