Den 25 juli 1968 klev den dåvarande utbildningsministern och sommargotlänningen Olof Palme upp på ett lastbilsflak intill Kruttornet i Almedalen. Inför några hundra åhörare talade han om Tjeckoslovakien, Vietnam, de svartas frigörelse i USA och studentrevolten i Frankrike.

Ingen, allra minst Olof Palme (som ett år senare skulle ta över som social­demokratisk partiledare och stats­minister) kan då ha förutsett att det stillsamma talet var starten för Sveriges största politikjippo alla kategorier. Ingen kan heller ha anat att närvaro i Visby under en vecka mitt i den svenska högsommaren blivit i stort sett obligatorisk för landets ledande politiker, intressegrupper, pr-byråer och allsköns påtryckarorganisationer.

Fram till mitten av 1970-talet var Olof Palme fortfarande ensam attraktion i Almedalen. Först 1975 blev dåvarande VPK-ledaren Lars Werner en återkommande talare och därefter har övriga partier successivt anslutit sig.

Det är dock under 2000-talet som Almedalsveckan växt till något mer än bara en mötesplats för sommarloja politiker. Så sent som 2007 omfattade hela arrangemanget 462 programpunkter. I år sätter Almedalsveckan åter nytt rekord med drygt 1 400 programpunkter.

En effekt av Almedalens ökade dragningskraft är att svenska myndigheter satsar stora skattepengar på att synas. Enligt DN:s sammanställning finns 38 myndigheter med på årets arrangörs­lista. De lägger enligt egen uppgift sammanlagt 5,2 miljoner kronor på sina arrangemang och skickar omkrin 300 personer till Visby för att delta under en eller flera dagar.

Mest satsar Försvarsmakten, som använder 900.000 kronor genom att bland annat låta HMS ”Carlskrona” lägga till i Visby hamn. Hon är med sina 105,7 meter Sveriges största örlogsfartyg och är tänkt att rymma såväl egen personal som de seminarier och mingel som Försvarsmakten står värd för. Fartyget med besättning kostar 700.000 kronor att beordra till Visby. Dessutom används 200.000 kronor till resor och konferenskostnader för de 23 företrädarna för Försvarsmakten som deltar utöver fartygsbesättningen.

– Vi vill nå ut med fakta och budskap om Försvarsmaktens verksamhet och förändring till politiker, andra beslutsfattare och opinionsbildare. Vi vill också stimulera samtalet om säkerhets- och försvarspolitik , säger Försvarsmaktens presschef Roger Magnergård.

Socialstyrelsen är med sin budget på 740.000 kronor tvåa på listan och motiverar sin satsning med att området vård och omsorg är det som har flest programpunkter under Almedalsveckan. Socialstyrelsen arrangerar fyra egna seminarier och deltar i 30 andra som expertmyndighet.

Därefter kommer Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, Sida och Kriminalvården som budgeterar 300.000 kronor vardera på sina arrangemang. Den vanligaste notan för myndigheternas Almedalsvecka ligger annars mellan 50.000 och 100.000 kronor.

Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, tycker att myndigheternas deltagande borde granskas noga. Vad är deras syfte? Ingår deltagandet i myndighetens kommunikationsplan? Beordras medarbetarna att åka dit eller vill många göra det?

– Frågan är om deltagandet i Almedalen är ett sätt att få en trevlig betald semestervecka eller om det ryms inom myndighetens uppdrag, säger Peter Esaiasson.

Han påpekar att det också kan vara så att myndigheterna är i Almedalen för att påverka sina uppdragsgivare – politikerna.

– I så fall innebär det uppenbara risker. I den demokratiska modellen är ju myndigheternas uppgift att genomföra de uppgifter som de folkvalda bestämmer. I det ingår inte att försöka maximera sin egen budget, säger ­Peter Esaias­son.

Det finns två extrema synsätt på Almedalsveckan. Enligt det första är arrangemanget ett slags demokratiskt torg, öppet för alla, där åsikter utbyts över åsiktsgränser och yrkesgränser. Enligt det andra är Almedalen mer problematiskt, med dold påverkan och risk för att mutbrott begås.

– Det ligger något i båda synsätten. Om man önskar ett demokratiskt torg där människor kan delta jämlikt – då är Almedalen direkt dåligt. Det kräver mycket tid och mycket pengar. Men visst finns möjligheten för dem som är mycket engagerade att ta sig dit, säger Peter Esaiasson.

De svenska myndigheterna är ändå i minoritet bland Almedalsveckans arrangörer. Det anordnas över 1.400 seminarier under veckan och det är en salig röra av olika intressegrupper, fack­föreningar och näringsliv som står bakom arrangemangen.

