Hon är politiskt fostrad i SSU och i partiet centrala organisation, och har också beskrivits som mycket lojal mot partiet, något som vänts emot henne när hon försvarat några av partiets mindre populära beslut.

Redan 1973 som blev hon aktiv i SSU, ett engagemang som sträckte sig över nio år, ända fram till 1984.

Då hade hon redan kommit in i riksdagen, bara 25 år gammal efter valet 1982 då Socialdemokraterna återkom till makten efter sex års borgerligt styre. Mona Sahlin blev därmed den yngsta som blivit invald i riksdagen.

Hon blev arbetsmarknadsminister 1990 i Ingvar Carlssons regering. Efter Socialdemokraternas valförlust 1991 förblev hon riksdagsledamot, och utsågs 1992 till partisekreterare, och blev därmed partiets första kvinnliga partisekreterare.

När Socialdemokraterna återkom i regeringsställning efter valet 1994 blev hon jämställdhetsminister och vice statsminister också denna gång under Ingvar Carlsson. Hon tvingades avgå ur regeringen på hösten 1995 efter den så kallade Tobleroneaffären då det avslöjades att hon vid flera tillfällen använt regeringens kontokort för privata inköp.

Men efter några år ute i den politiska kylan, där hon bland annat var egenföretagare, återkom Mona Sahlin efter valet 1998 som biträdande näringsminister nu i en regering ledd av Göran Persson. Hon blev sedan demokrati- och integrationsminister i justitiedepartementet 2002, och miljö- och samhällsbyggnadsminister 2004.

Efter valet 2006, som Socialdemokraterna förlorade, blev Mona Sahlin bland annat vice ordförande i riksdagens socialutskott. Redan på valnatten aviserade Göran Persson sin avgång. Några månaders spekulationer och osäkerhet om partiets framtid följde och Mona Sahlin valdes till Socialdemokraternas första kvinnliga partiledare vid en extra kongress i mars 2007.

Mona Sahlin blev sedan den första socialdemokratiska partiledare som inledde ett organiserat samarbete med Vänsterpartiet i den rödgröna alliansen inför årets val.

Hon är gift med Bo Sahlin och har tre barn.