Almedalsveckan, nu inne på sitt 40:e år, brukar kallas Sveriges viktigaste och öppnaste åsiktstorg: en tyckartät mässa för åsikter och påverkan, en institution och internationellt känt fenomen.
Men året efter valet har Olofsson och Reinfeldt faktiskt valt familjen före politikerveckans myller. Förra årets semester tog valrörelsen, nu vill partiledarna vara lediga, och skickar i stället miljöminister Andreas Carlgren (c) och finansminister Anders Borg (m).
Folkpartiet, som i praktiken befinner sig i något slags ledarlöst tillstånd med Jan Björklund som kronprins och Lars Leijonborg som "lam anka", låter jämställdhetsminister Nyamko Sabuni ta hand om partiets tal nästa lördag, när de flesta deltagare för övrigt redan åkt hem. Både Leijonborg och Björklund kommer dock att medverka i andra sammanhang.
Journalisterna är "bara" drygt 300, mot 500 förra året. De senaste åren har namn som Ségolène Royal, Gordon Brown och Joschka Fischer lockat horder av utländska medier, men i år kommer inga internationellt kända storpolitiker.
Några som definitivt inte sviker är dock lobbyisterna och intresseorganisationerna, som sedan många år spelar en nog så viktig roll som politikerna under Almedalsveckan. Arrangörerna är över 200 stycken, till och med fler än rekordåret 2006. Antalet evenemang är 462, mot förra årets 470.
Alla vill åt minglet och nätverksskapandet. Och festandet förstås, ofta i oväntade konstellationer.
-Folk kommer hit och tar av sig slipsen och kavajen och är beredda att tala med vem som helst. Här möts alla på samma plan, väldigt hierarkilöst, konstaterar Karin Lindvall, projektledare sedan ett drygt decennium.
-Det fungerar bra för alla ingående parter: medierna kommer åt de människor de vill intervjua, beslutsfattare får ut sina budskap, och vi härifrån får ut en väldig massa bilder av Gotland på bästa sändningstid, utan att betala!
Mycket har hänt sedan Olof Palme 1968 stod på ett lastbilsflak i Almedalens västra hörn och inför ett hundratal åhörare och de tre Gotlandstidningarna höll ett tal han klottrat ner på baksidan av ett Konsumkvitto från Fårö.
Innan de andra partierna började ansluta tog det flera år. Moderaternas partiledare talade inte här förrän Fredrik Reinfeldt tog över efter Bo Lundgren. Men sedan partierna under 80-talet börjat hålla ekonomiska seminarier tog cirkusen på 90-talet verklig fart, då fackliga organisationer och många andra upptäckte att Visby var platsen för den som under sommartorkan ville få ut sitt budskap.
I och kring Almedalen har politiker setts göra diverse - omskrivet och oskrivbart. Tidigare vänsterledaren Lars Werner uppträdde lindrigt nykter på en presskonferens, avgående fp-ledaren Lars Leijonborg lär ha lagat mat offentligt med Marit Paulsen, Alf Svensson höll tal på temat Alfons Åberg, Gudrun Schyman återkom i olika skepnader. Och tidigare näringsministern Thomas Östros talade i ösregnet för en publik liten nog att rymmas under scentaket.
I år dominerar temat klimat och miljö: från miljöminister Carlgren till nyblivne lobbyisten Göran Perssons hos BIL Sweden.
För de som tröttnar på slipade politik-, organisations- och näringslivsproffs finns den alternativa politikerveckan. Där gäller det utomparlamentariska engagemanget, med seminarier som Anfall är bästa försvar, Provocerande gatukonst, Klassanalys och Frihetlig familjejuridik.