På jakt efter mer makt
Publicerat 2007-10-21 00:05
Stockholm oktober 2007: Polispiketstyrkorna vakar över sverigedemokraternas första kommunföreningsmöte. Ett sextiotal sympatisörer lyssnar på strategin inför nästa val: Målet är att samla in 15 miljoner från sd-starka kommuner och föra över dem till sd-svaga områden. Ekvationen lyder pengar gånger röster är lika med makt.
Dela med andra:
Relaterade artiklar
- Läs mer
- Pengarna kommer från Skåne
Kommunerna som ger mest partistöd till sverigedemokraterna
Så mycket har Sverigedemokraterna fått
Bild

Stefan Olsson (sd) Foto: Lars Epstein
I Landskrona suckar Stefan Olsson, ordförande i den lokala sd-föreningen, tungt. Att ha makt blev inte riktigt som han tänkt sig.
- Man måste vara ärlig mot sig själv, jag tror inte vi ökar nästa val, vi hade ett väldigt gynnsamt läge inför 2006, vi fick många missnöjesröster. Att göra om det det blir svårt
Stefan Olsson tar emot i en flaggprydd källarlokal i bostadsområdet Sandvången i Landskrona. I valdistriktet röstade 35 procent på hans parti valet 2006.
- Vi hade tänkt att vår kassör skulle skriva på hyreskontraktet som privatperson, men vi fick faktiskt hyra den i partiets namn. Vi har målat om själva, berättar Stefan Olsson.
Sverigedemokraterna gjorde braksuccé i Landskrona, fick var fjärde röst och 12 mandat i fullmäktige. De delar platsen som andra största parti tillsammans med fp. Flest fick s, men deras 17 mandat räckte inte till majoritet och vips blev sd vågmästare och den borgerliga alliansen hade plötsligt inga problem med partiet - de är ju ett "parti som alla andra" och man måste vara "ödmjuk inför valresultatet".
Så bland sverigedemokrater talar man om Landskrona som om vore staden deras skyltfönster - ett år har gått och se, så rumsrent partiet blivit!
Lokalavdelningen har runt 120 medlemmar och har fått drygt
400.000 kronor i partistöd av kommunen. Av dem har drygt 100.000 skickats vidare till riksorganisationen.
- Helt rätt, säger Stefan Olsson, vi har haft mycket utgifter, men klarar oss ändå.
Och ska det vinnas nya röster inför valet 2010, så är det ju knappast i Landskrona det behövs.
I en lokal i Alvik i Stockholm, några dagar tidigare, har Dan Kareliusson, ordförande för sd:s kommunförening i Stockholm, harklat sig för att hälsa de inbjudna gästerna till mötet välkomna. Partiledaren. Partisekreteraren. Ungdomsförbundets ordförande.
- Riktigt tunga gossar, säger han i mikrofonen.
Partisekreteraren Björn Söder förklarar för sextiotalet medlemmar att nu gäller det att satsa på huvudstaden. Och Norrland.
Ännu mer pengar måste slussas från lokalavdelningarna till riksorganisationen. I november ska partiet göra ett massutskick om invandringsfrågan till landets hushåll - och då betyder pengarna nästan allt.
- Det har ju varit vår stora bristvara. Mer pengar betyder fler affischer, fler flygblad, fler möten.
I lokalen går snacket. "Vi måste återupprätta den svenska människan", "När jag var liten låste jag aldrig min cykel", "Mona Sahlin är så korkad, jag mejlade henne och berättade det."
Utanför trampar piketpoliserna på varandra. Det finns en hotbild, förklarar de. Allt förblir dock stilla.
I Landskrona syns inga piketpoliser. Här har i stället den grå, kommunala vardagen satt tydliga spår i det sverigedemokratiska partiet. Det var ju inte så enkelt, det här med politik.
Först efter valet gick det upp för sd att kommunen redan hade nollavtal med det dåvarande invandrarverket när det kom till mottagande av flyktingar. Strax därpå kom nästa insikt: de komplicerade turerna bakom besluten, mängden handlingar, bredden på ämnen. Och så gällde det att fylla de platser man fått i nämnderna.
