Kampen mellan två kvinnor kommer att stå i centrum när Miljöpartiet håller kongress i helgen. Gustav Fridolin är självskriven som nytt språkrör medan Mikaela Valtersson och Åsa Romson slåss in i det sista om att efterträda Maria Wetterstrand.
Mikaela Valtersson ansågs självklar som kandidat. Hon har suttit i riksdagen sedan 2002, har lång erfarenhet från flera områden, är gruppledare, ekonomiskpolitisk talesperson och har varit en av partiets toppförhandlare.
I vilket annat parti som helst hade det varit en styrka. Men det kan mycket väl bli det som fäller Valtersson.
Valberedningen föreslog också mycket riktigt i stället en rookie, Åsa Romson, miljörättsforskare med kommunalpolitisk bakgrund som kom in så sent som 2010 i riksdagen.
Några större politiska motsättningar mellan de två sägs inte finnas, även om där finns nyanser. Men det finns annat som utomstående inte förstår, men som är viktigt internt.
– Det finns i Miljöpartiet en anti-auktoritär syn som innebär att det inte alltid är lång erfarenhet, som jag ju har mer av, som är det avgörande, säger Mikaela Valtersson.
Romson framstår mer som gräsrot och har dessutom en starkare miljöprofil, vilket inte är helt fel i ett miljöparti. Hon pratar också gärna om att "demokratisera det politiska samtalet" och att ha "organisationens" förtroende.
– Jag tror att det har varit en fördel för mig att jag har visat tydligt att jag tycker att politik är ett förtroendeuppdrag man bara gör under en del av sitt liv, säger Åsa Romson.
Båda pratar om att partiet nu måste bredda sig politiskt. Romson framhåller det sociala området och Valtersson jobbpolitiken.
Valtersson är något tydligare i synen på hur MP ska förhålla sig till övriga partier. Medan Åsa Romson tycker att det är för tidigt att i dag säga något om eventuell allians inför nästa val och i så fall med vem, har Valtersson en klarare uppfattning.
– Jag tror att vi ska utveckla miljöpartiets politik och gå till val självständigt, säger hon.
Ytterligare samarbete med Vänsterpartiet utesluter hon helt. Däremot stänger hon inte dörren för att sitta i en moderatregering.
– Nej, jag har nog synen att man inte ska exkludera någon totalt och villkora in sig i något hörn.
– Jag ser inte framför mig att vi i nästa val skulle stödja en moderat statsministerkandidat, säger däremot Åsa Romson.