BNP-tillväxten når visserligen en topp i år, men den kommande avmattningen ser ut att bli måttlig. Sysselsättningen stiger och arbetslösheten minskar. De offentliga finanserna visar stora överskott, som genomgående håller sig över målet på två procent av BNP.
Denna positiva trend var märkbar även före regeringsskiftet, även om förbättringen på arbetsmarknaden lät vänta på sig. Sverige gynnas av en stark världskonjunktur, i kombination med en växande hemmamarknad. Svenska företag ligger väl till för att dra nytta av en global utveckling där investeringar väger tungt, samtidigt som hushållen har dragit i gång en ovanligt snabb konsumtionsökning.
Mycket av vad som väntas i ekonomin under det närmaste året skulle ha kommit, oavsett regering. Men den omläggning av finanspolitiken - med inriktning på strukturförändringar - som nu föreslås är tillräckligt omfattande för att snabbt få genomslag.
Skattesänkningarna under 2007 blir omfattande, främst genom det så kallade jobbavdraget på sammanlagt cirka 40 miljarder kronor.
Därtill kommer en halvering av förmögenhetsskatten och en frysning av fastighetsskatten. Detta uppvägs endast delvis av slopat avdrag för fackföreningsavgifter, sänkt a-kasseersättning och höjda egenavgifter till a-kassan, neddragna utgifter för arbetsmarknadspolitiska program och en del andra besparingar.
Därför kan regeringen räkna med en ännu snabbare uppgång i hushållens konsumtion under nästa år, samtidigt som den offentliga konsumtionen tillåts fortsätta stiga. Även om de senaste årens kraftiga investeringsökning avtar, så håller detta i gång en hög inhemsk efterfrågan när världskonjunkturen tappar i styrka.
Sådan stimulans av en redan stark konjunktur kan vara riskabel, även om finanspolitiken stramas åt längre in i mandatperioden. Från 2008 blir det sådana förändringar, exempelvis av trafikskadeförsäkringen där premierna blir väsentligt högre. Men lika viktigt är om regeringens insatser förmår höja kapaciteten i hela ekonomin, framför allt genom att fler blir aktivt arbetssökande.
Skattesänkningarna - i kombination med förändringarna i a-kassan - är avsedda att ge ett sådant resultat, vilket också kan lyckas.
Men det går snabbare att få fler att söka jobb än också se till att sysselsättningen ökar i motsvarande grad. Jobbavdragen tar delvis sikte på en grupp som inte alltid når upp till arbetsgivarnas krav på utbildning och andra kvalifikationer.
Riksbanken som inte kan leva på förhoppningar får möjligtvis anledning att reagera på en kommande köpfest, särskilt om det skulle uppstå tendenser till överhettning.
Räntehöjningar skulle det dock bli under alla förhållanden, åtminstone in i nästa år. Därför är det svårt att avläsa om penningpolitiken stramas åt ytterligare, även om detta mycket väl kan inträffa längre fram.
Utformningen av regeringens finanspolitik borde hinna diskuteras mer innan den ska sättas i verket. Det gäller exempelvis förslaget om sänkt arbetsgivaravgift inom delar av tjänstesektorn, vilket kan ge upphov till åtskilligt av godtycke och krångel.
Beträffande förmögenhetsskatten är avsikten att den ska sänkas från 2007, utom vad gäller småhus och bostadsrätter - vilket torde locka till olika typer av skatteundandragande.
Regeringen visar här en övertro på riktade punktinsatser och bortser från att sådana påverkar beteendet hos företag och hushåll, ofta i en oönskad riktning.
Med mer generellt verkande förändringar undviker man den sortens snedvridningar och kan också minska kontrollapparaten. Sådant skulle gå bättre ihop med den marknadsekonomi som de borgerliga partierna brukar bekänna sig till.