Stefan Olsson sitter i sju facknämnder, gruppledaren Thord Lindblom i sex, Carina Herrstedt i fyra - arbetsbelastningen visade sig vara ungefär lika stor som förkunskaperna var små.
Så några uppfriskande, politiskt inkorrekta bulldozers blev de knappast, även om det sannolikt var det deras väljare hade hoppats på.
- Äh, säger Stefan Olsson, vi behöver ju inte älta det här med flyktingfrågan, alla vet ju var vi står ändå, som svar på frågan varför ingen av de elva motioner man lagt under mandatperioden har med partiets profilfråga att göra. Dansbanor, äldreombudsmän, alkolås, en jourskola för stökiga barn har de motionerat om. Det närmaste man kommer misstänkt främlingsfientlighet är att de vill att undervisning i ämnet "Traditioner, seder och bruk i Sverige" införs i skolorna, men det förslaget har de snott av Mona Sahlin som redan 2002 såg ämnet som "angeläget".
Och ja, Stefan Olsson kan tänka sig att hans väljare är besvikna. De vet ju inte hur det är att faktiskt ha makt, hur det är att gå från att vara utmobbad till att bli lite av etablissemangets gisslan. Tutti Johansson Falk (m) tror att sd rätt snabbt greppade läget:
- De insåg att de inte kunde stå här i fullmäktige och skämma ut sig i frågor som vi ändå inte äger.
Men fattar sd:s väljare det?
- Nja, många ringer ju till mig och säger nu får ni väl ta och göra det här och det här. De vet ju ingenting om att ta ansvar för helheten, säger Stefan Olsson.
Så medan sd:s partiledare Jimmie Åkesson reser land och rike runt med sitt årskort på SJ har alltså sd i Landskrona bekymmer. Men kraven på ökad profilering när det gäller motståndet mot invandringen och det mångkulturella samhället kommer att öka på dem.
Och de har laddat upp. Inför nästa veckas budgetdebatt i Landskrona fyrar partiet av några riktiga rökare på en av lokalpressen välbesökt presskonferens: Bort med hemspråksundervisningen (skulle spara upp till 10 miljoner åt stan), svenskfientliga attityder skall belysas och bekämpas, inga ensamkommande flyktingbarn ska tas emot, kommunen måste verka för att regeringen avskaffar ebo (som gör att den som kommit till Sverige kan bo var den vill under introduktionstiden), slopa alla integrationsprojekt (de ökar bara klyftorna) och avveckla mångkulturen (hur det ska gå till är dock oklart).
- Det är så orättvist. När Jan Björklund ville minska stödet till hemspråksundervisningen 2003 var det ingen som kallade honom rasist.
När forskarna konstaterar att integrationsprojekten inte leder någonstans, likadant. Och alla förstår Anders Lago i Södertälje när han inte vill ha ebo. Och Tobias Billström vill ju förresten också skicka tillbaka folk till Irak. Men när vi säger detsamma tar det alltid hus i helvete suckar Stefan Olsson, som fortfarande gärna spelar rollen av den missförstådde.
Men över sd:s eventuella framfart i Landskrona råder det ändå stor oro. Och precis alla är oroliga. De etablerade för att sd ska få ännu fler röster, "det är illa nog som det är" säger oppositionsborgarrådet Niklas Karlsson (s). Och sd är rädda att de ska få färre: "vi har ingen återväxt, de unga är inte intresserade. Och de som går i skolan, för dem är ju det här med invandring och mångkultur inget problem, de är ju så vana, funderar Stefan Olsson.
Men om Anneli Heiskanen, butiksinnehavare i centrum, kan anses vara en temperaturmätare på vad folket på gatan anser, så är risken att sd kommer att öka ytterligare stor.
