Politik

”När vi hjälps åt klarar vi mycket”

Statsminister Stefan Löfven riktar skarp kritik mot privata bolag som skor sig på flyktingkrisen. Han är mycket besviken på företagens höga hyror för boenden.

I en stor intervju med DN om första året som statsminister medger Stefan Löfven att flyktingströmmarna gör det ännu tuffare att nå regeringens jobbmål. Men Sverige kan gå stärkt ur krisen.

Det tog tid för statsministern att bryta tystnaden om invandring. Han är ingen ­politiker som snabbt växlar spår:

– Jag tänker inte hålla på och vela utifrån opinionssiffror utan nu kör vi den ­politiken, säger han.

Sällan har en svensk toppolitiker ägnat så mycket tid åt att tala om plikt och ansvar som Stefan Löfven under sitt första år som regeringschef. Resonemangen återkommer när han möter DN för att tala om sina 365 dagar som statsminister. Men den här gången handlar det mer om näringslivets moral än om medborgarnas.

Stefan Löfven har reagerat hårt på rapportering i medier som Svenska Dagbladet och Expressen om hur svenska kommuner kan få betala över 60.000 kronor i månaden för att inhysa ensamkommande flyktingbarn i utslussningslägenheter.

– Sverige gör nu en fantastisk insats. Sverige skramlar. Och så har vi andra som systematiskt tar ut sådana hyror och säkert också stora vinster i den här situationen. Det är för mig mycket märkligt. Jag blir väldigt besviken, säger han.

Vi talar bland annat om storbolag som Aleris. Aleris ägs av Wallenbergsfären. Vad är ditt budskap till dem?

– Budskapet är: Tänk efter. Vi ska göra detta tillsammans i Sverige. Är det då det bästa att ta ut 60 000 kronor i hyra för en lägenhet? Tänk efter.

Vad kan regeringen göra om man vill komma åt överpriser i flyktingindustrin?

– Det är ju bristen på bostäder som gör detta möjligt. Jag begär inte att någon gratis ska lämna ut bostäder. Men det kan inte vara åt andra hållet heller. Tänk efter: Vad känns bra när man står och tittar sig i spegeln?

Du har ju tidigare talat om hur individen har en utvecklingsmoral – för mig låter det som att du också vädjar till en samhällsmoral?

– Det finns absolut en samhällsmoral i detta. Vi är inte bara en samling människor på samma geografiska yta. Samhällsmoralen är kittet i samhället. Jag har skyldigheter gentemot det gemensamma. Jag måste bidra och göra mitt, men då har jag också rättigheter. Det är det som bygger Sverige starkt.

Läs mer: DN:s Ewa Stenberg: ”Löfven har de flesta problem kvar att lösa”

Stefan Löfven tar emot på partihögkvarteret på Sveavägen i Stockholm, direkt efter fredagslunchen med Socialdemokraternas verkställande utskott. Det är på klockslaget ett år sedan han valdes till stats­minister i Sveriges riksdag.

Flyktingkrisen fanns på den politiska dagordningen redan då i oktober 2014. Men utvecklingen sedan dess har varit dramatisk: Bara under september i år kom över 24.000 asylsökande till Sverige. Det är det högsta antalet sedan andra världskriget.

Länge anklagades Stefan Löfven för att vara tyst i debatten om migrationen. I mötet med DN ger han sig ut i långa, engagerade utläggningar för att försvara invandringen och förklara hur Sverige ska hantera den akuta krisen.

– Vi måste se att det är förhållandevis få som faktiskt kommer till Europa. Afrika tar ett enormt ansvar för flyktingsituationen. I Mellan­östern är det inte minst Turkiet, Jordanien och Libanon. Ändå är det självfallet så att människor här i Sverige känner en oro. Klarar vi det här? säger Stefan Löfven.

Han fortsätter själv med vad han betraktar som svaret. Det vill säga regeringens plan i tre steg:

• För det första behöver Sverige och hela det internationella samfundet bättre hantera orsakerna till konflikterna, både i Syrien och på den afrikanska kontinenten.

• För det andra måste EU-länderna omfördela ansvaret.

• För det tredje behöver Sverige få ordning på mottagandet på hemma­plan. Regeringen har bjudit in myndigheter, organisationer, företag, fack och frivilligorganisationer till Sverige tillsammans, en nationell samling för att förbättra ny­anländas etablering.

