Mona Sahlin byter nu taktik för att försöka återvinna väljarnas förtroende för sig själv och Socialdemokraterna. Skiljelinjen mot den borgerliga regeringen ska skärpas. Men frågan är om höjda skatter mot krisen är ett vinnarrecept.
Det hade sagts att det var Mona Sahlins viktigaste tal hittills som partiledare. Och nog märktes det att partistrategerna insett att det behövs nya grepp för att möta den nedåtgående opinionsspiralen, sjunkande förtroendesiffror för Sahlin och minussiffror för det socialdemokratiska regeringsalternativet. I första steget handlar det om att ge partiet tillbaka sitt självförtroende.
Sahlin formulerade den nya retoriken rätt tydligt i en radiointervju strax före förstamajtalen:
• Partiet ska sluta gnälla på att regeringen ”gör för lite”. I stället ska man säga att regeringen ”gör fel”.
S-strategerna verkar ha upptäckt att viktiga väljargrupper tycker att partiet kör med klassisk överbudspolitik när de flesta av S-förslagen handlar om att anslå mer pengar till kommuner och arbetsmarknadsåtgärder. Det här märktes också tydligt i LO-chefen Wanja Lundby-Wedins tal där hon tog upp att en del väljare inte tycker det är någon större skillnad på borgerlig och socialdemokratisk politik. Hon drog en 22-punktslista, med allt ifrån a-kassa och vårdnadsbidrag till kärnkraftspolitik och skolan.
• Socialdemokraterna ska också peka på att man till skillnad från de borgerliga vet hur man reder upp landets ekonomi efter en djup kris, som under 1990-talet.
"Jag var med då", sade Mona Sahlin för att framstå som en trovärdig statsministerkandidat när krisen fördjupas under nästa år.
Men det är inte säkert att väljarna minns Mona Sahlin från 90-talet för hennes förmåga att hantera ekonomiska kriser; det är mest Göran Persson som fått äran för det. Och problemet är knappast att väljarna inte känner till att det finns skillnader mellan regeringsalternativen.
Däremot är det än så länge oklart för väljarna hur det rödgröna regeringsalternativet ser ut.
Här kom Mona Sahlin med ett tydligt besked, och det heter ”Höjda skatter”.
Sahlin lovade att en rödgrön regering ska ge pensionärerna samma skattenivå som löntagarna får genom jobbskatteavdraget, och det ska betalas med högre skatt för de rika.
Men det skulle kosta drygt 20 miljarder kronor att sänka skatterna för pensionärerna, och ska det vallöftet genomföras snabbt kommer det att krävas höjda skatter för breda löntagargrupper.
Göran Persson genomdrev också en skattehöjning när S kom tillbaka till makten 1994, den så kallade värnskatten. Men frågan är var väljarna står i dag. En ny undersökning om åsiktsskillnader mellan olika samhällsgrupper av SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar något överraskande att kravet på sänkta skatter har störst stöd bland låginkomsttagare, lågutbildade och arbetslösa.
Det behövs nog fler och tydligare besked från Socialdemokraterna för att vända opinionskurvorna.