Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Ministern vill se total omställning av politiken

Foto: Andrea Brask

”Det är bråttom att göra upp med parallellsamhället”, sa kriminologen Mikael Rying till DN i torsdags, med anledning av den våg av våldsbrott med dödlig utgång i den kriminella nätverksmiljön som främst drabbat storstäderna. Samordningsminister Ibrahim Baylan (S) håller med. I en intervju med DN säger han att det nu krävs en ”totalt omställning av politiken”.

Ibrahim Baylan, S, energi- och samordningsminister har sedan i maj 2016 ansvar för att samordna departementens arbete mot segregation. När han fick sitt uppdrag sa han att integrationsfrågan det är ”en av regeringens viktigaste uppgifter”.

Nio månader senare tycks klyftorna ökat och de senaste dagarnas rapportering kring den dödliga våldbrottsligheten har eskalerat.

Ibrahim Baylan, finns det ett parallellsamhälle i Sverige i dag?

– Det finns säkert de som tror att de lever med egna lagar och villkor. Men vi måste ta ur dem den illusionen. Vi har bara ett samhälle, det är det svenska samhället. Där gäller de lagar och regler som vi har gemensamt. Allt annat är oacceptabelt.

– Och ja, det är bråttom att bryta utvecklingen.

Är det ett växande problem?

– Utan tvekan så har vi en ökad segregation som baserar sig på både bostadssegregation och ett antal årtionden med ökade klyftor i vårt samhälle. Lägg till det ökningen av den grova brottsligheten och har ser en situation som vi inte kan ha.

Du är själv uppväxt i ett miljonprogramsområde, Norsborg i Botkyrka. Har du några egna erfarenheter som du har nytta av i dag?

– Bland dem jag växte upp med finns det dem som det har gått bra för, men också flera, nästan uteslutande unga killar, som det gått väldigt dåligt för.

Vad var skillnaden mellan dem som det gick bra respektive dåligt för?

– Det ena, och det viktigaste, var att föräldrarna snabbt kommer ut i jobb. Det kunde jag se tidigt att det gjorde skillnad för hur man som barn förhöll sig till skolan.

– Det andra är om föräldrarna hade koll på vad barnen gjorde, om de var närvarande om de kunde prata det svenska språket. Eller kanske också om föräldrarna av olika anledningar inte orkade, de kanske jobbade sju dagar i veckan.

– Det handlar alltså väldigt mycket om föräldraansvar, hur mycket föräldrarna kommit in i det svenska samhället.

Det finns ju en retorik som går ut på att det här problemet vuxit på grund av att vi tagit emot många flyktingar. Vad säger du om det?

– Många av de unga killar som skjuter ihjäl varandra, och eller hamnar i fängelse, är födda här i Sverige, så den retoriken går mest av allt ut på att ställa människor mot varandra. Det hjälper oss inte ett dugg. Vi befinner oss i ett svårt läge, det måste man vara medveten om, då måste vi gemensamt hitta lösningar både på kort och på lång sikt.

Hur ser då de viktigaste politiska åtgärderna ut?

–  Min analys är att vi måste få till en total omställning i hela vårt sätt att arbeta med de här områdena, med att minska klyftorna.

Total omställning, säger du. Vad innebär det? I dag får man en känsla av att polisen är i kris, socialtjänsten är i kris, skolan är i kris. Var ska du börja någonstans?

– Vi har alldeles för länge, oavsett regering, ägnat åt kortsiktiga insatser för att lösa långsikta komplicerade problem. Det måste vi sluta med.

– Det andra är att många av samhällets insatser kommer för sent. Det har gått för långt när socialtjänsten griper in, och i skolan görs de flesta insatserna på högstadiet. Polisen kommer inte heller in förrän det handlar om ganska grov brottslighet.

– Och jag begriper inte hur det kan vara möjligt att en ung person som åker dit med ett automatvapen på sig kan vara ute samma dag.

– Det är alldeles för slappt. Mer av långsiktighet, tidigare insatser och väldigt mycket hårdare och tydliga förhållningssätt till dem som begår brott. Som det ser ut i dag sänder vi signaler till de yngre att det inte får några konsekvenser att begå brott, så kan vi inte ha det.

Finns det någon konkret plan för hur det ska gå till?

– Vi har redan påbörjat arbetet. Steg för steg skjuter vi mer resurser i form av välfärdsmiljarder till kommunerna och satsningar på skolan. Det finns ingen enskild insats, utan handlar om att stärka hela det civila samhället.

– Det handlar också om att bekämpa arbetslösheten och där ser vi ju glädjande nog en vändning. Vi måste också fysiskt renovera de utsatta områdena så att vi sänder signalen att vi bryr oss, att det här är en del av Sverige.

– Parallellt måste vi fortsätta stärka polisen. Alla medborgare har rätt att känna sig trygga där de bor.

Du talar om viktigt av tidiga, sociala insatser. Finns det några nya särskilda pengar avsatta för det?

– Vi måste avsätta medel för att göra det, men inte i form av kortsiktiga projekt. Det måste vara en uppgift för alla departement, kommuner och civilsamhälle. Näringslivet måste också vara med och hjälpa till på ett helt annat sätt.

Hur ser du på individens ansvar?

– Det är väldigt stort. Vi måste ställa tydliga krav på både föräldrar och på de killar som väljer att försöka gena i livet eller bli rika genom att begå brott. De förnedrar både sig själva och sina föräldrar som antagligen kommit hit för att de ska få ett bättre liv.

– Men vi måste också skapa goda förutsättningar för att det personliga ansvaret ska kunna tas så tidigt som möjligt. I dag väntar vi för alldeles för länge och när det väl har gått snett, då är det mycket svårare att komma igen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.