Förutom myndigheterna är det åtskilliga andra aktörer med offentlig finansiering som vill visa upp sig i Almedalen. Bland annat finns drygt ett tiotal svenska kommuner och landsting på plats som arrangörer, från Trelleborg i söder till Norrbotten i norr.

Samtliga större universitet är också aktiva i Almedalen, liksom universitetssjukhusen i Stockholm och Umeå. En handfull statliga bolag arrangerar seminarier, däribland Apoteket och Svenska Spel, och andra offentliga organisationer som Riksbankens jubileumsfond och Miljöstyrningsrådet är också representerade.

Det finns inga fullständiga beräkningar över hur mycket alla arrangörer satsar på att synas i Almedalen. Erik Lakomaa, politisk konsult och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, beräknar kostnaden grovt till 100 miljoner kronor. Han anser att större delen av de spenderade pengarna inte ger något som helst resultat för uppdragsgivarna. De politiska partierna kan räkna med uppmärksamhet, men alla andra deltagare försvinner i mängden och bruset. Och möjligheten att föra personliga samtal med beslutsfattare är betydligt större de 51 andra veckorna på året.

– När pr-byråerna säljer in Almedalen är det inte för att de själva ska kunna komma och mingla utan man motiverar det med att kunderna ska få uppmärksamhet och påverka beslutsfattare. Men skulle deras arrangemang utvärderas så uppnår de så gott som aldrig de resultaten. Almedalen är i stället en firmafest, en belöningsresa. Och är det privata företag finns det inte så mycket att invända mot att åka till Gotland i stället för på en skidresa till Sälen, säger Erik Lakomaa.

När det gäller myndigheter anser han däremot att skattebetalarna kan ställa krav på att de, om de ska ägna sig åt opinionsbildning, gör det kostnadseffektivt.  Och Almedalen är nästan aldrig effektivt använda pengar, enligt honom. Försvarsmaktens 900.000 kronor skulle till exempel kunna användas effektivare.

Myndigheter, pr-byråer, fack och näringsliv i all ära – de som står i centrum för det mediala intresset under Almedalsveckan är ändå politikerna. Samtliga riksdagspartier är på plats med sina partiledare liksom flera ungdomsförbund. Det enda utomparlamentariska parti som finns med på arrangörslistan är Feministiskt initiativ.

De politiska partierna vet att de har ögonen på sig och anstränger sig därför oftast för att komma med olika utspel.

– Och det är egentligen bra för då kan det kläckas lite nya idéer. Samtidigt vet vi att på sikt lönar det sig med ideologisk stabilitet. Man kan inte sprattla hur mycket som helst bara för att få uppmärksamhet i Almedalen, säger Henrik Oscarsson, professor på SOM-institutet i Göteborg.

Professor Peter Esaiasson säger att betydelsen av Almedalen för politikerna är att de kan etablera en känsla bland journalisterna av att vara på gång eller att inte vara på gång.

– Det är det viktigaste för politikerna, relationen till journalisterna.

– Alla som kommer till Almedalen har en agenda. Där väntar en diskussion på elitnivå. Alla vill ha något av varandra, säger Peter Esaiasson.

När Gustav Fridolin och Åsa Romson i kväll kliver upp på scenen i Almedalsparken kommer det fortfarande att byggas och ordnas för fullt kring Donners plats i Visby.

Arrangörer och utställare drar kab­lar och reser tält, det pyntas med banderoller och de första minglen förbereds i någon av Visbys lummiga trädgårdar. De flesta besökare anländer under söndag och måndag även om det är ett ständigt in- och utflöde under hela veckan. Flygbolaget SAS har i år satt in två extraturer varje dag för att flyga in folk till Visby. Kulmen för hela arrangemanget brukar vara på tisdag-onsdag.

Då är det så fullt i Visby att det är svårt att få bord på restaurangerna, det är tomt hos cykeluthyrarna och i stort sett omöjligt att hitta någonstans att bo. Det flottaste hotellet, Hotel Wisby vid Donners plats, har fullbokat under Almedalsveckan fram till 2016. Ett enkelrum kostar i år drygt 2.000 kronor natten under vecka 27. Veckan innan kostar samma rum 1.600 kronor.

– Vi jobbar ju med tillgång och efterfrågan. Rummen räcker inte till och då blir priserna högre, säger Karin Sjöberg som är vd på Hotel Wisby.

Det hårda trycket innebär goda inkomster för många i Visby. Det är inte bara hotell och restauranger som drar in rejäla dagskassor. Många privatpersoner passar dessutom på att hyra ut rum, lägenheter eller hela hus.

– Vi har haft en utveckling som vi knappt trodde var möjlig och det är svårt att se var gränsen går. Samtidigt är det svårt att dimensionera all service här efter vad som händer under en vecka. Och hittills verkar det som om de som kommer hit löser sitt boende efter hand, säger Ulrika Holm, kommunikationsdirektör på Region Gotland.