– Människor som söker asyl ska få sin fråga prövad, det är en moralisk fråga och det är internationella konventioner som styr. De som får nej ska återvända. De som får ja ska vi ta hand om på bästa möjliga sätt, säger Stefan Löfven.

Läs mer: Tre statsvetare om Löfvens första år vid makten

Om jag då ställer den frågan som du säger att människor ställer sig: Klarar vi detta?

– Ja, vi gör det. Om EU tar sitt ansvar tillsammans. Om i Sverige alla kommuner tar sitt ansvar tillsammans. Om vi samarbetar. Det görs fantastiska insatser i dag. När vi hjälps åt, då klarar vi mycket.

– Om inga människor kommer till Sverige så har vi gigantiska problem framför oss. Vi blir äldre och äldre. Färre och färre ska försörja fler och fler. Det kommer inte att hålla. Vi måste få in arbetskraft till Sverige, och då ska vi göra det på ett så bra sätt som möjligt för dem som kommer hit. Då bygger vi Sverige tillsammans.

Responsen på Sverige tillsammans, hur upplever du den?

– Positiv. Det är många som vill vara med. Det är vår riktigt starka gren att göra saker tillsammans. Men jag erkänner också att det är en ansträngning när så många människor kommer till oss.

Hur stor är den ekonomiska ­belastningen?

– Om vi tänker på en människa som föds i Sverige så är hon eller han etablerad på arbetsmarknaden när hon eller han är 25 år. Här kommer människor som ofta har en kortare väg in, om vi gör det rätt. Så det går inte att säga. Det kostar självfallet. Men det finns en intäktssida också.

Men i det akuta läget är det väldigt stora strömmar – behöver vi göra åtstramningar? Höja skatterna?

– Nej, den budget som vi har lagt, den ligger där.

Den klarar att hantera detta?

– Ja, exakt. Vi har ju också en kostnadsökning för sjukförsäkringen och assistansersättningen. Det har vi täckning för. Men det är inte så att vi bara kan säga att det får kosta vad som helst. Vi måste ha ordning och reda i ekonomin och veta att vi kan stå upp för välfärdssystemet.

– I fjol när diskussionen kom upp om det här med att ”öppna era hjärtan” – det som blev så fel där var att det kopplades ihop med att vi inte skulle klara välfärdssystemet, utan nu skulle vi göra uppoffringar. Men vi har lagt en budget där vi varken skär ned på skatterna eller på välfärden, utan vi investerar för att skapa jobb här och nu och för framtiden.

Inte minst Sverigedemokraterna menar att insatserna på hemmaplan går ut över hjälpen i närområdet. Det är ett faktum att pengar nu tas från biståndet. Vad svarar du på det?

– Vi gör den här avräkningen på biståndet helt enligt de internationella regler som finns. Det är klart att helst skulle man inte vilja ta på biståndet. Men man ska också komma ihåg att vi är en stor humanitär bidragsgivare till närområdet. När jag träffar FN:s flyktingkommissarie António Guterres är han väldigt tacksam mot Sverige.

Det svänger snabbt i opinionen när det gäller flyktingmottagandet. Enligt DN/Ipsos har det skett en kraftig omsvängning sedan ­februari. 44 procent av de till­frågade anser att Sverige ska ta emot fler flyktingar. Märker du den här omsvängningen?

– Jag tycker att det märks i hela samhällsdebatten. Tyvärr var det ju inte minst den här lilla treåriga killen … När alla fick se honom uppsköljd på stranden. Det kom människor gående som hade gått i veckor, månader. Det blev så uppenbart att det här är människor, inte siffror och statistik. Sedan har ju Sverige sedan länge en annan attityd än många länder. Vi har i grunden en stark uppställning för att ta emot människor från andra länder.

Ett annat sätt att tolka undersökningen är att det fortfarande finns en polarisering i flyktingfrågan. Medborgare drar åt olika håll. Du är statsminister. Du ska hålla ihop det här.

– Regeringen ska på riktigt göra skillnad för människor. Vi har haft åtta år av skattesänkningar och nedskärningar i det offentliga. Vi byter inriktning. Vi ska investera tillsammans. Vi ska på riktigt visa att det går att göra annorlunda. Och samtidigt bejaka: Ja, jag förstår att du är orolig om hur detta ska fungera.

I somras besökte Stefan Löfven ett flyktingläger i Gambella i västra Etiopien.

Det är ett besök som satt spår hos statsministern. Påtagligt berörd berättar han om ett gripande möte med en kvinna från Sydsudan.

– Hon hade haft åtta barn. Hon hade tre kvar. Hon hade gått i två månader. Hon blev tvingad att äta människokött. Tvingad att äta människokött. Då förstår man ju att det inte är någon som flytt för att det är roligt, säger han.

Vi lever i den stora folkvandringens­ tid, säger många. Hur länge kommer­ detta att fortsätta?

– Det är svårt att säga. Vi har en exceptionell tid. Vi har haft det förut. Det var samma sak i forna Jugoslavien drygt 20 år tillbaka i tiden. Det kommer och går. Det är därför som det är så viktigt att jobba med rötterna till detta. Vad är orsaken till att människor tvingas fly? Ingen vill ju tvingas fly.

Ska vi räkna med att det kommer en halv miljon människor till Sverige under de närmaste fem åren?

– Alla de där kalkylerna är väldigt, väldigt riskabla. Vi får inse att vi har en extraordinär tid.

Socialdemokraternas valanalys­ kom för några veckor sedan.­ Den konstaterar att ni undvek­ att gå i polemik med Sverigedemokraterna.­ Men när valrörelsen utvecklades som den gjorde, blev socialdemo­kratins tystnad ”en black om foten”,­ enligt analysen. Bidrog ni till Sverige­demokraternas­ framgångar?

– Vi hade valt ett fokus som var skolan, jobben, välfärden. Klimatet fanns naturligtvis där som ett genomgående tema. Jag sa att det inte spelar roll var man kommer ifrån, om det är Kabul eller Ö-vik. Det är jobb och skola och välfärd som det handlar om. Sverigedemokraternas vinkling går ut på att det är var man kommer ifrån som avgör om man är okej eller inte. Ska vi in i den diskussionen så blir det fel. Sedan kan jag förstå, mot bakgrund av det som nu sker, att vi kanske skulle ha tagit den diskussionen ännu mer.

– Men jag håller fast vid att fortfarande är det rätt i sak, i grunden rätt, att diskutera hur vi ser till att människor kommer i arbete, får en bra utbildning, en trygg välfärd.

Då kan det vara svårt att ta debatten­ ­mot Sverigedemokraterna?

– Det är inte så att vi inte tar debatten. Jag stod i ”Agenda”, jag ska göra det igen, och då är Jimmie Åkesson där. Vi står i riksdagen och tar debatten mot dem. Vi tycker att de har fel.

Hur tolkar du deras höga ­opinionsstöd?

– Att vi måste visa att politik gör skillnad. Det är därför som jag är noga med att säga att jag förstår människors oro. Den har jag ju mött från när jag var facklig företrädare till partiledare till statsminister. Det är klart att människor är oroliga. Hur kommer det att fungera? Finns välfärden där? Kan jag ha ett jobb? Det är den osäkerheten som Sverigedemokraterna spelar på. Man säger att ”om inte dom är här, då är det inga problem”. Vi måste visa att det finns en annan väg.

Den som inte får asyl ska avvisas. Det har du upprepat i höst. Det har ni pratat om de senaste dagarna. Men vad talar för att polisens ­kontroller blir mer effektiva nu?

– Det är myndighetens uppgift. Jag kan inte styra exakt hur de ska göra. Men det är viktigt. När vi ­säger reglerad invandring så menar vi det.

Det fanns en oerhörd oro i Miljöpartiet under det förra migrationspolitiska samarbetet med Alliansen kring vad man kallade polisens jakt på papperslösa. Hur ska ni hantera det nu?

– Enligt det regelverk som finns. Du får ju inte gå runt och säga att ”den ser skum ut, eller den har annan hudfärg, eller den är muslim”. Men vid de tillfällen som inte är diskriminerande, så att säga, i samband med att man kollar något annat i trafiken till exempel, så kan man passa på. Det måste göras. Folk måste känna legitimiteten i det här.

Ni har – det säger ni själva – ett jättetufft jobbmål. EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Hur påverkas det av flyktingkrisen?

– Det är klart att det blir ännu tuffare. Så är det. Men vi måste också se de möjligheter som finns. Det kommer ganska många från Syrien med bra utbildning och bra yrkeserfarenhet. Läkare, ingenjörer, ­sjuksköterskor. Det kommer bilmekaniker också och vi behöver bilmekaniker. Vi har ju brist på arbetskraft i Sverige, i samma stund som vi har hög arbetslöshet. Om de kommer till oss, ska vi se det som en tillgång. Sedan förstår jag fullt och väl att det också kommer människor till oss som har väldigt låg utbildning, kanske ingen alls. Men det får vi också se till att lösa.

Det är många som efterlyser enkla jobb och låglönesatsningar?

– Det har aldrig varit vår modell. Det är så viktigt att förstå vad som händer i vår omvärld. Sverige ligger bra till i ekonomisk utveckling. Vi har en hög produktivitet. Nu har vi utvecklingsländer som höjs successivt mot oss. Att då tänka att vi ska sänka våra löner ... Ska vi rakt in i det getingboet? Det kommer vi aldrig att klara. Vi ska höja ­kompetensen och höja produktiviteten.

Vissa saker är svåra att göra upp om över blockgränsen?

– Den svenska modellen har varit framgångsrik under så många år. Det kommer den att vara i framtiden också.

Stefan Löfven beskrivs ibland som folkhemsnostalgiker, ledaren för ”Framtidspartiet”. Men i sin nuvarande roll som statsminister har Stefan Löfven begränsat med tid för återblickar. Något större firande av ettårsdagen blir det inte. Han har precis kommit hem från New York – har sovit gott, trots jetlag – och ska strax vidare till ett nordiskt statsministermöte.

Hans dygn är på minuten inrutat. Och ändå flyr tiden.

– Ett år, säger han och skakar på huvudet.

Vi tar en paus från dagspolitiken, och tittar på några bilder av året som gått. Stefan Löfvens leende lyser ikapp med den sneda oktobersolen över Sveavägen, när han ser ett fotografi från Almedalen med S-veteranerna Lisbet Palme och Ingvar Carlsson.

– Ingvar Carlsson är en stor förebild för mig. En ledare av sällsynt skådat slag, säger han.

En annan bild kräver mer eftertanke. Det är ett porträtt taget av DN:s fotograf Roger Turesson: Löfven i regeringsplanet under en resa till Wien. Det togs i slutet av november, bara några dagar före regeringskrisen. Det är en klassisk bild av ledarskapet och ensamheten.

– Man får ju inte skapa sin egen ensamhet. Man får inte göra den större än vad den är. Man måste ta hjälp, fråga och diskutera. Men visst är det så att ibland är den där. De flesta kan vända sig om och titta på någon annan. Men jag kan inte det. När ett beslut ska fattas, då står jag där. Då kan det vara ensamt, säger Stefan Löfven.

Det var den 3 december som budgeten föll, och Löfven gav det dramatiska beskedet att han hade för avsikt att utlysa ett extra val.

– Jag var upprörd och besviken. Jag trodde att det var fler som insåg allvaret i situationen. Alliansen sa att ”vi måste hålla varandra i handen” och Sverigedemokraterna sa att ”vi tänker fälla alla regeringar som inte gör som vi vill”. Det var inte vad Sverige behövde.

Det har sagts att du blev övertalad att ta till nyvalshotet.

– Nej, jag vägde för och emot. Då kom jag till ett beslut som jag kände en väldigt stor trygghet i.

Vad är du mest nöjd med av året som gått?

– Vi har kommit ett år på vägen nu, i det här svåra parlamentariska läget. Vi var beredda att gå till nyval. Vi fick till Decemberöverenskommelsen. Vi har slutit en försvars­överenskommelse över blockgränsen. Vi har gjort en uppgörelse om betygen. Vi kan på riktigt visa att vi gör en vändning från skattesänkningar och nedskärningar till investeringar. Vi byter inriktning och kan göra Sverige starkare tillsammans. Med alla hinder som har varit på vägen så har vi kommit hit.

Vad är du minst nöjd med?

– Det var bristen på förståelse för den svåra situationen som kom för mindre än ett år sedan. Det förvånade mig och det gjorde mig väldigt besviken.

Vad kunde du ha gjort annorlunda?

– Det är svårt att svara på. Jag försökte. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort mer gentemot de andra partierna på andra sidan blockgränsen. Vi har gjort några överenskommelser och det har varit bra. Men det verkar som att man hellre nästan krampaktigt håller i den där aliansen ibland, i stället för att tänka att man kanske borde göra mer över blockgränsen.

Vad har överraskat dig som ­statsminister?

– Jag förstod att det också skulle innebära mycket arbete och arbete har jag aldrig dragit mig för, tvärtom, för det är inget latmansgöra att vara förbundsordförande heller. Men det som slår en är att det är ganska korta tempon. En kvart där. Tio minuter där. Det är inrutat. Och säkerheten blir en dimension i ens liv som man inte förstår förrän man är där.

Man kan ju också ha lite udda sysslor som statsminister. I somras fick du inspektera en nyfödd prins. Och så blev han hertig av Ångermanland.

– Dessutom!

En blinkning från kungen?

– Det vet jag inte. Det där fördelas utifrån olika parametrar av kungahuset. Men oavsett var det själv­fallet roligt för mitt hemlandskap.

Tiden går. Snart ska Löfven vidare till Danmark och de andra nordiska statsministrarna. Flyktingkrisen blir ett givet tema, som i så många av Löfvens internationella kontakter.

Han talar gärna om sin stora samsyn med Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Hon ”står med fötterna på jorden” och är ”rätt så pragmatisk”, konstaterar den gamle Metallbasen Löfven uppskattande.

Vi tar hissen upp till verkställande utskottets gröna mötesrum. I papperskorgen ligger lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda. Det är ett spår av Elvy Söderström, ledamot i verkställande utskottet. Hon har känt Stefan Löfven i många år, och var en av dem som övertalade honom att ta partiledarposten under S-krisen för närmare fyra år sedan.

Läs mer: Löfven väljs till S-ledare – så ska han vända ett parti i kris

Då fick han åka katapult in i toppolitiken. Han hade aldrig varit riksdagsledamot när han blev statsminister.

– Självfallet är jag inte den där modellpolitikern som alla ser framför sig. Någon som har jobbat i politiken i 30 år. Nej, jag har en annan erfarenhet och jag är stolt över den. Riktigt stolt. För mig är ledarskapet inte knutet till vilken roll du har. Jag har haft samma typ av ledarskap från att jag var fackligt förtroendevald och fram till nu. Att samla mångas uppfattningar. Vi har tagit in så många synpunkter som möjligt och så många perspektiv som möjligt. När väl besluten är fattade, ja, desto starkare är jag då.

– Jag är oerhört målmedveten i det. Jag blev vald 2012. På min första dag när jag blev vald av partistyrelsen sa jag att nu är det jobben som gäller. Så går vi till kongress 2013. Vi får ett mandat för jobb, skola, välfärd och klimat som en bottenplatta. När det väl är gjort, då är det detta som gäller. Jag tänker inte hålla på och vela utifrån opinionssiffror utan nu kör vi den politiken. Jag måste självfallet hantera situationen som vi har nu med migration, men huvudspåret gäller.

En del har då pekat på skillnaden mellan den politiska världen och den fackliga världen. Här i politiken möter du människor som inte vill förhandla eller nå en lösning. Vad tänker du om det?

– Det är inte svartvitt. Men i politiken är det naturligtvis flera som vet att i nästa val är vi konkurrenter. Och då är det klart att om man under tiden kan underminera den andres ställning, är det jättebra. Så fungerar politikens lagar.

– Men i politiken finns också behov av att visa att vi har gjort något under mandatperioden. Det är det som förvånar mig nu när de fyra borgerliga partierna oftast väljer att inte göra det. Man skäller på att vi gör en budget med Vänsterpartiet. Men det beror på att de fyra borgerliga inte vill göra upp. Då kan jag tycka att det är märkligt. Man skulle kunna ta chansen och vara med och göra skillnad i uppgörelser som har betydelse för landet. Då kan man säga det i valet 2018.

Du ville förhandla om sakpolitiken i regeringskrisen. De borgerliga ville bara förhandla om form. De fick som de ville, och de är nu de partier som har den svåra interna kritiken. Hur tolkar du det?

– Men det var faktiskt så att jag var på väg att utlysa nyval och de drog sig för den situationen. Det är inte så att de har vunnit någonting. Men jag är glad att vi hittade den överenskommelsen.

Särskilt Moderaterna beskriver ju Decemberöverenskommelsen som ett sätt att bevara blockpolitiken.

– Det finns inget i den överenskommelsen som säger att detta är till för att skydda blockpolitiken. Självfallet ska vi samarbeta, vi får samarbeta. Det är upp till Moderaterna. Det är upp till oss alla. Jag menar att det är bäst för Sverige. Enligt min uppfattning är det ohållbart att säga att ”ni tar stöd av vänstern och nu blir det vänstervridet” samtidigt som man säger att ”ja, om ni inte gör upp med Vänsterpartiet om budgeten så blir det ingen budget”.

Är det en förklaring till kritiken som finns internt i deras partier?

– Det kan det vara. En frustration att man tycker att det blir lite grand att sätta sig med armarna i kors. Nu tror jag att det kommer att ske fler överenskommelser. Vi har en på gång, förhoppningsvis, vad gäller­ föräldraförsäkringen med Folkpartiet. Jag hoppas kunna resonera med Centerpartiet om lands­bygdens utveckling. Det är inte kört.

Du har ju tidigare pekat ut Folkpartiet och Centerpartiet som dem som du helst ville samarbeta med på den borgerliga sidan. Står du kvar vid det?

– Det är naturligast så. Vi gjorde ju upp med Kristdemokraterna och Centern och Moderaterna om försvaret. Där var Folkpartiet inte med. Men Folkpartiet och Social­demokraterna har haft samma syn på välfärdssystemen och socialförsäkringarna. Vi har en samsyn på jämställdheten. Med Centern handlar det inte minst om hela landet. Men det är inte så att jag bara kan samarbeta med dem, och att de andra ska exkluderas.

När det gäller Moderaterna, är det någon skillnad med Anna Kinberg Batra som parti­ledare i stället för Fredrik Reinfeldt?

– Jag vet inte. Jag tycker att det verkar famlande. Det är klart att en ny partiledning måste ha sin tid för att hitta identiteten. Men jag hade förväntat mig en tid för förnyelse med en ny partiledning och att det skulle komma lite nytt. Men nej, det är skattesänkningar.

Kan du garantera att ni står fast vid Decemberöverenskommelsen om ni förlorar nästa val?

– Vi står vid vårt ord. Men nu tänker vi ju vinna valet. Så frågan blir mer relevant åt andra hållet.

Foto i text: Lars Lindqvist

Bakgrund. Om artikeln
  • Den här helgen har socialdemokraten Stefan Löfven styrt Sverige i ett år.
  • I en stor intervju med DN:s Karin Eriksson går statsministern på offensiven för att försvara Sveriges invandring och förklara regeringens flyktingpolitik. Han riktar kritik mot privata bolag som gör stora vinster på den akuta krisen.
  • Löfven berättar också om livet i den absoluta toppolitiken, och hur han ser på ledarskap och politiskt spel. Han är fortfarande besviken över de borgerliga partiernas agerande i regeringskrisen.
Fakta. Stefan Löfven

Född: 21 juli 1957 i Stockholm. Uppvuxen i fosterhem i Sollefteå.

Familj: Hustrun Ulla, bonusbarn och bonusbarnbarn.

Bor: Sagerska palatset i Stockholm. Sommarställe i Örnsköldsvik.

Karriär:

  • Hoppade av Socialhögskolan och blev svetsare på Hägglunds i Örnsköldsvik 1979.
  • Ombudsman på IF Metall 1995.
  • Förbundsordförande­ för IF Metall från 2006.
  • Socialdemokratisk partiledare från januari 2012.
  • Statsminister från oktober 2014.

Viktiga datum. Hållpunkter i politikhösten
  • 8-11 oktober. Kristdemokraterna har riksting i Västerås.
  • 12 oktober. Regeringen bjuder in myndigheter, organisationer, forskare och företag till en nationell samling om nyanländas etablering.
  • 14 oktober. Partiledar­debatt i riksdagen.
  • 15-18 oktober. ­Moderaterna håller partistämma i Karlstad.
  • 22 oktober och 26 november. Stats­ministerns frågestund i riksdagen
  • 20-22 november. Folkpartiet håller landsmöte i Stockholm.
  • 27-29 november. Sverigedemokraterna håller landsdagar i Lund.
  • 30 november. FN:s klimatkonferens i Paris (COP21) inleds. Förväntningarna är stora på ett nytt bindande klimatavtal.
Fördjupning. Löfvens första år vid makten