Tobias Krantz är den förste nye ministern i den borgerliga regeringen utanför Moderaternas led. Med valet markerar FP-ledaren Jan Björklund att den utstakade högerliberala linjen blir partiets profil i valet nästa år.
Tidigare har det varit statsminister Fredrik Reinfeldt som fått ägna sig åt att i krislägen hitta nya ministrar ur sitt eget parti, efter Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò och Mikael Odenberg. Nu var Reinfeldt med på presskonferensen mest för att formellt välsigna att Folkpartiet byter man på en av "sina ministerposter" i koalitionsregeringen.
Valet av efterträdare till Lars Leijonborg var i praktiken helt och hållet Jan Björklunds beslut. Han valde ett par "safe pair of hands" med Tobias Krantz. En politiker som inte kan kritiseras av högskolevärlden för bristande kunskaper och som inte riskerar att bli någon konkurrent för partiledaren.
Björklund kunde ha valt någon mer profilerad och känd partiföreträdare för att ge Folkpartiet ökad bredd inför valet nästa år. Men om han valt partisekreteraren Erik Ullenhag eller rättspolitiske talesmannen Johan Pehrson kunde det ha lett till att medier börjat söka efter konflikter om partiets linje.
Tobias Krantz tillhör den högerliberala gruppering som omvandlat partiet de senaste åren bort från "snällismen" och socialliberalismen, och det visar att det är den inslagna vägen som gäller. Krantz har varit med och utvecklat partiets politik som utredningschef och ledamot i partiledningen. Han har också snabbt fått flera tunga uppdrag för partiet i riksdagen.
En post som minister ger Tobias Krantz möjligheten att ta sig mer politiskt utrymme, men som biträdande minister på utbildningsdepartementet under bara ett år och med partiordföranden som chef är utrymmet rätt begränsat.
Valet av Tobias Krantz ser snarast ut som att Folkpartiet vill understryka att det är högskolevärldens parti, och därmed fortsätta enligt den politiska traditionen där FP betraktades som lärarnas parti.