ANALYS.
Fredrik Reinfeldt öppnade stämman med ett uppmärksammat folkhemstal och målet att göra Moderaterna till ett parti för alla människor. Men den som följer kongressen riskerar snarare att få bilden av ett parti med dubbla ansikten.
I takt med att de ideologiska skillnaderna minskat mellan partierna har betydelsen av trovärdighet ökat. Partierna bedöms mindre utifrån traditioner och mer utifrån vad de vill göra för att förbättra medborgarnas situation i dag och om de är kapabla att genomföra det.
Det är flera partiledningar som har insett detta och försöker modernisera sina budskap till väljarna. Men med partiernas kraftigt minskande medlemsantal ökar risken för att kongressdiskussionerna hamnar allt längre från medborgarnas situation.
Det har märkts på Moderaternas partistämma:
- Statsminister Fredrik Reinfeldt, socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin vill ge budskapet till väljarna att M nu vill utveckla arbetslinjen till att även gälla svaga och funktionshindrade. Samtidigt ockuperas närmaste talarstolen av nyliberala Moderatungdomar som kräver att anställningsskyddet ska slopas för att gynna de ”flitiga unga” på de svagas och äldres bekostnad.
- När Reinfeldt och finansminister Anders Borg talar om att M i första hand vill sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare driver partistämman igenom att den särskilda skatten för höginkomsttagare ska avskaffas, om än oklart när.
- När Reinfeldt och miljötalesmannen Lars Lindblad vill förändra partiets miljöpolitik för att framstå som ledande i kampen mot klimathotet överskuggas det av partistämman som återgår till gamla Linje 1 från 1980 genom att öppna för fler kärnkraftverk.
Moderatledningen lyckades lotsa igenom sin nya inriktning på partistämman efter smärre kompromisser. Men i den långsiktiga kampanjen för att öka trovärdigheten inför väljarna att Moderaterna verkligen förnyas riskerar stämmans diskussioner att ha lett till ökad osäkerhet.