Nu slåss Mona Sahlin för sin framtid. Efter nästan två månaders avvaktande rycker hon till sig initiativet och svarar de partikamrater som anser det nödvändigt att byta partiledare. Hennes senaste drag kan betyda att partisekreterare och ekonomisk talesperson byts ut – men partiledaren sitter kvar. Fast i så fall först efter en maktkamp.
Socialdemokraternas ledning har kommit ut ur chockfasen efter valet och nu vidtar handlingsfasen. Den stavas intern maktkamp. Och den började på tisdagens möte med Socialdemokraternas verkställande utskott.
Enligt DN:s uppgifter ställde då Mona Sahlin åter frågan om hon har partiets förtroende. Några av ledamöterna svarade aldrig på den. Efter det började maktkampen och avledningsmanövrer, bland annat med anonyma krav på partisekreterarens och den ekonomiske talesmannens avgång. SSU:s krav för en vecka sedan gav en grund att agera utifrån. Då krävde SSU-ordföranden Jytte Guteland att alla i partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande på Socialdemokraternas extrakongress.
I tisdags kväll anslöt sig så den första ordinarie partistyrelseledamoten, riksdagens försvarsutskotts ordförande Håkan Juholt. Flera andra ledande socialdemokrater följde efter. Bakom många av kraven fanns det ett outtalat krav på att byta partiordförande.
När så partiledaren Mona Sahlin anslöt sig till SSU-kravet, vändes dagordningen. Mona Sahlins anhängare anvisar ett annat sätt att förnya partiet och utkräva ansvar: att byta ut några andra ledande företrädare från valrörelsen.
Genom att byta ut den ekonomiske talesmannen Thomas Östros och partisekreteraren Ibrahim Baylan och ge resten av partistyrelsen nytt mandat kan partiet säga att det dragit konsekvenserna av valnederlaget. Men det är inte alls säkert att det blir så lätt att byta ut dem. Mona Sahlin får nu bedöma sin framgång fram tills Socialdemokraternas valberedning börjar arbeta i december och vill ha besked.
De här sakerna talar för att Sahlin kan gå segrande ur maktstriden:
1. Hon har inte har några tydliga utmanare. Några av de namn som nämnts som möjliga efterträdare, som den tidigare riksdagsmannen Thomas Bodström eller Metalls ordförande Stefan Löfven, sitter inte i riksdagen. Det gör det mycket svårt för dem att ta över, i synnerhet nu när riksdagen blivit mäktigare med en nyvald minoritetsregering. I riksdagen nämns främst gruppledaren Sven-Erik Österberg som en möjlig efterträdare. Den kritik som riksdagsledamöterna Morgan Johansson, Ylva Johansson och Håkan Juholt riktat mot partiets hittillvarande politik kan också ses som intresseanmälningar till partiledarposten.
2. Mona Sahlin gjorde en bra val-spurt. Bilden av en ”comebackkid” uppskattas, en ledare som fått ta emot hugg och slag, men rest sig för att göra ett starkt avslut.
3. Socialdemokratin är en kollektivistisk rörelse där medlemmarna värnar sina ledare. S-ledare avsätts inte utan avgår frivilligt. Mona Sahlin har med historiska mått suttit en kort tid, det skulle sticka många i ögonen att ett feministiskt parti särbehandlar den första kvinnliga partiledaren i historien.
Det som talar mot att Mona Sahlin behåller greppet är framför allt:
1. Det katastrofala valresultatet.
2. Det rödgröna samarbetet är hennes stora politiska projekt, och det underkänns nu.
3. Partiet har förlorat rollen som största parti. Socialdemokraternas interna opinionsmätningar indikerar dessutom att partiet riskerar att ligga kvar under 30 procent det närmaste året.