Papperslösa får hemlig vård i lägenhet

I ett överfullt väntrum någonstans i Stockholm trängs människor från alla världens hörn. En sak har de gemensamt: de har gått under jorden och saknar personnummer, vilket innebär att de inte existerar i myndigheternas ögon.

Vissa av patienterna är rädda för att visa sig i tidningen. Men några säger att det inte spelar någon roll. I en röd soffa sitter Jose med sin lilla dotter Jade i famnen. Hon har ögoninflammation och Jose och hustrun Jenny hoppas att läkarna på kliniken kan hjälpa. De är asylsökande från Bolivia och har nekats uppehållstillstånd. Medan de söker på nytt lever de som papperslösa.

- Vi har varit på sjukhuset i Huddinge förut. Det blev lite problem för att vi inte hade några personnummer. Men vi behövde inte betala, säger Jose.

En man iklädd röd t-tröja och stetoskop ropar upp nummer. Han heter Hampus Josefsson och jobbar som AT-läkare på Södersjukhuset på dagarna. En kväll i veckan jobbar han ideellt på Läkare i Världens klinik för papperslösa.

- Jag träffade en sjuksyster på Södersjukhuset som informerade om möjligheterna att hjälpa till här, säger han.

Hampus Josefsson behövde aldrig övertygas om att hjälpa till på kliniken. Han bryter inte mot några lagar och tycker att lika vård till alla borde vara en självklarhet.

- Det är snarare så att jag inte kan finna något skäl till att inte jobba här.

I dag har vuxna papperslösa rätt till akut sjukvård. Men de får stå för kostnaderna själva. Något som i praktiken stoppar dem från att besöka vanliga sjukhus.

- Ett akut vårdbesök kostar 2.000 kronor. En komplikationsfri förlossning kostar 20.000, säger Lina Gamble, samordnare på Flyktingkliniken.

Dessutom är många papperslösa rädda för att söka vård på vanliga sjukhus. Personalen vet inte alltid vilka regler som gäller och patienterna fruktar att de ska ringa polisen. Därför erbjuder bland andra Läkare i Världen, Röda korset och Rosengrenska kliniken i Göteborg de uppskattningsvis 10.000 papperslösa som finns i Sverige gratis vård.

Just i kväll är det extra mycket folk i väntrummet. Det brukar komma i snitt 18-20 patienter per kväll. Men de senaste månaderna har det blivit fler. På borden står fat med bullar. En före detta patient brukar bjuda på fika.

- Verksamheten handlar inte bara om medicin, det är socialt också, säger Marie-Louise Taylor, pensionerad sjuksköterska som volontärarbetar på kliniken. Hon berättar att många papperslösa mår dåligt både fysiskt och psykiskt.

- De jobbar mycket, ofta som städare eller diskare, tunga jobb. De har mycket magbesvär på grund av stress.

Mitt emot Jose och Jade leker Anya, fem år, med en ullig, vit leksakshund. Pappa Navik och mamma Sana sitter i soffan och iakttar henne. Familjen kom från Armenien för sex år sedan och har nu levt som papperslösa i två år.

- Vi är en familj på fyra, det är svårt. Det finns ingen hjälp, säger Navik trött.

Anya har problem med njurarna. Men i kväll är det för Naviks skull som familjen är här. Han har huvudvärk nästan varje dag.

- Jag har ont härifrån till hit, säger han och drar med handen från tinningen till nacken.

Navik vågar inte gå till ett vanligt sjukhus.

- Jag är ju gömd. De kanske ringer polisen, säger han.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut