1994 beslutade riksdagen att införa ett registrerat partnerskap som kan ingås av två män eller två kvinnor. Beslutet togs under en borgerlig regering - men regeringen lade aldrig fram någon proposition.
I stället var det riksdagens lagutskott som lade fram förslaget (nuvarande civilutskottet) i ett så kallat utskottsinitiativ. Ordförande i lagutskottet var då socialdemokraten Maj-Lis Lööw, som upprepade gånger påpekade att "detta är steget". Det handlade om att intyga att partnerskapet inte skulle innebära att homosexuella skulle få rätt att adoptera barn.
Sedan dess har partnerskapet ändrats så att det nu i princip har exakt samma rättsverkningar som äktenskapet, inklusive rätt att adoptera barn och inseminera på svenskt sjukhus.
Förutom att kristdemokraterna satt i regeringen fanns även Ny demokrati i riksdagen. Alla partier var splittrade i frågan och det var fri omröstning. Centerpartiet hade på den tiden en stor andel motståndare, och från moderaterna röstade endast två ledamöter för förslaget - den ena av dem var Fredrik Reinfeldt.
Utskottsinitiativ är ovanliga men förekommer några gånger per år i riksdagen. Oftast handlar det om att beslutet brådskar, vilket alltså inte var fallet med det registrerade partnerskapet. Då handlade det i stället om att rädda regeringen.
- Det var en "gentlemens agreement", berättar Karin Pilsäter, som var med även den gången. Man beslutade helt enkelt att släppa fram frågan på så vis.
Utskottsinitiativ skiljer sig från propositioner och motioner genom att man inte kan lägga följdmotioner till dem. I utskottsinitiativet om registrerat partnerskap fanns i stället längre reservationer från de ledamöter som inte stödde förslaget.
Skillnaden mellan partnerskapsfrågan då och äktenskapsfrågan nu är dock stor. Framför allt är partierna inte längre splittrade. Om inte moderatstämman ändrar partistyrelsens hållning vill sex av sju riksdagspartier att homosexuella ska kunna gifta sig och även i laglig mening kalla varandra makar.