- Jodå, säger hon, folk är besvikna på att sd inte synts mer, men risken är ändå att de kommer att öka om det inte händer någonting. Nu har många en känsla av att det putsas och fejas på ytan, men kommer det att förändra någonting i grunden? Alla tycker att det bor för många invandrare här, men folk håller tyst och ingen vill lyfta problemen. Men så länge det finns en känsla av att det satsas på invandrade medan svenska barn med behov av stöd kommer i kläm så kommer sd att skörda framgångar, det är jag övertygad om.
Så huvudproblemet är alltså skolan.
- Politikerna vill ha hit folk som betalar skatt och konsumerar. Jag känner några sådana. Men de flyttade efter ett tag. De vill inte ha sina barn i skolor där resultaten är undermåliga. Det vill väl ingen, säger Anneli Heiskanen och blickar ut genom skyltfönstret.
Och på tal om skyltfönster igen: Entusiastiske Torkild Strandberg (fp), kommunstyrelsens ordförande, spänner blicken i oss och menar att Landskrona är fp:s, inte sd:s, lyckade skyltfönster mot världen.
Partiet har gått från 2 till 12 mandat på tio år och jisses vad det händer saker nu! Byggkranarna svävar över stan, Järnvägsgatan är nyrenoverad, fler nya, stora butikskedjor har etablerat sig och framtidstron spirar.
Alla håller med om att trenden har vänt, Landskrona är på g. Hur det kommer sig är dock en annan femma. Alla vill ta åt sig lite av äran, mest s förstås. Och rätt mycket fp också.
Torkild Strandberg är liksom sina borgerliga kolleger urless på allt tjat om sd. Det som räknas nu är handlingskraft och resultat, inte vilka som röstar för vilka förslag.
- Vi testade att ignorera sd före valet, det misslyckades. Deras framgångar har ställt mycket på sin spets, det är nyttigt. Nu aspirerar de på makt och därmed ansvar. Nu tvingas de prestera och kan inte rida på påstått martyrskap.
För den borgerliga treklövern (fp, m och mp) är det viktigaste nu att få hit skattebetalare. Det kan man göra genom att bygga attraktivt och satsa på skolorna, vilket är precis vad de tänker göra. För förra årets facit är det ingen som vill se igen. 600 flyttade in. Men skattekraften sjönk med 1 procent.
Så Torkild Strandberg talar gärna om "befolkningsstrukturer". Och Stefan Olsson om "socialbidragstagande invandrare". Det är bara att konstatera att för det belönades båda med ungefär lika många röster.
Men hur är det då i Landskrona? Svaret är förstås både och, och allt där emellan. Å ena sidan är segregationen knivskarp. Landskrona Bois ungdomslag består nästan uteslutande av killar med utländsk bakgrund, på Dammhagsskolan går det knappt en enda etnisk svensk och till fritidsgården Nova går det bara unga killar modell icke-blonda. Kommunens "Blåjackor", som patrullerar gator och torg för att skapa lugn och ordning, har gjort succé - tack vare breda språkkunskaper och något de själva kallar "kulturkompetens".
Det är lugnt på stan.
Men å andra sidan - i projektet Unga röster, där ett hundratal 13-25-åringar varje vecka samlas för att diskutera, agera och skapa förstår man knappt frågan om huruvida Landskrona skulle vara främlingsfientligt eller inte.
- Så mycket snack, myter, så många rädda människor... Landskrona är en bra stad, vi vill fokusera på det positiva, visa att fördomarna bara är fantasifoster, säger Hanna Lindskoug, en av dem som stolt gjort både film och musik på temat rasism och detta tillsammans med minst 21 olika nationaliteter.
När man möts på lika villkor fungerar det. När man inte möts, då fungerar det inte, skulle man kunna sammanfatta situationen. Och om Torkild Strandberg (fp) fick önska så kommer den positiva utvecklingen i stan att leda till betydligt färre röster på sd i nästa val.
Visar 0 av 0. Per sida:
Det finns inga kommentarer.
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
Annonser
-
Boka billigt hotell här
BOKA - Vi hjälper dig hitta det bästa hotellet i ditt resmål.
-
Sista-Minuten-Hotell i Paris
750:-/natt/dubbelrum inkl. frukost i centrala Paris.







