Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Nya M fångar i sin egen retorik

Viktor Barth-Kron på Moderaternas stämma.

Vad: En fyra dagar lång valupptakt.

Hur: Förhandlingar, debatt och mingel.

Varför: För att vinden måste vända snart.

För att vara ett parti i opinionsmässig motvind är humöret gott hos Moderaterna – åtminstone utåt sett. I partistämmans programblad sitter hela 158 av 218 delegater och ler, mer eller mindre forcerat, från sina pressbilder. Även väktarna har ett smil till övers, för att inte tala om de lokala ungdomsförbundare som enrollerats i garderoben.

God stämning råder även i övrigt. Intrycket är att den typiske stämmobesökaren är en halvung person med håret i ordning, ljusblå till vit skjorta och ett av hårda drillningsläger i Almedalen utvecklat sinne för så kallat kallprat. Många är fenomenalt skickliga på kallprat. Man kan nästan föreställa sig hur de bemöter en aggressiv personrånare med ett ”jaha, så du är i kontanthanteringsbranschen, spännande, jag har ett par bekanta som också är i kontanthanteringsbranschen, ni kanske skulle kunna ses över en lunch och se om det finns några intressanta samarbeten att kika på”, och så vidare, till dess rånaren ger upp, ursäktar sig och flyr till närmaste bar med ett visitkort som enda byte. Nästan, i alla fall.

Till det kommer att den nymoderata kulturen har vissa drag av framgångsteologi. Du skall icke svartmåla, Anders Borgs rike är nära!

Det heter ofta att Moderaterna saknar idéer. Det är delvis orättvist; partiet existerar på grund av idéer och här ägnar de hela dagar åt att diskutera dem. Att ett sjuårigt regeringsprojekt främst har mer av samma att erbjuda är egentligen inte så konstigt – motsatsen vore däremot underlig.

Samtidigt är bilden av stagnation i hög grad självförvållad. Mantrat om den förnyelse man genomgått och ska fortsätta genomgå har skapat en lika luddig som omöjlig förväntan. För hur skulle egentligen en ständig förnyelse – i den bemärkelse som man ursprungligen använde ordet, alltså för den ekonomiska vänstersvängen i mitten av 00-talet – se ut?
2014: Lova allt framtida reformutrymme till vården? 2018: Riva upp de egna jobbskatteavdragen? 2022: Införa marxism-leninismen?

Nya Moderaterna har blivit fångar i sin egen plattitydretorik.

Förnyelsepratet har dock tonats ned nu på sistone. I stället ska konfliktnivån upp och då får man ta de vapen som redan finns i lådan. Det framstår mer och mer som att valet 2014 blir ett slags folkomröstning om Socialdemokraterna, med M som drivande på nej-sidan.

Hur blev det så? Partiets analyschef Per Nilsson ger en ledtråd när han visar grafer över hur väljarna ser på partierna. De visar att M tappat förtroende inom de flesta områden, samtidigt som S ligger kvar på ungefär samma nivåer som tidigare. ”Vi har blivit sänkta, men de har inte lyft”, lyder analysen.

Den outtalade slutsatsen lär vara att det nu är dags att sänka tillbaka. Må det minst impopulära alternativet vinna.

På fredagsmorgonen kommer politikens husbibel Fokus ut, med en M-ballong och en nål på omslaget. Inuti låter blytunga partinamn i den äldre generationen meddela att dagens M-ledning sålt smöret och tappat det politiska kapitalet. Det är inte muntert.
Stämningen är dock tillbaka när alliansledarna strax efter lunch gör gemensam entré till Aviciis hit ”You make me”. Man håller ett scensamtal på temat ”Nu när allt är så fantastiskt, finns det något ni skulle vilja göra ännu bättre?” och Jan Björklund skickar skojiga bilder till Stefan Löfven.

Den som vill dra långsökta paralleller mellan orkestern som följde Titanic i djupet och föreställningen i Louis de Geers kongresshall, ett bygge som står med grunden en bit ner i Motala ströms uppdämda vatten, kan förstås göra det.

Tidigare i veckan började provvalet till riksdagslistorna runt om i landet. Många vill vara med, samtidigt som ett lägre valresultat och förlorat regeringsinnehav skulle innebära att mängder av fina poster går upp i rök. Givetvis kurras det en del under den stjärnögda fasaden.

Kvällsmingelsamtalet mellan en tidigare och en nuvarande topptjänsteman är möjligen illustrativt för den interna debatten: Ni är för defensiva! Det är vi inte alls!
Å andra sidan är det grunt i Motala ström. Livbåtar finns, ofta till pr-branschen, och där borta står visst någon från Prime. Skål.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.