Mediedrevet blev för mycket för Tiina Rosenberg som på torsdagen lämnade sin styrelseplats i Feministiskt initiativ. Därmed lades ytterligare en bunt negativa artiklar om Sveriges första feministparti till arkiven.
Medieanalysföretaget Observer har för DN:s räkning undersökt hur Fi skildrats i de största svenska dags- och kvällstidningarna från december 2004 till september i år och kan konstatera att en tredjedel av bevakningen har varit negativ. I samband med att Fi bildades var rapporteringen mer positiv, men därefter har fokus legat på interna stridigheter.
- Feministiskt initiativ har ofta blivit omtalade, men sällan själva kommit till tals och det är sällan särskilt bra, säger Erik Lundbom, analytiker på Observer.
En förklaring kan vara journalistikens ökade personfixering, en annan att Fi:s profilfråga - feminismen - i så hög grad är ifrågasatt, tror Lundbom.
Samtidigt har Junilistan sedan den bildades bara fått en tredjedel av den negativa publicitet som Fi fått utstå. Men då ingår valframgången 2004.
Vad spelar det för roll att det är mans- respektive kvinnodominerade partier?
- Man kan inte säg att Fi granskas hårdare för att det är ett kvinnoparti, men de granskas därför att de har starka kvinnor som företrädare, säger Erik Lundbom.
Kent Asp, professor i journalistik vid Göteborgs universitet, tror att fokuseringen kring Tiina Rosenberg och det faktum att hon är lesbisk är avgörande för den negativa publiciteten.
Är Sverige inte redo för en lesbisk feministisk politiker?
- Jo, men det beror på framtoningen. Jag tror inte att man hade haft problem med en lesbisk kvinna som inte hade haft en lika hård attityd. Som mediekonsument tycker jag att det är ruttet, men som forskare ser jag hur det följer medielogiken. Därför är jag förvånad över hur Fi kunde begå ett så strategiskt misstag, säger han.
Folkpartiets Birgitta Ohlsson är inne på samma linje. Kvinnligheten har stått i fokus.
- Politiken är ingen söndagsskola och vi feminister ska verkligen inte dalta med varandra. Problemet är att måttstocken för kvinnor och män är väldigt olika, säger hon.
Tiina Rosenberg har beskrivits som hårdför och kallats rikshäxa, Sofia Karlsson kritiserats för att vara karriärist, en egenskap som är positiv när den förknippas med män, men anses fult för en kvinna, säger Birgitta Ohlsson.
På Aftonbladets debattsida återfanns för några veckor sedan en klippdocka med rubriken "prova livet som radikalfeminist". Den nakna dockan kan förses med hängbröst, hår under armarna eller en järv i underbyxorna.
-Håriga armhålor och rovdjur i underbyxorna är en både klassisk och fantasilös symbol för kvinnohat, säger Nina Lekander, kulturkritiker på Expressen.
Enligt statsvetaren Stig-Björn Ljunggren är det Fi:s offermentalitet som gjort att de hamnat i en så besvärlig situation. Men Gudrun Schyman anser att Fi:s mediekritik varit berättigad.
- Vissa medier har agerat på ett sådant sätt att även andra kan vädra sina unkna värderingar, säger hon.