Fredrik Reinfeldt intar statsmannarollen stärkt av stigande väljarstöd, medan en ifrågasatt Mona Sahlin ur underläge försöker sticka hål på bilden av att regeringen för en framgångsrik krispolitik. Partiledarduellerna har fått helt nya förutsättningar efter de senaste månadernas opinionsturbulens.
När regeringspartierna för ett år sedan låg under med 15–20 procent i opinionsmätningarna var det statsminister Fredrik Reinfeldt som befann sig i försvarsställning när Socialdemokraternas Mona Sahlin med starkt självförtroende anklagade honom för att svika de arbetslösa med låg a-kassa.
I tisdagskvällens tevedebatt i ”Rakt på med K-G Bergström” var det framför allt statsminister Reinfeldt som riktade anklagelser mot Sahlin. Han hävdade att Socialdemokraterna vill ”låta sedelpressarna rulla” till amerikanska bildirektörer, inte har någon klimatpolitik eftersom man inte talar om att höja koldioxidskatten för bilarna, och för att inte ha några resurser till välfärden.
Reinfeldt hänvisade flera gånger till sina kontakter med internationella ledare som Kinas president. Han betonade sitt ansvar för att inte slösa med skattebetalarnas pengar.
Mona Sahlin svarade med att kritisera regeringen för att ha varit för passiv under bankkrisen i höstas och sade att det gjort att krisen fördjupats. Hon efterlyste besked från regeringen till industrins begäran om utbildningsmöjligheter för dem som hotas av arbetslöshet.
När de debatterade offentliga sektorn lovade Mona Sahlin att en S-regering skulle uppfylla önskemålet från Sveriges Kommuner och landsting, SKL, om 10 miljarder extra. Medan Fredrik Reinfeldt kallade SKL för ”en intresseorganisation” och poängterade att regeringen måste vara försiktig med pengarna eftersom ingen vet hur djup krisen blir.
Efter tevedebatten framgick att regeringen nog kommer med mer pengar till kommunerna, även om ”statsmannen” Reinfeldt visar sin irritation över att moderatstyrda SKL agerar så tydlig lobbyorganisation.
Mona Sahlin försäkrade att hon känner sig ”stark” som oppositionsledare trots sjunkande förtroendesiffror. De framtida duellerna fram till valet får visa hur väljarna uppfattar statsministerkandidaterna i deras nya roller.