Politik

Marie Demker: S urholkar tilltron att leda regering

Bara en gång förr har ett riksdagsparti bytt ledare två gånger under en mandatperiod. Och Håkan Juholt satt därtill historiskt kort tid som partiledare när han meddelade sin omedelbara avgång på lördagen. Hämmande för politiken, säger statsvetaren Marie Demker, som talar om en oförmåga hos S att utse ledare.

– Det är naturligtvis väldigt jobbigt för partiet. Särskilt när det handlar om ett så gammalt så kallat massparti. Än en gång tar en mycket arbetsam process vid, med många gamla konflikter som kommer upp till ytan, säger Marie Demker, statsvetare vid Göteborgs universitet.

När Mona Sahlin lämnade sitt ordförandeskap blev hon den S-ledare som suttit kortast tid på posten, bara fyra år. Håkan Juholt slog det inte särskilt smickrande rekordet med hästlängder då han tog uppdraget för bara knappt tio månader sedan.

– De gamla konflikterna dök upp senast när Mona Sahlin valdes, även om vi kanske glömt det. Det blir sårigt och hämmande för partiet. Liksom Kristdemokraterna nu får de syssla med internt kommunikations- och organisationsarbete i stället för politik.

De konflikter Marie Demker tänker på är de som lite förenklat brukar kallas mellan partiets höger- och vänsterfalanger. Men det är mer komplicerat än så menar hon och räknar upp grupperingar som fackföreningssidan, gröna socialdemokrater, klassiska välfärdsfraktioner.

– Höger/vänster-bilden täcker inte riktigt in djupet av konflikterna och en bra partiledare måste hålla ihop alla grupper och kompromissa dem emellan. De två senaste har inte förmått det och Sahlin sade explicit att hon hade haft delar av partiet emot sig. Det har alltid varit såhär inom S och kommer inte att gå över, säger Marie Demker.

Vad innebär det för partiet om man byter ledare två gånger under samma mandatperiod?

– Partiet har inte kunnat vårda och lyfta fram tänkbara ledartalanger. Dessutom lyckades inte valberedningen skapa en situation där fraktionerna kunde enas. Det tror jag har att göra med att vi lever i en annan tid nu, med en öppenhet och genomsynlighet som inte fanns tidigare.

Och för väljarna?

– I Sverige är det inte så att det är partiledaren som person som är det viktiga. Samtidigt är det klart att partiet urholkar sin tilltro att vara regeringsfähigt. Kan de inte hålla ihop organisationen ställer sig många väljare frågan ”kan de hålla ihop ett land och en statsbudget?”.

– Där har S ändå ett långt arv att luta sig tillbaka mot, så det finns en lång bromssträcka och möjligheter att reparera skadan. Partiet är så pass etablerat och finns på så många platser, nationellt, regionalt och lokalt.

Mellan partiets grundande 1889

Mellan partiets grundande 1889 och 1896 hade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti ett kollektivt ledarskap. Därefter följde den traditionella partiledarrollen. Följande personer har varit partiets ordförande:

• Håkan Juholt sedan den 25 mars 2011

• Mona Sahlin, 2007 – 2011

• Göran Persson, 1996 – 2007

• Ingvar Carlsson, 1986 – 1996

• Olof Palme, 1969 – 1986

• Tage Erlander, 1946 – 1969

• Per Albin Hansson, 1925 – 1946

• Hjalmar Branting, 1907 – 1925

• Claes Emil Tholin, 1896 – 1907

Även historiskt har Håkan Juholt innehaft posten som ordförande för ett riksdagsparti under en mycket kort tid. Följande personer har suttit kortast tid som ordförande för sina respektive partier.

• Moderaterna, Hugo Tamm, 1907 (död samma år)

• Folkpartiet, Sven Wedén och Maria Leissner, 1967 – 1969 respektive 1995 – 1997. Folkpartiet är för övrigt hittills det enda partiet som bytt ledare två gånger under en mandatperiod: Bengt Westerberg till Maria Leissner till Lars Leijonborg.

• Centerpartiet, Karin Söder, 1985 – 1987

• Kristdemokraterna, Birger Ekstedt, 1964 – 1972

• Vänsterpartiet, Ulla Hoffmann (tf), 2003 – 2004

• Miljöpartiet, Margareta Gisselberg (tillsammans med Jan Axelsson), 1990 – 1991

• Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson har suttit sedan 2005, men som riksdagspartiledare sedan valet 2010. Anders Klarström satt som förste partiledare 1992 – 1995.