Politik

Maria Crofts: S-ledaren blev till måltavla

Det är uppenbart att regeringspartiernas strategi var att attackera S-ledaren Stefan Löfven. Stundtals stod han helt ensam mot fyra arga alliansledare.

Stefan Löfven leder det största oppositionspartiet som dessutom är Sveriges största parti. Därför är det naturligt att han hamnar i skottgluggen.

Att de rödgröna partierna inte har något formaliserat samarbete spelar också in. Det finns helt enkelt inget samlat alternativ för alliansledarna att gå till angrepp mot.

När oppositionsledarna kritiserar regeringen möter de fyra samkörda personer som försvarar regeringens politik. Det gör det svårare att få tryck i argumentationen även om de rödgröna står varandra nära i flera frågor.

Allianspartierna lade mycket energi på att angripa framför allt Socialdemokraterna för att de vill höja skatterna för företagen bland annat genom att slopa krogmomsen och höja arbetsgivaravgiften för unga.

Men eftersom angreppspunkten var att höjningarna skulle göra fler arbetslösa var Löfven på sin hemmaplan där han har stor trovärdighet.

Regeringens enighet gör det svårare för allianspartierna att profilera sig. KD-ledaren lyckades visserligen få in att regeringen sänkt skatten för pensionärer men det blev ingen fullträff eftersom S vill sänka dubbelt så mycket nästa år.

Centerledaren Annie Lööf hade det svårt mot MP-språkröret Åsa Romson. C har svårt att vinna tillbaka de miljöintresserade väljarna och det strömmar nog inte till fler efter gårdagens debatt.

Vid ett par tillfällen märktes ett par sprickor i regeringen. Anni Lööf medgav att hon tycker att bensinskatten kan höjas men preciserade inte närmare när tiden var mogen. FP-ledaren upprepade att han vill höja taket i a-kassan om arbetsrätten förändras.

Vid ett tillfälle var sju av de åtta partiledarna överens. Det var när de gick emot SD-ledaren Jimmie Åkessons förslag om att minska invandringen.