Mer öppenhet ska ge ny bild av vänsterpartiet

Kommunalrådet Stig Henriksson stannar hemma i Fagersta, där partiet fick 58,3 procent. Ingen har bett honom komma till Nässjö och förklara sin framgång.

I riksdagsvalet gick det desto sämre för vänsterpartiet som slutade på 5,8 procent. Där någonstans har det sedan stått och stampat i opinionsmätningarna.

Partiledaren Lars Ohly säger att det är dags att bli självkritisk.

- Vi har tidigare förklarat det med att socialdemokraterna fått mycket uppmärksamhet, först när Göran Persson avgick, sedan när Mona Sahlin valdes till ny ordförande. Men nu måste vi erkänna att mycket beror på våra egna tillkortakommanden. Vi är inte tillräckligt bra på att lyssna på folk och arbeta på ett nytt sätt.

Vänsterpartiet ska bli tydligare med att man inte aktivt driver frågan om att lämna EU, utan arbetar för att förändra den union Sverige är med i. Men utträdeskravet finns kvar på papperet. I skolpolitiken har en omprövning inletts, och Ohly säger att han tar på sig ansvaret för att man tidigare inte tillräckligt betonat allas rätt till kunskap. Att vänsterpartiet står för demokrati ska också framhållas bättre.

- En del människor där ute tror att vänsterpartiet är en nykommunistisk rörelse för upprättande av Sovjetunionen, säger Lars Ohly.

Norska systerpartiet Sosialistisk venstre, som numera sitter i en koalitionsregering, är ett föredöme. Framför allt framhålls den så kallade Trondheimsmodellen, en strategi för att framhålla välfärden som ska ha bidragit till att bryta ett långvarigt borgerligt maktinnehav i denna Norges tredje största stad.

Som första punkt på helgens kommun- och landstingsdagar ska radikala framgångshistorier i Holland och Norge diskuteras.

Men, som sagt, inte ett ord om Fagersta. Det är ingen slump, tror dess framgångsrika kommunalråd Stig Henriksson. Exemplen utifrån handlar mycket om aktivism, och det är på modet inom vänsterpartiet nu, menar han.

- Om man vinner framgångar på det sättet så är de mer värda än de som vi nått, som bygger på parlamentariskt arbete.

Själv gick han med i vänsterpartiet på sjuttiotalet, under en tid då parlamentarismen stod lågt i kurs.

- Har man varit med sedan dess så tycker man inte att dörrknackning är någon stor innovation, säger Stig Henriksson. Till parlamentariska uppdrag på den tiden utsågs de som var för svaga och gamla för att springa i trappor och göra "riktigt" politiskt arbete.

Det förändrades, menar han, med de framgångar som gav många nya v-mandat i kommuner och landsting. Men nu svänger pendeln inom partiet åter mot mer aktivism. Kanske är det bra, funderar han, även om han inte är odelat positiv.

- Självklart ska inte vänsterpartiet bara agera i parlamenten. Men när den ena arbetsformen blir liksom lite finare, lite mera vänster, tycker jag att medlet blir ett mål i sig. Det kan jag störas lite av, extremt resultatorienterad som jag är.

Varför talar ingen från Fagersta på kommundagarna om era stora framgångar?

- Ingen har bett oss.

Anders Meuller satt i partistyrelsen under tre år på 90-talet. Han är expert på kommunpolitik och har i många år arbetat som chef och konsult i olika kommuner i Sverige. I november skrev han ett debattinlägg i tidningen Vänsterpress där han uppmanade Lars Ohly att se till så att hela partiet lärde av framgångarna i Fagersta.

- Att lyfta fram Trondheim är lite som att gå över ån efter vatten, säger han.

Han menar att vänsterpartister alltför ofta hoppas att folk ska rösta på partiet av ideologiska skäl.

- Men folk i allmänhet bryr sig inte särskilt mycket om retorik och ideologi, däremot om resultat. Om några i Fagersta vill hitta en lösning i barnomsorgen som inte riktigt stämmer med vänsterpartiets ideologiska linje, så försöker man ändå hitta en lösning på det. Det finns inga tabun, att "så kan man inte göra, för då är man ingen riktigt vänsterpartist".

- Om en idrottsförening vill ha en anläggning så får de inte allt de begär, utan man sätter sig och resonerar: de får något men måste också göra egna arbetsinsatser. Det där har dessutom gett Fagersta en stabil ekonomi, trots att det är en vänsterkommun.

När Lars Ohly får frågan varför inte Fagerstavänsterns framgångar diskuteras i partiet, protesterar han.

- Jag gör gärna bot och bättring och lyfter fram Fagersta som ett av flera exempel. Det finns ett par andra också, där vi haft stora kommunalpolitiska framgångar, som Degerfors. Men Fagerstas vänsterparti är ett föredöme, ingen tvekan om det. De har anammat nya arbetsformer och har företrädare som lyssnar på folk.

Men han har samtidigt kritik.

- Sen finns det naturligtvis politiskt olika uppfattningar. De har till exempel sålt ut en del hyresbostäder, och det var inte alla vänsterpartister så glada över.

När över 250 kommun- och landstingspolitiker samlas vid vänsterpartiets konferens i Nässjö i helgen, tyder mycket på att det blir en politiskt relativt homogen skara.

Många av de så kallade förnyarna, som tidigare orsakade splittring i partiet, har hoppat av eller blivit passiva.

DN har talat med kommunpolitiker i flera av vänsterpartiets starka kommuner, och flera av dem framhåller bilden av ett splittrat parti som en av huvudorsakerna till kräftgången. Bitterheten är påtaglig mot oppositionsrörelsen Vägval vänster och andra som de anser motarbetat vänsterpartiet.

- Om kända kamrater högljutt ropar att de inte är överens om partiets politik så är det knappast något man mobiliserar på, säger Paul Lestander, veteran med 60 år i partiet bakom sig och ännu aktiv i Arjeplogs kommunfullmäktige.

Stig Henriksson, av många betraktad som en verklig förnyare, säger om avhoppen med viss ironi att "det är ganska tyst och lugnt i vänsterpartiet för närvarande".

Men du är kvar?

- Ja. Det är lite som morsan som kom hem från Regementets dag och sa: "Min grabb var den enda som gick i takt."

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut