Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Nej till S-invit får kritik från FP-leden

Jan Björklund säger nej till Stefan Löfvens inviter. Bland folkpartister med erfarenhet av koalitioner med S är inställningen en helt annan. ”Det är olyckligt att man grävt ned sig så djupt. Vi måste vara öppna för regeringskonstellationer även med S”, säger Fredrik Lundgren, kommunalråd i Strängnäs.

När DN frågar hur Folkpartiet tänker agera om den borgerliga alliansen förlorar valet upprepar Jan Björklund vad han sagt ända sedan Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven skickade en inbjudan via DN Debatt i höstas.

– Då går vi i opposition, säger FP-ledaren utan att tveka.

Frågan är hur grundmurad den positionen egentligen är.

På lördagen talar Björklund i Örebro inför folkpartistiska kommunalpolitiker och bland dem hörs helt andra tongångar.

DN har ringt runt till FP-politiker i samtliga kommuner och landsting där partiet styr tillsammans med Socialdemokraterna (se grafik). I stort sett alla vill hålla öppet för ett samarbete med S efter höstens val, även på riksnivå, trots att landsmötet i höstas beslutade att FP ska stanna kvar inom alliansen.

Några ser Björklunds nej som taktik inför valet medan andra är öppet kritiska mot hur partiledaren besvarade Löfvens utspel.

– Jag tycker att Jan Björklund överreagerade. Det vore väldigt positivt om vi kunde bryta upp den här eländiga blockgränsen. Det finns stora frågor som behöver breda majoriteter, säger Per-Erik Wåglin (FP) i Bergs kommun och nämner energifrågan, skolan och arbetslösheten.

Fredrik Lundgren, kommunalråd i Strängnäs, har liknande kritik mot partiledningen.

– Det är olyckligt att man har grävt ned sig så djupt som man gjort. Det har skett en kraftig samling i mitten i svensk politik och Moderaterna har blivit det stora skattehöjarpartiet. Då måste vi vara öppna efter valet för regeringskonstellationer även med S. Vi måste vara beredda att ta ansvar för att Sverige får en majoritetsregering, säger Lundgren.

Uppfattningen att FP har ett ansvar för att landet får en stabil regering är utbredd, särskilt om det blir en situation i riksdagen där Sverige­demokraterna kan skaffa sig inflytande. Andreas Wähndal, kommunstyrelseledamot i Götene, föredrar en fortsättning med alliansen men om SD återigen kan få en vågmästarroll vill han inte utesluta ett samarbete med S.

– Jag tycker att det är viktigt att SD får en så liten roll som möjligt och utanför alliansen är det S som ligger närmast oss, säger Wähndal.

Flera av dem DN talat med hänvisar till hur den socialliberala ideologin historiskt gett Folkpartiet en mittenposition (se faktarutan).

Folkpartiets bidrag till blocköverskridande uppgörelser om skatter och annat omnämns med stolthet. Alliansen är enligt det synsättet bara en av flera möjliga plattformar för folkpartistiskt inflytande. Det bör FP utnyttja, anser Ursula Evje, som fram till i höstas var med och styrde tillsammans med S i Töreboda.

– Vår själ är liberal men vi ska också ge ett socialt skyddsnät. Det ger ett stort spann där vi kan sam­arbeta utan att vi behöver vika oss till det oigenkännliga, säger Evje.

Det är fler som anser att det viktigaste är att Folkpartiet får genomslag för sina socialliberala idéer, inte vem det sker tillsammans med. Thomas af Bjur är landstingsråd i Sörmland.

– Jag ser inte alliansen som ett mål i sig, den är bara ett medel. Den dag alliansen inte fungerar ser jag inga skäl att fortsätta krama den, säger af Bjur.

En som tycker att den social­liberala profilen tagit stryk under åren i alliansen är Kent Olsson som sitter i Ovanåkers kommunstyrelse.

– Vi ska ta ett stort socialt ansvar och där har vi brustit under de här åtta åren. Människor har kommit i kläm och därför har det känts jobbigt att säga att man är folkpartist, säger Olsson som inte ser något problem med att folkpartister skulle sitta i en S-ledd regering.

Kjell Skålberg, kommunalråd i Nässjö, är en avvikande röst genom att helt stödja Jan Björklunds blanka nej till S.

– I många frågor står vi långt ifrån varandra och jag tror inte att Socialdemokraterna skulle kunna backa på ett sätt som vore acceptabelt för oss, säger han.

Partiet i mitten

1917
Högern förlorar valet och liberalerna bildar regering med Social­demokraterna. Innebär parlamentarismens genombrott. De närmaste åren genomförs allmän och lika rösträtt.
1926–28 samt 1930–32
Liberalernas CG Ekman balanserar framgångsrikt mellan Högern och Socialdemokraterna som statsminister i minoritetsregeringar.
1939-45
Folkpartiet med i samlingsrege­ringen.
1950-talet
Under Bertil Ohlin blir Folkpartiet det ledande oppositionspartiet som med sin socialliberalism markerar mot både högern och vänstern.
1973
Folkpartiet och Centern för diskussioner om att bilda ett gemensamt mittenparti.
1976
FP, C och M bildar regering.
1978
Folkpartiet bildar ensamt en minoritetsregering efter att samarbetet med C och M spruckit.
1979
FP, C och M bildar regering igen.
1981
FP och C gör upp med S om en skattereform. M lämnar den borgerliga trepartiregeringen.
1989
Ny uppgörelse om skattesystemet mellan FP och S.
1994
Inför valet håller FP-ledaren Bengt Westerberg öppet för S-samarbete.
2002
FP-ledaren Lars Leijonborg försöker bilda en mittenregering med MP, C och KD.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.