Socialdemokraterna har hamnat i en nedåtgående opinionsspiral och läget ser plötsligt hotfullt ut inför valet. Men krisstämningen kan vara det Mona Sahlin behöver för att få till stånd den nystart som inte var möjlig när hon tog över som partiledare.
Det har snart gått två år sedan Mona Sahlin valdes till partiordförande. Men det lär nog inte bli något firande med tanke på att Socialdemokraternas opinionsstöd sedan dess rasat från drygt 46 till 38,1 i den senaste DN/Synovatemätningen.
Då befann sig den s-rörelsen i glädjerus och kände sig oövervinnelig inför valet 2010. Det fanns inget utrymme för att föreslå förändring av partiets politik efter valnederlaget året innan. Sahlin ägnade i stället sitt tacktal på kongressen främst åt att plåstra över såren i relationerna med fackliga ledare från 90-talet genom att lova nära samarbete med LO.
Segerruset i partiet har också levt vidare och när Mona Sahlin börjat skapa en politisk allians för att kunna möta de borgerliga inför valet har det mötts av högljutt och offentligt ifrågasättande av hennes ledarskap.
Men de sjunkande opinionssiffrorna för både partiet och för Mona Sahlin kan leda till att krismedvetenheten kommer tillbaka i partiet och att det ger ett utrymme att börja ompröva politiken. På samma sätt som när kriserna i Moderaterna och Centern gjorde att Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson kunde lägga om sina partiers inriktning.
Det kan ha blivit läge för Sahlin att plocka fram Socialdemokraternas eftervalsanalys om orsakerna till att partiet gjorde sitt sämsta val hittills 2006. Där pekar man på partiets dramatiska väljarförluster i Stockholmsregionen, att man talat för mycket om trygghetssystem i stället för hur nya jobb ska skapas, att man inte hade något svar i regeringsfrågan.
Mona Sahlin har också i försiktiga ordalag försökt lansera en ny S-ideologi, som i en DN-intervju några veckor efter att hon valts till partiledare, där hon talade mycket om "egenmakt":
- Vi har länge lutat oss för mycket på välfärdssystemen men inte talat om vilket eget ansvar var och en har.
- Arbetslinjen är ett begrepp som förlorat sitt innehåll. Den innebär rätt till stöd och hjälp men också plikten att göra den egna insatsen, dit vill jag tillbaka, sade Sahlin.
Men även om Sahlin skulle vilja få till stånd en nystart är hennes utgångsläge mycket svårare än Fredrik Reinfeldts och Maud Olofssons. För samtidigt som Socialdemokraterna ska diskutera sig fram till sin politiska linje på kongressen i höst ska partiet förhandla med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om hur en gemensam valplattform ska se ut.
Mona Sahlin har därmed redan tappat en stor del av kontrollen över sitt partis utveckling.