De borgerliga partierna har helt olika partikulturer, vilket försvårar deras samarbete. Moderaterna är hierarkiskt och kollektivistiskt medan folkpartisterna är en samling individualister utan jantelag.
Det visar en ny doktorsavhandling i statsvetenskap.
Trots att Sveriges borgerliga partier har liknande politik har de ofta svårt att samarbeta. Statsvetaren Katarina Barrling Hermansson har hittat en förklaring till detta när hon studerat partikulturerna i riksdagens sju partigrupper. Genom intervjuer och direkta observationer under förra mandatperioden (1998-2002) har hon låtit riksdagspartiernas ledamöter ge sin egen bild av sitt partis kultur. Skillnaderna är mycket stora och de partier som liknar varandra kulturellt har ofta helt olika åsikter.
Folkpartiet och vänsterpartiet är till exempel väldigt lika i sin utpräglat individualistiska partikultur. De är motpoler till moderaterna och socialdemokraterna, som är kollektivistiska och hierarkiska.
Däremot har moderaterna och folkpartiet ett liknande sätt att se på kunskap, även om moderaterna tenderar att vara tvärsäkra och folkpartisterna akademiskt nyanserade. Centerpartiet och moderaterna är varandras motsatser när det gäller synen på kunskap.
För centerpartisten är praktisk erfarenhet, diskussioner och överläggningar med andra mycket viktigt. Moderaten ser allt sakligt teoretiskt och ser sig knappt som en politiker utan som en förmedlare av objektiva fakta. När centerpartisterna försöker bygga broar eller komma överens tycker moderaterna att de tar på sig en roll som inte ankommer på ett så litet parti.
I centerpartisternas ögon förefaller moderaterna kalla och arroganta. Kulturellt ligger centern mycket närmare socialdemokraterna, de passar bra som samarbetspartner ur kulturell synvinkel.
Kristdemokraterna kan vara svåra att förstå sig på för de andra partierna eftersom de anstränger sig hårt för att vara snälla och vänliga. Bakom det som kristdemokraterna ser som en ny och bättre samtalskultur försvinner ibland sakfrågorna. Riksdagsledamöterna från de andra partierna förvånas när det sent i beslutsprocessen visar sig att det bakom kristdemokratens snällhet döljer sig en järnhård vilja att göra precis tvärt emot.
- Det är svårt att komma ifrån tanken att Sveriges borgerliga partier - trots att de ligger väldigt nära varandra ideologiskt och ibland övertar varandras politik - har haft svårt att samarbeta av just kulturella skäl, säger Katarina Barrling Hermansson, som disputerar den 19 mars vid Uppsala universitet.
Hon är övertygad om att partikulturerna påverkar politiken.
- De kan både främja och störa kommunikationen mellan partierna. Ibland kan de känna en väldig samhörighet med varandra - trots olika politiska idéer. Socialdemokraterna och moderaterna är lika på så sätt att de är stora partier som ska vara regeringsbärare. Ledamöterna kan inte ta sig samma frihet som man kan i vänsterpartiet och folkpartiet. Socialdemokraterna och moderaterna har en hel del gemensamt, även om de rodnar när de erkänner det. De suckar tillsammans över alla som "sjunger med änglarna" och vill ha allt som är bäst, men inte funderar tillräckligt över hur mycket pengar det finns för att betala det hela. Socialdemokraterna och moderaterna känner sig trygga med varandra och vet att det är viktigt för bägge att hålla avtal, säger Katarina Barrling Hermansson.
Men de två stora partierna är inte lika varandra i allt. De har helt olika syn på kunskap och på det politiska uppdraget.
- En moderat anser sig till exempel vara saklig, kunnig och konsekvent men socialdemokraten uppfattar det som arrogans. På motsvarande sätt kan socialdemokraternas vilja att hålla låg profil och lyssna in andra uppfattas som lite mesigt och nästan som om de är okunniga från en moderats håll.
Vänsterpartiet och socialdemokraterna upplever också starka kulturkrockar.
- Socialdemokraterna uppfattar det som att vänsterpartisterna ständigt hugger dem i ryggen när vänstern kritiserar regeringen efter uppgörelser, säger Katarina Barrling Hermansson.
Socialdemokraterna ser då inte att just kritiken och diskussionen är vänsterpartisternas livsluft. Likt folkpartisterna är de starka individualister som ständigt argumenterar.
"Lite hårdraget kan skillnaden mellan individualismen i folkpartiet respektive vänsterpartiet formuleras som att folkpartisterna hyser stor respekt för alla medan vänsterpartisterna ifrågasätter alla", skriver Katarina Barrling Hermansson i avhandlingen.