Med två veckor kvar till valet börjar skiljelinjerna mellan partierna skönjas. Men det blir svårt att få drag i valrörelsen när de två stora partierna i själva verket är skeptiska till EU-parlamentets ökande makt.
Det officiella startskottet för valrörelsen var väl partiledarnas första EU-debatt i riksdagen på onsdagen. Men runt om i landet syns inte mycket av någon valkampanj, och därmed blir det snarare partiernas reklamfilmer i TV 4 med start på lördag som blir den verkliga startpunkten.
Riksdagsdebatten visade dock tydligt vilka åsiktsskillnader partierna vill lyfta fram i valrörelsen.
Socialdemokraternas Mona Sahlin vill att valet ska handla om EU-reglerna för utländsk arbetskraft och menar att EU-domen efter Vaxholmskonflikten om de lettiska byggarbetarna öppnar för lönedumpning och att EU:s regelverk med det så kallade utstationeringsdirektivet måste rivas upp och omförhandlas.
Men det blir svårt ör väljarna att ta ställning till hur viktigt det här kravet är eftersom de borgerliga partiledarna svarar med att hävda att Sahlin bara bedriver skrämselpropaganda, och Moderaternas Fredrik Reinfeldt säger att han också vill skydda de svenska kollektivavtalsreglerna. Han varnar för att skyddet för svenska löntagare kan försämras om man öppnar för en omförhandling av EU-reglerna.
De borgerliga partiledarna tog framför allt upp EU-förslaget om fritt vårdval, att patienter ska kunna söka vård utomlands om det till exempel är långa köer i hemlandet. Medan oppositionspartierna vill att det ska krävas klartecken från landstingen innan patienten får söka vård i något annat EU-land.
Det här anser uppenbarligen de borgerliga är en vinnarfråga, för både Centerns Maud Olofsson och Kristdemokraternas Göran Hägglund tog debatt med Mona Sahlin om den. Och det var lika tydligt att Sahlin inte ville debattera frågan.
De här är förvisso frågor som ska avgöras i EU, men det EU-organ som själva valet handlar om saknades nästan helt i riksdagsdebatten, nämligen EU-parlamentet. Först efter 2,5 timmar blev det en kort diskussion mellan Göran Hägglund och Miljöpartiets Peter Eriksson om vad ledamöterna gör i parlamentet.
Och det är nog här en stor del av problemet med parlamentsvalet ligger. Partierna har en tvetydig hållning till EU-parlamentet.
Förre statsministern Göran Persson var öppen motståndare till en europeisk parlamentarism och ville att makten skulle ligga hos EU-ländernas regeringar. Och den hållningen kan man fortfarande delvis hitta hos både S och M, som är skeptiska till förslag om ökad makt för EU-parlamentet.
När Reinfeldt och Sahlin debatterar EU handlar det därför nästan uteslutande om vad svenska regeringen ska göra i EU. Ingen nämner att riksdagen, där debatten fördes, har betydligt mindre makt i dag och att EU-parlamentets inflytande ökat.
Det här leder också till att mellan EU-valen får de svenska EU-parlamentarikerna till stor del sköta sitt arbete bäst de vill.