Jan Björklund inledde sitt tal med att måla upp en bild av en ung flicka från Somalia och hennes vedermödor innan hon når Sverige som flykting. Sverige kan inte neka personer likt henne en fristad, är partiledarens budskap.
Han fortsätter med att ta en man som arbetskraftinvandrat till Sverige som exempel. Den här mannen tar inte jobb. Istället kan hans arbete ge upphov till andra jobb. Antalet arbetstillfällen i ett land är inte statiskt, menar Björklund.
Dessa historier har ett tydligt budskap till dem som vill stänga Sverige mot människor utifrån.
– Sverige ska förbli ett land med öppenhet och medmänsklighet.
Han fortsätter med att referera till Kristina och Karl Oskar, de två litterära gestalterna som emigrerade till Amerika i Vilhelm Mobers skildring. De människor som kommer hit är ofta lika initiativrika som våra förfäder som begav sig över Atlanten, menar Björklund. Men de som kommer hit ska inte behöva hamna utanför samhället och tvingas leva på bidrag, istället ska de få frågan om vad de kan bidra med, fortsätter partiledaren.
Han fortsätter med att slå fast att ett ökat samarbete inom Europa är av största vikt framöver.
– Snart måste man vara medelålders för att ha levande minnen från Berlinmuren. För de unga är ett delat Europa en del av historieböckerna, säger Björklund.
Men han menar att vi fortfarande har utmaningar, till exempel den nuvarande ekonomiska krisen. Krisen måste hanteras gemensamt, och Eurosamarbetet har inte varit tillräckligt robust så här långt. Nu måste Sverige vara med och ta tillvara på sina intressen, enligt Björklund.
– Sitter man inte vid bordet riskerar man att stå på menyn, säger han, vilket möts av skratt bland de samlade.
Mer samarbete är medicinen. Mindre samarbete innebär att människor börjar tänka på sig själva istället. Det kommer inte gå att sticka huvudet i sanden, enligt Björklund.
– Det var i gårdagens Europa man byggde murar. I framtidens Europa bygger man broar.
Nu kommer han till talens viktigaste avsnitt, enligt honom själv.
Att vi har bilden av att det går så bra för Sverige är för att vi jämför oss med Syderuopa. Konkurrensen kommer ifrån Asien, och länder såsom Indien och Kina.
– Vi riskerar att i nästa generation ha förvandlat vår del av världen till ett hembygdsmuseum för rika kineser.
För att hålla jämna steg måste Sverige arbeta för att förbättra förutsättningarna för näringslivet.
– Och näringslivet är inget särintresse, poängterar Björklund.
Björklund förespårkar en ny, svensk arbetsmarknadsmodell. Tidigare har regelverket varit utformat utifrån 1900-talets fabrikssamhälle, med livstidslånga anställningar på verkstadsgolvet. Nu måste inkomstskydden förändras, och de en miljon personer som står utanför a-kassan inkluderas.
Sjukförsäkringen, pensionen, föräldraförsäkringen... Alla dessa är obligatoriska. Men LO är oroliga för att få färre medlemmar, det är därför som det här systemet upprättålls, menar Björklund och ger en känga åt fackförbunden.
– Löntagarnas trygghet är viktigare än LO-ombudsmännens makt.
Björklund fortsätter med att marginalskatterna måste sänkas, så att det lönar sig att arbeta hårt och utbilda sig. Värnskatten bör avskaffas.
Björklund tar upp frågan om ett jämlikt samhälle framöver inom arbetslivet som en viktig utmaning. Majoriteten av de som utbildar sig på universitet är kvinnor. Fler kvinnor doktorerar. Men männen dominerar där karriärsmöjligheterna är bäst, säger Björklund. Sverige måste våga se att den offentliga sektorn är kvinnodominerad, och där finns det inte samma möjligheter att göra lönemässig karriär som inom den manligt dominerade sektorn.
– Jag tänker nu säga något ytterst kontroversiellt. Det måste vara större löneskillnad mellan den yrkesskicklige läraren som lyfter sina elever och den som inte alls borde jobba i skolan.
Björklund tar upp sin mormor som exempel på en person som fått pacemaker, teknik som har arbetats fram i Sverige. Nu hoppas Björklund kunna investera i svensk forskning. Forskning och näringsliv ska ha ett tätt samarbete.
– Det är inte bredden vi ska prioritera. Det är spetsen, säger Björklund.
– Vi måste vara beredda att sålla fram de bästa forskarna och förse dem med ansenliga resurser.
Svenska forskare ska få större möjligheter att ta hem Nobelpris. Miljöforskningen är ett viktigt ben. Klimatfrågan är viktig, men inte allt. Samtidigt har vi Östersjön, som inte är frisk med kemikalier som förstör vattnet.
– Men klimatfrågan är inte den enda miljöfrågan. Vi har försummat andra.
Björklund pratar om skövling av skogen, och biltullarna som han en gång i tiden själv var motståndare till men som han i dag står bakom.
Björklund talar om företagande inom välfärden och att det måste få vara möjligt att göra vinster.
– Det finns ingen som är villig att driva ett företag om det bara är tillåtet att gå med förlust.
Men samtidigt menar han att man måste se till de misstag som har gjorts. Det ska finnas möjlighet att dra in tillstånd, lägga in sanktioner. Men valfriheten måste finnas kvar. Det är grundbulten inom sociallberalism.
– Valfriheten är här för att stanna.
Jan Björklund menar att svensk skola genomgår de största förändringarna på tiotals år. Men det kommer att ta tid innan resultaten syns. Det behövs även fler reformer framöver. Björklund menar att kommunaliseringen av skolan har varit olycklig. Detta bland annat eftersom olika kommuner har olika förutsättningar. Det har även gjort att lärarna har fått lägre status. Björklund återger ett citat från Göran Persson om att han visste att statusen för lärarna skulle bli försämrad när skolan kommunaliserades.
– Sveriges beslutfattare går med öppna ögon in och sänker statusen för Sveriges viktigaste arbetsgrupp, säger Björklund.
Björklund hänvisar till både Jonas Sjöstedts tal, och menar att han har Grekland som förebild. Han menar att Miljöpartiet har en omvänd arbetslinje med röster som höjs för en sex timmars arbetsdag.
– Sätt dem i samma regering och Sverige skulle drabbas av ett haveri.
Björklund menar att politik är att våga stå upp för sina idéer, även när det är uppförsbacke och blåser motvind. 90-talet var präglat av socialistiska idéer.
– 2000-talet tillhör socialliberalismen.