När riksdagen röstar på onsdag morgon är alternativen inte mer övervakning eller mindre övervakning. Det handlar i själva verket om mer övervakningssamhälle nu eller senare.
Efter terrorattackerna den 11 september 2001 i USA har förslagen om ökad övervakning kommit slag i slag världen över. Riksdagsdebatten i dag om att öppna för avlyssning av datatrafik och internationella telefonsamtal som går via kabel har sitt ursprung där.
I Sverige kom Försvarsmakten 2003 fram till att man inte skulle ha kunnat avslöja liknande terrorplaner på internet, och ÖB begärde nya lagar och nya övervakningsmöjligheter. Försvarsminister Leni Björklund (s) gav sitt stöd och 2005 kom förslaget från hennes departement som ligger till grund för den lag som ska röstas om på onsdag morgon.
Men det nya övervakningssamhället handlar inte bara om FRA:s utökade signalspaning. Flera andra lagar pekar i samma riktning:
Telebolagen ska spara samtal, sms och e-post i ett år.Polisen får sätta in telefonavlyssning preventivt, för att försöka avvärja brott.Polisen får montera dolda mikrofoner i rum för avlyssning.Det finns en stor majoritet för ökad övervakning i kampen mot terrorism och annan brottslighet i riksdagen, och även bland svenska folket enligt opinionsmätningar. Men det förstärkta storebrorsamhället innebär samtidigt ett hot mot den personliga integriteten, som de flesta politiker säger sig värna. Därför väljer många politiker att ducka i debatten beroende på vilken opinionsvind som blåser - terrorismhotet eller integritetshotet.
När justitieminister Thomas Bodström (s) föreslog lagen om preventiv telefonavlyssning röstade centern och kristdemokraterna våren 2006 tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet för en bordläggning på ett år. När försvarsminister Mikael Odenberg (m) föreslog lagen om FRA-signalspaning röstade s, v och mp för bordläggning på ett år.
Socialdemokraterna röstar nej till regeringens lagförslag på onsdag, men deras alternativ är en ny utredning om hur FRA ska få möjlighet till utökad signalspaning.